Min väninna Sayran har livsglöd, konstaterade hon just, och detsamma har jag!!! :)

Härliga bilbaciller, från våra Grumsresor, vi umgås ganska nära; Sayran, Anders, Laurence och jag- tack vare att vi sitter tätt ihop i en bil en timme om dagen, fem dagar i veckan- och jag är så glad för Er, mina fina vänner!!! Det är så skönt att få babbla av sig med Er, få stöttning och sympati emellanåt. Skratta tillsammans!!! =)

Finns det något som slår den befriande, underbara känslan av att bara få gapskratta?! Jag har ofta använt det där som medicin... Se det humoristiska i ett elände- ja, det är faktiskt sant, det har många gånger hindrat mig från att bli råknäpp, tror jag; jag är ju en grubblande person och emellanåt kan vi nog förringa det här med humor och skratt. Man anses lätt oseriös om man har nära till skratt, vilket kan vara totalt missvisande.

Jag har också en häftig glöd i mig just nu.

Full av små vardagsbekymmer, men ändå levande.

Känner mig tacksam och ödmjuk för livet. De här små sakerna... Som att Gabbe och jag just gjort ett beboeligt hem av vårt hus- som igår var ett bomdnedslag (Gabbe har varit sååå duktig på att städa), eller att en kvinna jag idag träffade helt spontant utbrast: "Du är väldigt snygg". 

 Attans, vad vi behöver höra sån't här ibland!!! Det är inget överhängande problem för mänsklighten det här med att vi är övertydliga med att uppskatta varandra, tror jag. Gör mig en tjänst; Ser Du någon Du tycker är snygg idag, eller träffar Du någon som gjort något Du uppskattat: Säg det!!! Det kräver så lite, men värmer så mycket! :-)

Sov Gott!