... har jag fått idag, trots att jag kommit ett år närmare döden! :)

Jag har fyllt år; den 26 april är min dag på året och idag har jag blivit uppmärksammad av nära och kära, vilket känns roligt!

Bäst idag var nog när det ringde på dörren och en okänd man stod utanför med en bukett blommor. Det var ett blombud, som kóm med en vacker bukett från min pappa och Gull-Britt. Tusen tack, fina ni! Jag blev så glad! Det är så speciellt det där, just när det kommer ett blombud, som frågar: "Är det Beatrice Wiik?"

Då känner man sig som en riktig prinsessa! :-)

Jag minns när jag var liten och mina föräldrar gav mig blommor via ett bud: Det ringde på dörren och där utanför stod en karl, och jag blev hemskt blyg när han frågade om jag var Beatrice Wiik och överlämnade en blombukett till mig. Jag fattade verkligen inte hur det där gått till! Hur sjutton kunde han veta att jag fyllde år just idag?!

Tackar ödmjukast för alla fina hälsningar jag fått överallt!

Alla goa Facebook-kamrater, tusen tack för att ni uppmärksammat mig så idag! Det gör mig så varm och glad!

Jag vet inte vad det här är för blomma. Bilden är tagen i Skottland. Den påminner i alla fall om orkideen, min älsklingsblomma.

Den här är till Dig, som uppmärksammat mig idag!

...Som gjort att min dag blivit lite ljusare!

Varm kram, Bea

Sitter här vid datorn, mitt i sena natten, såg att jag fått Facebook-hälsningar... Idag är ju ingen vanlig dag, förstår ni, idag fyller jag år. Jag fyller 19 ungefär. =)

Sitter här med örhängen och halsband (som matchar mitt armband) och speglar mig i dessa, som jag tycker är så fina och som låg på mitt köksbord när jag kom hem från Sälen-som en födelsedaspresent från kattvakten. :-) Och utan Gittis skulle mitt liv vara bra mycket fattigare. "Om Du inte finns till- vad ska jag göra då?" (Från en gammal låttext som dök upp i min hjärna.)

Eftersom jag nu anser mig befinna mig i 19-års-åldern :-) måste jag berätta om något roligt som inträffade under Sälenresan.

Igår, när jag gick mellan slalombacken och stugan, kom det en vit bil. Bilen stannade till, och jag hörde en vissling. "Visslar de efter mig?" Ja, det fanns ingen annan där, så de måste ha stannat upp och visslat efter mig.

Jag gick bara vidare, vågade inte titta. Snälla nå´n- jag har inte blivit visslad efter sedan eldkvarn brann. Män i min ålder stannar vanligtvis inte och visslar efter kvinnor de finner attraktiva.

Så slog det mig plötsligt att grabbarna nog på håll visslat efter fel person. MIn tonårstjej är vacker, och kan säkert ha blivit inspanad. Så kommer det en på håll liknande, som går mot samma stuga, med samma gångstil och samma mörka hästsvans... jag måste ha sett ut som Elinor på avstånd. Det var förmodligen henne grabbarna visslat efter; tur att de inte kom nära:

"Oh, sorry, frun"... Eller kärringen!!! =) Det var din dotter vi var ute efter, inte dig!!!

Men jag hann njuta ett tag...

:)