Alla inlägg under mars 2013

Av Beatrice F Wik - 22 mars 2013 23:16

 
Ovan: Så fint. ;-)
 
Jag fastnade här, jag.
Men jag behöver få sitta här efter veckans slit och bara tramsa lite. Ladda.
 
Nedan: Min dotter spelade den här låten för mig och jag blir så full i skratt...
Många skilda kvinnor jag känner, vittnar om precis samma sak:
I denna sits blir man lätt någon sorts allmän egendom. Som om det bara skulle vara att komma och ta för sig, liksom.
Män som tar för givet att man helt desperat tar vem som helst. Bara plockar med sig någon hem.
Hihi... jag säger som en bekant: ALDRIG!!!
=)
Av Beatrice F Wik - 22 mars 2013 21:23


Fy f-n!!!

Maximal otur!!!

Vilken SKITDAG.

Men änglar finns.

Idag heter de Anders Holmgård hela änglakören.



"Sluta tänka, det är svårt ändå.

Du får ta en dag i taget.


Det gör ont-

men gå ändå

Du kan alltid vända om


Det gör ont-

men gå ändå

Du är och förblir som en vandrare."



Av Beatrice F Wik - 21 mars 2013 06:00


Amelia föddes 1995 och ambitionen var att skapa ett magasin som greppade hela livet.

Ett magasin som skulle lyfta läsaren ett steg närmare drömmarna.

Vi har fortfarande samma fokus.

Och sexton år på kvinnornas sida gör oss till experter!

Vi inspirerar, väcker känslor, och peppar.

Amelia är Sveriges ledande kvinnomagasin, med en unik tonträff.

Varm, vacker, kul, klok och omistlig.


  

Av Beatrice F Wik - 17 mars 2013 20:48


... på att helgerna är så korta.

För att det alltid finns mer jag vill hinna med, mer jag vill göra.

En helt obokad helg är ett rent skämt för mig. Fast bland det skönaste jag vet...

En helg för mig består av barnen (Jag är taxi) och vänner och släktingar, hushållsarbete som kommit efter under arbetsveckan, lite planering för veckan på jobbet, stöttning i barnens studier (Elli pluggar gärna på helger så att hon ska hinna träna och vara social också på vardagskvällar) helst studier för mig med, och min favoritsysselsättning just nu: träning! :) Alltid är det något som måste strykas för att det inte hunnits med. Vänner jag skulle vilja träffa, men vi bokar om och om... Träningen idag fick jag skippa pga annat som kom emellan med familjen. Jag har fortfarande geografiförhör som ska rättas; jag har inte strukit veckans tvätt, så VARFÖR I HELA FRIDENS NAMN SITTER JAG HÄR?

Vilket ekorrhjul vi springer i!!!

Det är himla trist att helgerna blir så hektiska, ja, nu har jag klagat klart. Tiden är lika för alla, jag vet. Men en del människor tycks ha gott om tid till allt möjligt, hur gör de?

 Hej då- jag är hormonstinn och arg. Suuuur;(

Av Beatrice F Wik - 17 mars 2013 08:15

 


Det är en helt underbar känsla att plocka fram gamla urväxta kjolar och helt plötsligt kunna trycka in sig i dem!   Tack vare träning!!!

Ovan- jag var tvungen att titta när jag inventerade gamla kläder- höll jag på att springa in i väggen (det här var några månader innan... hann gå ner ytterligare några kilo innan jag var totalt utbränd, gissar att jag vägde runt 50 kilo som minst).

Jag blev liten som en myra, men det gick så gradvis att jag inte reflekterade över det. Folk sa till mig att jag blev magrare och magrare, men so what- jag kunde ju inte sova och fick inte behålla maten... Vad skulle jag göra?

När jag vid ett tillfälle inte kunde hittade någon ny jacka på Lindex; alla var för stora, gick jag till Apoteket och vägde mig på en våg som visade relationen muskler- fett- benstomme och allt. Där stod det att jag var underviktig. Gick till läkare och fick magmedicin för att få behålla bränslet- jag orkade till slut ingenting. Under tiden jag var heltidssjukskriven FICK jag inte träna. Bara promenader. Då blev jag som en degklump istället. Sedan var det skitjobbigt att få tillbaka konditionen, komma igång igen. Vilken jäkla resa jag gjort.


