Inlägg försvinner, min dator jäklas med mig... ;/

Jag har ingen aning om vad det beror på, men just idag har ovanligt många besökare hittat hit. Roligt! =)

Någon ställde en fråga till en bloggare här på bloggplatsen om det gick att se vem som läser och självklart kan man inte göra det, hur skulle det gå till?

Å andra sidan är ju bloggar till för att läsas, så om det skulle gå att se vem som besökt en blogg tycker jag inte att det egentligen skulle spela någon roll. Det är ju inte olagligt att läsa bloggar... Men som sagt, det är inte möjligt, enbart antalet unika besökare regeistreras samt hur många gånger sidan visas. En topp för min blogg är kvällstid, mellan tio och elva, viljet känns rätt naturligt då jag antar att de flesta människor, liksom jag, har fullt upp på dagarna och först vid tio-elva på kvällen har man ro att sitta ner och bara slötitta på datorn eller mobilen eller hur man nu vill läsa.

Själv tog jag bara en paus just nu, jag är inte riktigt färdig med ett jobb jag håller på med inför den kommande veckan.

Å nu ska jag fortsätta- en liten stund till.

Det är inget annat att göra nu, än gå ut och vara glad!

Våren är tidig i år, åtminstone om man ser till häggen, som i vanliga fall inte brukar blomma förrän i slutet av maj.

En vecka därefter kommer syrénen, den brukar blomma lagom till skolavlutningen- och där är vi ju inte riktigt än!

Bild från fjolåret, men det här är vad som väntar oss.

Vackert så det gör ont!

Jag har vissa minnen som jag tror är ovanligt tidiga. Jag minns hur jag, min mamma och mormor promenerade i solen, på en grusväg. Eller jag promenerade inte, jag satt i en barnvagn, vilket gör allt så lustigt- att jag har minnet.

Barnvagn åkte jag ju inte särskilt länge.

Men jag minns det väl. Jag minns syrénerna. Häftigt!

Jag har lite av skrivkramp just nu. Vet inte varför. Det är så mycket jag tänker, men jag kan inte riktigt sätta ord på det.

Mycket tankar nu kring livet i stort, i samband med att jag hunnit fylla fyra decennier.

Ingen fyrtioårskris i den bemärkelsen att jag vill vara yngre än jag är (snarare tvärt om: det är skönt att bli äldre och lugnare) och inte heller så att jag känner mig missnöjd över mina livsval. Jag har gjort så gott jag har kunnat i varje situation. Ibland har jag handlat fel, både gentemot andra och mig själv, men jag har aldrig gjort något av elakhet utan snarare för att jag inte vetat bättre- så det finns inget att ångra.

Det är bara att försöka dra lärdom av det som blivit fel, se framåt och försöka göra om-göra rätt. Att börja gräma sig, tjura och bli bitter... nej, det har jag inte tid med. Livet är för kort. ALLDELES för kort.

För övrigt är jag rätt tillfreds med mitt liv och min tillvaro just nu.

Lilla Lena får uttrycka det så fint åt mig =)

Men det är så klart lite av en sorg att tänka att halva livet (om jag har tur) redan är över.

Småbarnsåren är det första jag tänker på, den tiden lär aldrig komma igen. Inte för att jag skulle vilja ha en bebis igen- aldrig i livet- men just det faktum att den där speciella tiden, då man slog sig ner och bildade familj så snabbt flög sin kos (det var så stort och det hände medan jag liksom hade fullt upp med vardagen) och nu står jag här istället med två fantastiska tonåringar. Hello?! Vart tog tiden vägen??? (Jag bara undrar...)

 Inte heller lyckades jag hålla samman kärnfamiljen med mamma-pappa-barn, men det är inte heller något jag sörjer även om det bästa naturligtvis är om man kan hålla ihop- för allas skull. Men är det något jag lärt mig i livet så är det att det blir inte alltid som man tänkt sig- men det går ändå.

Och ska jag sammanfatta det viktigaste av allt jag lärt mig under mina fyra decennier på den här planeten, är det kortfattat:

"Du kommer över det."

Det blev en fin dag idag, trots bakkrångel och trötthet igår.

Underbart väder och fina människor. <3

Jag är trött. Hållit på hela dagen idag och handlat och haft mig (oss, dottern och jag) inför imorgon, då det blir släktkalas här hemma. (Vännerna får vänta till sommaren- jag har inte tid med allt samtidigt.)

Vi har haft det så trevligt så, E och jag, men det har gått i ett och jag är i en känslig tidpunkt på månaden....

Så bräcklig i samband med Den veckan.

Och så börjar det krångla, en bankgrej- och jag känner bara: "NEEEEJ, inte ett projekt till"- orkar inte mer krångel NU", jag gråter snart.

Jag är trött, trött, trött, men det är kväll så det ska man väl vara.

Få blommor fascinerar mig faktiskt som maskrosor.

De är kanske inte så fagra egentligen... men VILKEN LIVSKRAFT!

Upp ur asfalten, där de egentligen inte "kan" gro- för inga förutsättningar finns.

Men de strävar upp, upp ur det hårda, det karga, upp mot ljuset och slår ut som små solar, klargula och lysande mot allt det grå.

I alla fall. Fast man inte tycker att de borde.

Härftigt.

Hittade (och stal: fy, fy!!!) ett citat här på bloggplatsen.

(Undrar förresten vad straffet är för stöld av citat?)

"Det var i skuggorna jag fann mig själv"

Och så är det väl för de allra flesta av oss.

Solljuset är underbart och sååå välbehövligt, men det är inte där vi kommit åt sanningen om oss själva.

-Den finns i djupet, i det mörka, det tunga.

I det svarta bor i alla fall svaret på gåtan om mig.

Fast den är ännu inte till hundra procent löst, det där är nog en livslång historia, antar jag.

Hehe... Jag har mycket att fundera på, jag... Det är tamejf-n inte nyttigt med påsklov!!! =)

Jag har för mycket fritid! :-)

Grubblaren/filosofen i mig vaknar med en gång.

Och filosofi är sååå intressant! Jag bara ÄLSKAR svar som kan vridas åt alla de håll.

Naturvetenskapen med alla sina självklarheter kommer inte i närheten  av dessa frågor... som å ena sidan kanske har ett glasklart svar, å andra kan allt- hela teorin falla- bara min hittar rätt infallsvinkel.

Det gäller alltså inte i första hand att hitta rätt svar. Det gäller att ställa rätt frågor.

Very interesting.