Bara Tomten, eller kanske Morsan, är vaken.

Pysslar med allt möjligt i huset; mina plantor, katterna, städar och rensar gamla urväxta kläder från barnen. Har inte så mycket energi över för bloggen just nu, men en trogen vän som den är, vet jag att den har överseende.

Ett citat för en gammal svensklärarinna kommer dock alltid till pass:

"Den värsta ensamheten är att helt sakna sann vänskap."

-Francis Bacon

Tackar och bugar för Dig. Du som finns där. Du betyder allt för mig.

Sov gott; Bloggvärlden. <3

Idag...ååå, jag är fortfarande rörd rill tårar: Inför en fullsatt aula på musikklassernas årliga vårkonsert mottog idag min dotter ett stipendium. Och inte vilket stipendium som helst: Föräldraföreningen i Norrstrands musikklasser hade valt att framhålla kamratskap och sammanhållning, så klasserna fick rösta fram den "bästa kompisen" med följande kriterier:

"Bidrar med ditt uppträdande till ett gott klimat i klassen. För din positiva livssyn, ärlighet, för att du vågar stå för det du gör samt visar hänsyn och respekt för andra i din omgivning."

Just det här ned att kamraterna fick rösta fram henne tyckte jag var roligt. Som mamma känner jag mig sprickfärdig. Har jag varit med och gett henne de här värderingarna och det måste jag ju på något vis ha gjort... jaaa, känner mig STOLTAST ikväll! ;)

Heja fina Elinor.

Tack för dina intressanta inlägg i min blogg, Gubbfan. Har några svar på det sista, men jag har inte tid att sitta och skriva så länge idag; nu väntar städning och strykning och lite skoljobb. Du får avvakta lite på mina svar...

Ett bra citat kan jag i alla fall komma med, från en "grupp" eller vad man nu ska kalla det på Fb.

"Dagen man lyfter handen mot en kvinna, är dagen man förlorar sin manlighet."

Nu skulle Ni vara här, kära vänner. Mina båda barn sjunger för hög hals, olika låtar... Blir nästan yr i bollen. ;)

Har haft några politiska dikussioner med ett par bloggvänner. Dessa är av annan politisk färg än jag och för mig har det varit givande att i dessa dikussioner inse att jag nog inte befinner mig på milsvidder från "den andra sidan."

Som sagt: Jag är en öppen person, så för mig är det inga problem att avslöja hur jag står politiskt (trots att jag i professionella sammanhang icke får styra mina elever i någon riktning, utan måste se till att förmedla en objektiv syn på det här med ideologier och politik, det ligger i mitt uppdrag.)

I vilket fall som helst gav bloggvännina X (vet inte X, hur öppen du vill vara med det du tänker rent politiskt, så därför lämnar jag ditt namn) en härlig kommentar till ett tidigare inlägg om det min son sagt idag (Se nedanstående inlägg)

"Hur kan kärlekens färg vara ond?"

Du är stark, Bloggväninnan! ;)

Och jag säger det igen: "Jag håller inte med om din åsikt, men jag är beredd att gå in i döden för Din rätt att yttra den. "

Citat Voltaire / franska revolutionen.

Summan av kardemumman då, med mitt lilla inlägg:

Skrik högt för det Du tror på! Håll inte käft!

Sedan får du väl se om du lyckas. Det är ju alltid värt ett försök...

Och sov gott. Vänner. ;) Vad Ni än har för politisk ideologi. ;)

Under dagen har min 10-åring och jag hjälpt till att dela ut flygblad inför valet. Antar att sonen hörde oss vuxna snacka om partier och politiska färger. När vi sedan åt lunch marscherade ett demonstrationståg med "den andra färgen" förbi, varpå min son stirrar till:

"Mamma, är de där människorna onda?"

Den var väl söt. ;)

Eller vad tycker Du, Gubbfan?

Vill dock tillägga, innan du blir helt galen på mig, att jag förklarade att vi inte tycker att "de andra är onda". Vi tycker bara lite olika om vissa saker, värre än så är det inte...

På hednisk tid brände man bål för att hedra de döda på valborgsmässoafton. Man trodde att denna kväll var den på året, då de levande och döda kunde komma varandra som allra närmast.

