Jag har så smått börjat jobba igen efter höstens utmattning. Jag kommer gradvis att gå upp i tjänst, men i det läge jag befunnit mig, är det tydligen viktigt att allt sker i en lugn takt.

Dock vill jag säga, här och inför hela världen, att jag älskar att undervisa. Där har aldrig mitt problem legat: jag har alltid varit nöjd över det jag har att ge, och jag har alltid uppskattat elevkontakten.

Jag skriver med anledning av en kommentar jag fått, av en gammal elev.... och ni ska veta att jag blev så glad!!! (Se kommentarer; nedan). Jag har också, verkligen från hjärtat, uppskattat det fina jag hört från mina gamla lärarstudentener. Bara för kännedom... Tack!

Vill inte utlämna någon här, men jag vill att Du ska veta, att det verkligen värmt.

Läraryrket är lite speciellt. (Tycker jag då. Men alla yrken är säkert speciella, på sitt eget lilla vis! ;) Man måste nästan brinna för det (i mitt fall- och med risk att ta i för hårt) för att lyckas. Det går inte att göra allt lite halvdant, utan där Du är, måste Du vara, av hela din person och inget annat. För min entusiasm smittar av sig, och saknar jag entusiasm, kan jag inte heller räkna med att mina elever ska ha någon.

Vad jag egentligen ville skriva var att... (på tal om Staffan Hellstrand, se tidigare inlägg) och fd elever och gamla lärarstudenter: Man kan bli avlönad på många sätt. Ett sätt är att få det i pengar.

Mmmm... nog har jag tänkt tanken. "F-n, vad enkelt allt skulle vara om man bara hade pengar!" Inte för att jag kan påstå att jag som lärare svälter, men jag kan heller inte skryta med att jag blir rik på mitt jobb.

Jag har med tiden insett att det finns människor som värderar pengar högre än jag gör. Hade man varit pengakåt, hade man knappast gjort det yrkesval jag gjort.

Fast kanske hade det varit enklare. Att inte tänka som jag... tänka alldeles för mycket i många fall... och bara bry sig om det där materiella.

Att inte tänka att "det finns något större".

Det finns faktiskt något som betyder mer.

Kanske skulle man förfört en gammal miljonär som Anna Nicole Smith, sålt sin kropp och själ och bara njutit av stjärnstatusen; kanske hade allt varit lättare på det viset. Jag menar istället för att vara uppriktig och knega på som lärare. ;)

Att bara vara tillfredsställd, för att man på ytan har det "bra."

Eller också inte.

Jag tror jag tänker för mycket.

Go Natt!

;)