Så jag är inte direkt kvinnan som strävar efter att bli mager. Jag är så glad att jag kan njuta av maten- jag tar gärna de där extra kilona- bara jag får må bra!  Och jag tycker feminina former är jättevackra, vill verkligen inte bli av med dem. Kvinnliga kurvor är estetiskt tilltalande, tycker jag.  Däremot är det jättekul att se hur man kan forma kroppen med träning, men jag har fått lära mig att man kan göra saker LAGOM. Man behöver ju inte träna ihjäl sig...  

Av Beatrice F Wik - 15 mars 2013 20:21

 
 
 Begravning idag.
Det var fruktansvärt.
Man väntar sig ju inte att ens tio år yngre kusin hastigt och plötsligt bara avlider.
Och Johan var så fin. Verkligen en duktig, snäll och ordentlig kille. Han läste på KTH, skulle bli civilingenjör.
Han och jag kom alltid mycket bra överens. Kanske konstigt att ha haft en så god ralation till en tio år yngre grabb, men jag växte upp som ensambarn- och han var min förste kusin på min mammas sida. Ett barn till i släkten!!! Wow!!! Sååå efterlängtat! Jag tog alltid hand om honom och vi kom att bli fina vänner när han växte upp.
Jag såg fram emot att följa honom genom livet: familj, barn... ja, allt det där.
Nu blev det inte så.
 
När mamman tackade för att jag kommit till begravningen: "Jag uppskattar det, Johan också" sa hon... fy... att höra henne säga hans namn. Det var hemskt. Som hon sagt så många gånger... Nu tackade hon för att jag kommit till hans begravning; Så vidrigt!!!
Jag fick en chans att ensam ta farväl av min vän och kusin efter själva akten.
Jag sneglade på mamman när hon gjorde samma sak. Gick fram till kistan i ensamhet. Jag gick därifrån, lämnade henne ifred med sin döde son och tänkte: "Det denna kvinna upplever i denna stund är det allra hårdaste, allra svåraste en människa kan göra. Hon tar farväl av sitt barn- en sista gång. Lämnar honom i kistan- för att aldrig mer återse honom."
 
Hon är för övrigt en kvinna jag alltid respekterat högt och tyckt hemskt mycket om. Hon är stark.
 
Jag har alltid älskat dig, "lille" kusin.
Du finns inte längre och vi kan inte få dig tillbaka, hur mycket vi än vill.
Vi får glädjas åt alla minnen du gett oss och ta hand om varandra- vi som finns kvar.
Tills vi ses igen bortom bergen.
 
För det här livet är en gåva.  
 
Av Beatrice F Wik - 14 mars 2013 18:09


Jag kämpar i motvind, känns det som nu. Men jag har lärt mig, att när det är som segast, gäller det att inte tappa modet. Hålla ut. Lite till. Tänka på allt positivt. Bara göra, liksom. Trots att man egentligen inte orkar. Jag ska på begravning imorgon. Min 28-årige fine, vänlige, goe kusin. Roligare kan man väl ha... Ja, det hela är naturligtvis helt fruktansvärt. Ofattbart. Imorgon kommer jag förmodligen att fatta det. Johan finns inte mer. Johan är död. Han kommer inte tillbaka. Aldrig någonsin. Inte till detta livet. Det är över för hans del.

Det är trögt nu.


Men jag har, mitt i allt det tröga, något att glädjas över. I samma stund jag härom dagen råkade ut för en annan människas småsinthet, bestämde jag mig: Må jag aldrig någonsin bete mig så där!!! Jag vet att jag haft mina småsinta, missunnsamma dagar, men i denna stund är dessa historia. Man väljer faktiskt själv hur man vill vara som människa.


Jag vet inte om jag är gladast för mannen på bilden, han det står om i artikeln- eller för min egen skull. För att jag har förmågan- trots gnabb som lätt kan uppstå med gamla ex (det här är mina barns far), trots duster, att GLÄDJAS åt den här artikeln i NWT idag- för att det går så bra för honom!!!

