Under kvällen hade jag tänkt gå och träna, men glömt den där lilla "ploppen" som jag tar mig in med, så jag tog en promenad i värmen istället. Jag gick längs Klarälven och bara fascinerades av allt detta vackra.

Vilken vacker hemstad jag har! Mitt Karlstad, min egen stad.

Jag satte mig vid Klarälvsstranden på gräset, och några tyskar slog sig ner bredvid. Det var just därför jag reflekterade över det jag såg. De var ju besökare och måste naturligtvis ha sett hela bilden med helt andra ögon.

De måste ha förundrats över skönheten, det hemtama för mig, det jag ser i princip varje dag utan att tänka så mycket på det. Två svanar simmade fram och tillbaka framför oss, gröna vasstrån stäckte ut sig mot det klarblå vattnet och domkyrkan stod så stolt i bakgrunden.

Vad härligt att bara få vara lite.

Bara få uppleva! Stanna till och förundras, hänföras.

Jag har inte badat än i år. Har jobbat och jobbar fortfarande. Ja... jag skulle ju kunna bada ändå, men det har inte blivit av. Men imorgon ska jag till stranden. Min dotter sommarjobbar på en badplats, så då får man väl lov att gå dit.

Har läst så många tips om hur man skaffar sig en strandkropp och jag har fallit för detta:

1. Ha en kropp.

2. Gå till stranden.

Dä blir bra dä. Varför göra det hela så komplicerat? =)

Dessutom ska jag bekänna en synd: Jag använder aldrig solkräm. Jag har mig veterligen i vuxen ålder aldrig bränt mig i Sverige. Jag vet inte vad det beror på, jag har kanske läderhud. "Tattarhud" - tål allt vad gäller sol. Fast jag brukar aldrig bli så jättebrun, men det beror nog mest på att jag inte anstränger mig för att bli det. Jag har inte ro i kroppen att bara ligga och steka dagarna i ända. (Men jag vet att den är farlig, solen. Vet att jag BORDE- Så jag ska börja smörja in mig i solkskyddskräm. Jag lovar.)

Det regnar här i Karlstad. Men det gör inte så mycket, för jag njuter just nu så otroligt av att ha tid.

Bara jag har tid får det vara vilket väder det vill. Ja, fast hellre sol då, men det har vi inga garantier för- så det går inte att bli besviken. Det finns för övrigt inte mycket i livet det finns garantier för. "Jag blev inte nöjd med den här gubben- så jag lämnar tillbaka honom och vill ha en ny."

Nej, som sagt... jag njuter bara av att ha tid över. Kommer solen är jag tacksam- men det blir som det blir.

Jag har kommit igång med min träning i alla fall. Och det är så skönt. Man mår sååå mycket bättre när man får röra på sig.

Vet inte vad det blivit.

Har topprekord på bloggen för att vara så tidigt på dagen, man mäter fram till midnatt. Från midnatt igår har jag nästan 60 besökare och det brukar ligga på 30 drygt, vissa dagar går det upp till 50, men då räknar det alltså på 24 timmar.

Konstigt, men roligt. Välkommen till min blogg!

I övrigt ska jag snart iväg på lite arbete.

Uffe var i Karlstad igår, men jag var aldrig där. Har sett honom så många gånger, så jag är rätt nöjd nu. Gillar den yngre varianten bättre (hihi- så härligt att man kan välja). Min kväll blev också konstig igår, inte som jag planerat, men så är livet- det blir sällan som man tänker sig, men det brukar bli rätt bra ändå.

Nu har jag suttit och lyssnat på Annie Lööf. Hon är en rätt bra som talare hon med. Så klart. När man sitter och lyssnar på partiledarna inser man att nog finns det något gott i dem alla. Fast jag är inte så förtjust i Sverigedemokraterna. Har för många utländska vänner för att köpa det han säger, Åkesson. En av mina bästa väninnor är kurd. Underbar tjej- och vilken historia hon har att berätta. Hon har flytt från kriget, bott i Turkiet i tält- i 40 graders värme. Där har jag varit på semester flera gånger. Också i 40 graders värme, och hade jag inte tillbringat mina dagar på stranden hade jag nog avlidit av värmen. Tror man i alla fall. Fast hade det varit på riktigt och inte så här lite lull-lull med shopping på kvällarna och bad på dagarna hade jag säkert överlevt det med.

Bortskämd är man ibland- hualigen. Rätt pinsamt, faktiskt- jag blir så trött på alla bortskämda människor ibland, så det är inte sant. Jag blir trött på mig själv. Man är så kaxig ibland och tycker man varit med om så mycket som gjort en så stark sååå, men i själva verket är det inget annat än fjanterier.