Min familj har redan firat klart pga regnvädret, redan grillat och varit uppe och kikat på elden, men nu blir det filmtajm för mig och min Elinor. Vi ska se klart "I taket lyser stjärnorna."

Själv är jag ju, helt naturligt, som historielärare intresserad av historia, så det här fascinerar mig. "Denna natt är vi närmare de döda än någonsin"

Det är ju upp till var och en att tro som man vill och på det man själv vill; detta har jag ju för övrigt stöd av i svenk lag med Voltaire och gänget som en av förkämparna:

"Jag håller inte med om Din åsikt, men är beredd att gå in i döden för Din rätt att yttra den."

Själv tror jag inte att det vi ser är det enda som finns. Vi ser bara toppen av ett isberg. Jag tror att det finns så mycket mer. Jag tror inte heller att vi av en ren slump hamnat där vi är och jag tror, som jag tidigare sagt, på kärlekens och det godas enorma kraft.

Jag tror inte heller att Döden är slutänden. Eller för mig är tror t o m ett för svagt begrepp. Jag menar istället att jag är övertygad om att vi inte försvinner den dag vi lämnar den här världen. Vi övergår bara till en annan dimension. Därför är jag inte det minsta rädd för att dö. Vore sorgligt att göra det nu bara; vore hemskt trist att gå innan föräldrarna, och bedrövligt att lämna barn som ännu inte är vuxna. Dessutom har jag fortfarande hemskt mycket kvar att ge, har ju som jag tidigare sagt, bara hunnit halvvägs på min lilla promenad.

Men... Fortfarande intressant med den gamla hedniska synen på valborgsmässoafton: Just i natt är vi levande och våre kära döda närmare varandra än någon annan dag på året.

Låt mig få tro att det är så. Sedan får Du tro hur Du vill!

Sov sött i natt, älskade vänner. ;)

MIn dotter har varit sjuk idag, men hon är för stor för att man skall kunna vabba med henne, så hon har varit ensam hemma idag. Åkte så tidigt jag kunde från jobbet, men det blir ändå en lång, tråkig dag för en sjukling i soffan...

Vi började se ungdomsfilmen "I taket lyser stjärnorna" som dottern verkligen lovprisar, eftersom hon var hängig och soffliggande. Blev dock avbrutna av manliga familjemedlemmar, så vi hann inte se klart den.

MIn man bjöd hem några vänner med söner för att se "världens match" på TV:n. Jag är totalt nollintresserad av fotboll, så medan männen med söner såg på fotboll gick jag omkring och plockade med disk och tvätt. Snacka om att könsrollerna identifieras... Nästan pinsamt.

Elli har fått sig ett par nya glasögon. Numera använder hon linser till vardags, men iklädde sig idag de nya och de får mig att tänka på när hon var riktigt liten. Hon fick glasögon redan som ettåring; ganska ovanligt. När hon som ettåring gick omkring i de här glasögonen... hitter inte orden... hon väckte någon form av känslor hos mig i dessa, såg på något vis så ömtålig ut...

 Dessa känslor återuppväckes hos mig idag, fast vi numera är nästan lika långa, så det är ingen liten "tös" jag talar om längre. Och denna film, dessutom; hann ju nu bara se en del, men hjälp så sorgligt...

Sov sött, sötisar ;)

Blir så trött ibland, på mig och min stora käft...

"Snart ligger jag väl ner och undervisar."

Hjälp, hur låter detta ???

Jag som i ena andetaget står och säger att lärare är underbetalda i förhållande till vår utbildning.

Hmmm, inte bra skrivet. (Det övre.) Kan missuppfattas. Låter som om vi lärare är värsta slöfockarna...

Får väl förklara mig, tänker inte alltid när jag skriver på att jag bloggar för allmän beskådan. Vem som helst kan gå in och läsa och jag har inte den ringaste aning om vem som gör det.

Hela samhället går en lustig väg till mötes, i och med den moderna teknologin, tycker jag. Vill jag, kan jag ligga ner i sängen och skriva. Och jag vidhåller att "människan av naturen är lat" så det gör jag också.

Vi rör oss mellan TV-soffan och kylskåpet. Däremellan känner vi att vi nog borde träna, röra på oss. Fast vi egentligen är skapta att få all rörelse naturligt.

Det var så jag menade. Inget annat.

Sov gott. ;)