Och det var det som var dagens lycka! Å ena sidan: hans framgång i sitt jobb- å andra sidan min LYCKA att kunna VARA GLAD för hans skull- från hjärtat- trots att vi tjafsat, trots att vi inte längre är ett par, trots att vi, som så många andra skilda par, inte dragit jämnt på sistone. :)


Den kvinnan är jag STOLT över att se i spegeln!!! En seger för Bea! ;-)

Och jag är stolt över att mina barns far är så duktig! Grattis skicklige teknikläraren Håkan Funk!!!


Norrstrandsskolans elever fick ta emot blommor, ett diplom och en check på 50 000 kronor från Teknikföretagarnas representant Stefan Westberg. Sedan firades det med tårta.
Norrstrandsskolans elever fick ta emot blommor, ett diplom och en check på 50 000 kronor från Teknikföretagarnas representant Stefan Westberg. Sedan firades det med tårta. Foto: Anders Hanson

Teknikpris till Norrstrandsskolan

KARLSTAD: Belönas med utmärkelsen Årets Teknikutbildning

Få tjejer ger sig in i teknikbranschen.
Det vill Norrstrandsskolan ändra på och för det belönas de med 50 000 kronor.
Publicerad: I går: 16:36 | Uppdaterad: I går: 23:01
 

Det är arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen som delar ut utmärkelsen Årets Teknikutbildning. Priset är till för att uppmuntra initiativ för att stärka teknikundervisningen i skolan.

Totalt 25 grundskolor runt om i landet belönas med 50 000 kronor och Norrstrandsskolan är en av pristagarna.

Vänder sig till tjejer

En anledning till att skolan får priset är, enligt Teknikföretagarnas motivering, att de i första hand vänder sig till tjejer.

Tjejer som ger sig in i teknikbranschen är bristvara och det är något som teknikläraren Håkan Funk vill ändra på.

– Vi började ha teknikkvällar för tjejer här på skolan och intresset var stort, säger han.

Bygger robotar

Norrstrandsskolan har tidigare fått ekonomiskt stöd från olika organisationer och har köpt in avancerad utrustning som eleverna nu använder sig av.

De bygger själva ihop robotar som de sedan via en dator programmerar att göra olika saker. En robot de byggt ihop både dansar och sjunger.

– Pengarna kommer att öronmärkas till teknikundervisningen, berättar Håkan Funk.

Linus Carle
 
 

Av Beatrice F Wik - 12 mars 2013 23:07

 
 
 Så genomgod, så fin på alla vis.
Jag kan inte förstå varför du slets ifrån det här livet,
så hastigt, i så unga år,
men jag kommer alltid att minnas det goda,
det glada, det unga. 
 
Det känns som om du sitter där- och tittar på mig.
Känns som igår- när du och jag lekte.
Jag lekte med dig; du var så liten.
Jag höll dig i min famn
när du var bebis.
Vi delade släkten, jag delade din barndom.
Jag har så många minnen.
Vi kom från samma rötter, du och jag.
Älskade Johan.
Fine, härlige Johan.
Nu finns du inte längre;
Du fattas oss!
Det skulle inte ske...
Vi var ju farmtiden,
vi som skulle finnas
- vi som skulle minnas.
Det var vi som var barn,
du, jag och din syster.
Fast du finns inte kvar.
 
Jag tänker på din syster,
jag tänker på din mor.
Gud- ge dem kraft!
Ett tomrum finns alltid
i mitt hjärta, en tom plats ska alltid finnas
kring vårt släktbord.
Jag ska aldrig,
aldrig någonsin glömma lille Johan
- älskade kusin.
 
Men vi ses på andra sidan.
Ungdomen, barndomen
tog du med dig - och möter mig.
Där skall du finnas
med minnena från livet,
värmen, kärleken- allt gott!
När tiden är inne för mig
finns du där,
där på andra sidan.
 
 
Älskad och saknad
-Johan Claesson
 
  
 
Vila i frid- min sista hälsning:
Med kärlek; Din kusin
 
 
 
Skriv namnet på den du vill tagga:
Skriv ett namn
 
 
 
 

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5 6 7 8 9 10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Mars 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Ovido - Quiz & Flashcards