Jag har varit ute och promenerat. Ungefär samma runda som jag och Lena brukar gå, vilket- inte helt osökt- fick mig att tänka på just Lena.

För ungefär elva år sedan flyttade en ny småbarnsfamilj in här på gatan. Jag såg att kvinnan i familjen var gravid, precis som jag. Jag sökte kontakt med henne, tänkte att hon och jag kanske skulle kunna träffas någon gång tillsammans med våra "blivande" bebisar.

Jag upplevde dock kvinnan som lite kortfattad, visste inte riktigt var jag hade henne, men pratade vidare med henne när vi sågs nästa gång. Jag gav henne mitt nummer "Det skulle vara trevligt att höras av någon gång" och just då, i denna stund- jag visste det inte då, men jag vet ju nu- hade jag funnit en av de bästa vänner jag någonsin haft. Lena. Jag har ingen biologisk syster, men jag har fått en genom livet.

Jag har ju varit inne på schlager i ett antal tidigare inlägg, så jag fortsätter på det temat. Säger bara: OÖVERVINNERLIGA!!!

Nu ska jag bli "gammal kärring" som säger att "det var bättre förr!"

Satt igår och tittade på gamla minnen från min barndom. Min idol, när jag var liten: Nicole. Hon vann eurovisionsschlagerfestivalen med Tysklands bidrag (ojojojo... har jag stavat rätt nu månn tro?) 1982 och hon blev väl en idol för många flickor, inte bara mig.

Hon hade ett budskap i det hon framförde; hon hade något att komma med, anser jag nu, också som vuxen.

Så tog jag mig en liten titt på "dagens flickidol"- skulle jag väl kunna tänka mig. Charlotte Perelli har var också vunnit melodifestvalen. Och här får vi vuxna kvinnor runt "småflickorna" nog resa oss upp.

Det här är vad Perelli kommer med.

Kul, förvisso, men jag undrar stilla:

" Var är budskapet här?"

"Vad vill du förmedla?"

Kom också ihåg, kära väninnor, att detta är en kvinna, som nog är förebild för många unga "töser".