Å, tusen tack, bästa vänner, för den styrka Ni sänt mig genom era fina kommentarer. De värmer, ska ni veta. Antar att jag helt enkelt reagerat på stress från alla håll. Det känns bättre idag, lyckligtvis. Och Muppen, jag hör av mig. Du är så trygg och stadig. Jag minns när vi jobbade tillsammans; det var också vid läsårsavslutet, och jag flög in på ditt rum och bara vrålade... "Stridspsykos" sa du då...

Jaa, snacka om oblananserad.

Tur att man har förstående vänner omkring sig... Ska försöka att ta det lugnt nu, känner fortfarande adrenalinet pumpa genom kroppen och jag har svårt att varva ner, men jag vet ju att jag måste om jag ska bära.

Ha det gott, alla fina. ;)

Just nu ber jag om styrka och kraft.

Kraft att fortsätta kämpa.

Mod att förändra fast jag inte vågar.

Det känns som om jag snart inte orkar mer. Trots att jag vet att jag måste vidare, vidare, vidare...

;/

Har under kvällen fått en hel del arbete undanstökat. Skööönt!!! Jag är kanske lite underlig, men man har ju sina rutiner och vanor; Jag har alltid jobbat på helgerna och för mig fungerar detta bra. Planerar och strukturerar upp veckan så jag har allt, i stora drag, färdigt. Pratade med en väninna häromdagen, som jobbar som rektor och som nästan blev förbannad på mig när jag berättade att jag suttit förra lördagskvällen med nationella prov: Hade du jobbat hos mig hade jag inte tillåtit dig att göra så här, menade hon.

Men men... Vi har våra 10 timmars förtoendetid, och skall man hinna med att sköta hem och ungar, med diverse fritidsaktiviteter under vardagkvällarna, är det inte helt enkelt att få pusslet att gå ihop. Så under vardagkvällarna får jag inte så rysligt mycket tid över. Jag unnar mig dessutom en timmes promenad per kväll; det måste jag för att få kraft och energi och må bra. För övrigt drar jag här också ofta med mig bästa väninnan och våra samtal under den här timmen är guld värda.

Och så tar jag mig ju tid till att blogga. Det är något jag själv valt och som ger mig så otroligt mycket. Så; om jag måste jobba lite under helgerna är det helt ok för mig. Men man behöver kanske inte välja just lördagkvällen. ;)

Nästa helg blir det dock full fräs för mig och inte särskilt mycket arbete gjort; jag kommer förmodligen komma till jobbet på måndagmorgonen som en urvattnad disktrasa: På fredag kväll ser jag fram emot att träffa ett glatt gäng gamla kollegor och på lördag blir det 40-årskalas. Får se om man pallar med detta... =)

Sov sött, Vännerna mina ;-)

I min klass håller vi på med muntliga nationella prov på svenskan just nu. Vi lyssnar på en berättelse, eleverna återberättar sedan gruppvis vad de hört, diskuterar ämnet och argumenterar för sina åsikter.

Tes och argument har jag försökt pränta in i mina elever hela läsåret och nu prövas deras förmåga under viss nervositet från alla håll =)

Man kan faktiskt tycka i princip hur man vill, för i vårt demokratiska land har vi välsignats med åsiktsfrihet och religionsfrihet. Tack vare generationers kamp. Tack vare franska revolutionen och upplysningsfilosoferna, tack vare många blodiga strider, har Du all rätt att yttra din åsikt så väl skriftligt som muntligt.

Och jag tycker att Du skall ta tillfället i akt. Bekämpa knasigheter med kunskap och framför det du anser vara sunt och positivt. Men var noga med att ha ha argument för det du tänker; jag har svårt att tro att skrik och skrän "Du är ju för fan dum i huvudet" kan förändra i någon form av positiv riktning. Läs på istället. Skaffa kunskap. För kunskap är makt.

Kommer knasigheter fram, typ nazism eller vad sjutton som helst, får vi "slå ner dem" som en vän brukar säga och jag menar då inte bokstavligen, utan jag menar med argument.

Tänkte, som vanligt, i mitt skrivande; skriva om någonting annat än vad det blev. Tänkte skriva om ett av ämnena som dök upp i våra nationella prov idag; det handlade om könsroller, men när jag skriver börjar jag associera; det ena leder till det andra som leder till det femte... Och mina associationer får mig att växa i mina tankar och övertygelser.

Skrev samma sak härom dagen på bloggen när jag pratade om politiska åsikter, men nu hade jag istället könsroller i bakhuvudet (det var dessa vårt nationella prov behandlade) och jag säger det igen:

Skrik rätt ut när det blir helfel!!! (Var dock försiktig med att såra eller kränka andra människor. En av mina kloka kollegor sa någonting bra vid ett tillfälle då han upplevt att han tangerat gränsen i en diskussion med en elev: "Kränkta människor är farliga människor".)

 Du kommer att få motargument och bli överbevisad om du haft fel, vilket man kanske har ibland, men håll inte käft om du tror på något!!!

En av "De stora" i min värld är Ulf Lundell. Han har en dotter som heter Sanna som numera är vuxen och gift, eller vad hon nu är ;) med Mikael Persbrandt.

Lundell har skrivit en underbar låt till sin Sanna, när hon bara var ett litet barn. Guld, säger jag bara.

