... mellan fyra och sex blir jag väckt av en kärlekskrank katt.

Så här har det hållit på i flera veckor, och det gör mig faktiskt ingenting; det kan väl knappast finnas så många bättre sätt att vakna på än av att en katt spinner (högt som jag vet inte vad-  vid den tiden på dygnet, när hela världen sover...) och trycker sig mot mitt huvud.

Han har tydligen skaffat sig en ny vana och jag vet faktiskt inte riktigt vad han är ute efter, min lille Nisse (han är kastrerad, så några perversa idéer finns inte här, inte) men någon form av kelsjuka har han uppenbarligen drabbats av. Vid samma tid, varje morgon.

Han tänker inte på min skönhetssömn, lille Nisse, men nog är han go, trots allt! ;)

Sov Sött, alla!

(Jag lär väl bli väckt, som vanligt i gryningen!;)