Mitt hem behöver en ledig dag för husfrun. Husfrun behöver dock inte en ledig dag för hemmet, möjligtvis en ledig dag;  hellre en för eget nöje, förvisso, men men... nu har jag ett hem, lyckligtvis får man väl säga... det finns ju de som är hemlösa. Så nu måste jag ta hand om det.

Jag har jobbat något fruktansvärt mycket de här fyra dagarna. Betygstider- då är det så. Och då får hemmet lida, här är ett smärre bombnedslag, det går inte att vara på alla ställen samtidigt.

Lycklig är jag i alla fall över att ha kommit dit jag vill vara. Den där tiden var arbetssam, då man befann sig där man trodde att "man skulle vara". För min del var detta i trettioårsåldern. För mig var det den allra mest stressiga tiden, nu i efterhand kan jag påstå att jag inte mådde särskilt bra då. Jag gjorde det som förväntades av mig, inte det jag ville. Jag menar inte att jag helt och fullt kan göra exakt det jag vill nu heller, jag lever ju i ett samhälle med vissa förpliktelser, men så gott det går har jag kommit dit jag vill vara nu.

Trettio år, kedjehusliv och en herrans massa måsten och prylar som jag inte behövde men som prompt skulle vara där- för så skulle det ju vara. Kedjehuslivet med allt som hörde därtill var inte alls min grej. (För det var vekligen en livsstil, med gemensamma höst- och vårstäddagar, "alla ska renovera- helst samtidigt och samma grej" och denna tävling som låg under ytan... En tävling om allt från tjusigaste köket till bästa semesterplanen till mest välansade trädgården till lyckligaste äktenskapet. Osv. För övrigt orsaken till att jag dissat Facebook- där pågår också ett "spel" i vissa kretsar-  en föreställning, en uppvisning - och jag bara orkar inte titta på den lyckade fasaden, samtidigt som jag faktiskt vet hur det egentligen ligger till, det känns så falskt alltihop, så tillgjort, så ytligt. Jag vill ha genuina tankar, genuina känslor- inget jäkla spel för galleriet! Inifrån och ut- hela vägen- inte bara det som syns.) 

Jag är alldeles för egen för att trivas med det där (tillbaka till kedjehuslivet), min bit av pusslet var för udda. Jag tyckte hemskt mycket om människorna som bodde omkring mig, jättetrevliga människor och jag har inte ett negativt ord att säga om mina fd grannar i området- men jag kunde bara inte med den där typen av liv.

Hur kom jag in på det här månn tro? Hem... ta hand om mitt hem.

Imorgon är jag ledig och då ska jag pyssla om det. Mitt älskade hem, min borg, mitt bombnedslag.

Och jag är så lycklig över att jag fått en chans att göra det här. Ta klivet från den stig jag kände mig tvingad att gå, även om jag inte trivdes, för att få blomma ut i mig själv, i det jag vill. Få vara den jag är, den jag vill vara.

Det borde vara en självklarhet, men jag vet att det tyvärr inte är alla förunnat.

 

luvcatz

6 juni 2014 17:53

Jag vet, jag har varit där med o märker många som är där - jag älskar att vara dem jag är o hoppas nån dag träffa den rätte som vill ha mig som jag é - underbar trygghet efter fyrtio, efter skilsmässa, efter husägande o nu ensamstående med sunda friska barn som blivit vuxna :)
Fan va bra vi singelmorsor é :)

http://luvcatz.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

6 juni 2014 19:05

Härligt, Luvcatz!
Hahaha!!! =)Det hör jag, det... vi är ju riktiga kap ju, du å jag!!! Jävligt bra singelmorsor! ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...