Så här försöker jag också fostra mina barn. (Har dock, med tiden, upplevt att det finns en liten nackdel =) : Min dotter argumenterar så in i bomben för allt hon tänker och tror på. Snacka om att "tjöta höl i hövve på morsan." :-))

(Citat; Ulf Lundell: "Sanna")

 
Sanna, vad du än hör, vad du än ser
vad du än kan bli utsatt för
Kom till mej fort och se mej som jag är
Kom och se vad jag egentligen gör
Jag skriver, jag sjunger
jag skriker, jag skrålar

Sanna, jag vill leva innan jag dör
En dag ska du stå brevid mej i solen och
veta vad det är jag slagits för
Och också du måste slåss och streta emot
om du vill ha din frihet kvar

Det finns stunder i livet som innehåller sååå hemskt mycket värme. Stunder man bör spara och ta fram när det blåser kallt.

Tidigare i eftermiddagen gick jag in för att läsa Miraklets blogg och fick en överraskning som heter duga. Blev så rörd av det du gjort för mig och Tina, så jag vet inte vad.

Tack, finaste Du!!!

Jag kommer att spara den här bloggen till döddagar och jag vill dessutom visa ditt inlägg för hela världen för jag är så stolt över vår underbara vänskap...

Stor varm kram till finaste Miraklet ;)

Hela min eftermiddag har varit superhektisk. Vi har köpt fotbollsskor, examensskor och besökt en släkting som var i akut behov av hjälp. Min grabb skulle ha klassfotboll och han ville gärna att jag skulle se matchen. Pusslade och tog mig dit, en smula sent förvisso, en i alla fall... i regnet.

När jag precis kommit till fotbollsplanen hörde jag publiken, bestående av föräldrar, applådera. Jag applåderade, jag också, bara därför att, liksom. Jag slöt nyss upp till skaran och hängde på.

"Gabbe, Gabbe!!!" hörde jag min sons kamrater skrika. Och såg min son göra värsta segergesten. Stolt och lycklig målgörare!

Som sentimental och säkerligen, en smula fånig, mamma, blev jag rörd till tårar över detta. Kämpade verkligen med att inte visa det. Vilken härlig gemenskap!!! Och den glädjen; den stoltheten min son triumferade när han gjorde detta mål... Å, alldeles, alldeles underbart!!!

Till och med jag älskade fotboll i detta ögonblick...

Sov Gott, Vänner och kamrater. ;)

Hej alla mammas fina bloggläsare!

Hoppas ni har haft en bra dag, och tack så mycket för att ni läser bloggen!

Hoppas att ni gillar den... men det tror jag att ni gör. Det är ju faktiskt mamma som äger den ;)

Tänkte att jag kunde blogga lite. Mamma var redan inloggad (jag kan ioförsig mammas lätta lösenord ändå...) så jag passar på. Bloggen behövde ett litet inlägg.

Blir ett kort ett, för jag ska alldeles snart sova, men ändå ;)

Ni kanske kan kommentera lite också? Och visa att jag kan få mer kommentarer än morsan... Då blir jag glad!

Ha en bra torsdagkväll i alla fall,

Kram & Sov så gott

/ Elinor, Beas dotter (Den coola tjejen på bilden ;)) 

Http://louiseelinor.blogg.se

Är dålig på att skriva nu. Känner att snaran dras åt allt tightare, vad gäller tiden. Maj, maj, maj. Vackraste månaden. Men nu skall alla säckar sys ihop i skolan. Läsåret håller på att avslutas, betyg skall sättas, nationella prov rättas. Osv...

 Lite kul fester väntar, är verkligen på humör att komma ut ur min bur just nu. En väninna har fyllt 40, rajtan tajtan nästa lördag... Det ser jag verkligen fram emot. ;)

Det här med bussar och kontanter blir jag galen på. Mycket bra idé förvisso, jag förstår att det minskar rånrisken rejält, men det kan också ställa till med krångel. Jag lånade ut mitt busskort till min dotter härom dagen, fick tillbaka det nästan urladdat och hade helt glömt bort att ladda upp det. Tog mig tre mil genom Värmlandsskogarna från mitt hem till mitt jobb idag, men när jag skulle åka hem var jag tvungen att flytta över pengar till kontot dit mitt kontokort är kopplat. Kom ut från min skola strax innan dess att bussen skulle gå vid fyra och upptäckte att banken stängde klockan tre. Bara öppen till fem på torsdagar... Skiiit, liksom. Ja, det borde man ju kanske veta. Klantig nog är man, att fastna i Grums. (Inget fel med Grums, förvisso, men det är ju faktiskt inte där jag bor.)

 Tre mil hemifrån utan vare sig bil eller busskort. Lyckligtvis stötte jag på en vän som var vänlig nog att låna ut sitt busskort till mig, så det löste sig i alla fall. Jag har hemskt fina människor omkring mig; känner mig lyckligt lottad...

Promenerat har vi gjort under kvällen också, jag och bästa vänninan. Sååå skönt. Vi har gått, gått och gått. Pratat, pratat och pratat. Härligt är det att den ljuvaste tiden ligger framför oss. Maj, juni. Den tiden är magisk. Nu blommar allt upp. Nu får vi passa på att ta för oss av livets goda. Nu kan vad som helst hända...

Sov gott i natt. :)