Jaja, allt är relativt.

Dagens tänkvärda citat är ett av just Annie Lööf.

Jag tycker om det. Det är så klokt.

"Motsatsen till slit och släng är att göra mer av mindre resurser"

Jag har haft saker för mig under de senaste dagarna, så jag har inte hunnit med min träning- förrän ikväll. Ett tag var jag helt ensam på gymmet, vilket jag tycker är ljuvligt skönt. Jag antar att det är lite udda tid att gå iväg och träna: en fredagkväll när det dessoutom är soligt ute, men jag är ju lite udda av mig och har inget alls emot att göra saker helt solo. Tvärtom försöker jag tajma in det så. Så försöker jag även när jag åker till köpcentrat... jag har mina tider då jag vet att köerna är korta. Haaaatar när det är trångt och mycket folk i affärerna!

Mina väninnor var iväg till Mariebergsskogen (och då har jag inga problem med folksamlingar) :-) och lyssnade på Stiftelsen igår, men jag bara vägrade att följa med... Jag gillar inte Stiftelsen. Däremot är "min stora" Uffe där i morgon (Putte i Parken) så jag får se om jag drar mig dit. Fast jag har sett honom rätt många gånger och är egentligen mer förtjust i gamla Uffe...

Tillbaka till min träning: Jag var ensam på gymmet ett tag, sedan kom ett gäng stora tjugoåriga killar in och började lyfta rejäla tyngder bredvid mig, lilla rultan, som stod där med mina pyttehantlar. Känns jättefjuttigt, men som min väninna sa då hon upplevt något dylikt: Hon har en dotter som är 20. Vi skulle med andra ord kunna vara Tyngdlyftarnas mammor. Och då kan man unna sig att vara lite rultig och stå där med pyttetyngder. Det är okej. =)

Jag har sommarlov men har bokat upp de närmaste två veckorna på lite spännande saker, så jag är inte ledig- än. Jag tänker inte skriva så mycket om det mer än att det varit väldigt intressant idag och jag är glad att jag får göra det här.

Verkligen.

Nu ser vi på fotboll, jag och mina båda barn. Inte för att jag är särskilt intresserad, utan mest för att det är mysigt att bara sitta här, alla tre, utan tidspress på något vis, med stearinljus och bara kura i regnvädret.

Det gör mig verkligen ingenting alls att värmen låter vänta på sig, för jag är helt säker på att den kommer. Vi kommer att få mera sommar, snart. Det känner jag på mig. =)

"Det ska vara lika. Vi skär av alla plantor så ingen växer sig för hög. Då är det bättre att ALLA plantor är tunna och små."

Han var ironisk och det var Göran Hägglund som sa det.

Jag må säga att han är en hemskt bra talare, han är karismatisk.

(Jag sitter och tittar på TV:n, från Almedalen.)

Fem år är ingenting längre, känns det som.

Snälla nå'n... Ett nyfött barn hinner nästan börja skolan, en ny bil börjar bli smårisig, fem år borde ju kännas som låååång tid. Men det gör det inte längre. Fem år går rätt fort.

Det är fem år sedan nu i juli jag startade upp den här bloggen och nu är den en av de mest kära sysselsättningar jag har. Jag började blogga ett år tidigare åt mitt dåvarande jobb. När jag blev tillfrågad fattade jag först inte riktigt hur jag skulle skriva. Vad då blogga?! Den termen är relativt ny, fanns inte när jag var liten. Jag var liten på stenåldern. De flesta som bloggar är ganska unga, genomsnittsåldern här på Bloggplatsen ligger nog på 20, men det finns en del erfarna skribenter med. Skrivandet har ingen ålder i sig, kanske bara sättet att skriva.

Intresset för att lägga ut Dagens outfit finns ju exempelvis inte här. Fast det ska jag göra idag... bara för sakens skull. Idag har jag träningskläder på mig, för jag är ledig och jag tvättar och städar och så ska jag gå och träna när jag tvättat klart. Nu vet ni det. Det var väl intressant vetskap?

Ja, intressena varierar genom livet, så är det. I min vardag är jag van att vara den äldre, den som ror båten. Så är det när man är lärare och ensamstående mamma, en stor del av min värld består av unga förmågor. Och jag kommer på mig själv med att prata med alla möjliga som om de vore små, talar om för dem när de är "duktiga" t ex, men jag har förstående människor runt mig, och det är mig veterligen ingen som känt sig kränkt hittills.

Nu ska jag laga lite mat åt mig och en av mina yngre förmågor. Hej då, bloggvärlden.