Senaste inläggen

Av Beatrice F Wik - 24 juli 2014 20:24


Energin bara försvann under dagen, känner mig illamående, har huvudvärk och ont i halsen. Så konstigt att kroppen och själen samspelar så. Jag blir alltid låg i humöret också när jag blir sjuk, hela jag är utan kraft. I den här värmen också- om jag nu ändå ska klaga. Sover urkasst i värmen, det är väl enda nackdelen jag finner med sommaren- allt det här jag har längtat sååå efter. Och visst kom den, den underbara sommaren- med sol, bad, ljumma kvällar utan tidspress, energi och lättsamhet. Det har varit en varm och gudomligt skön sommar hittills och den tar ju inte slut för att jag blir sjuk, hoppas jag.

Jag har i alla fall kastrerat Sotis idag, så hon är lika hängig som jag. Nu är det alltså slut på kattungar ett tag framöver i den här familjen. Jag trodde ett tag hon var dräktig, hon betedde sig så, men det var uppenbarligen fel. Så jag beslutade att det får vara nog nu. Mycket fräs har vi haft här på små ullbollar under de tre åren som gått. Det har varit ljuvligt förstås, men också oändligt mycket jobb, i samband med potträningen- eller vad säger man om katter?

Innan de blir rumsrena och man kommer hem efter en dag på jobbet och hela huset stinker efter fyra små busar som gjort sitt på diverse ställen- som man fått leta upp. De gör det ofta på undanskymda ställen som bakom bokraden i bokhyllan, under sängar och de kan gå in i något skåp. Värsta kullen var en jag hade förra sommaren. De gjorde sina behov i min grabbs säng under en period. Lyckligtvis var det så lite så det "räckte" med att tvätta täcket, madrassen blev skonad, men ändå... Jag slet rejält där under en period. Hualigen... ;(

Men när de väl blivit rumsrena är de inget annat än underbara men då kommer nästa smäll: separationen i samband med försäljning. Jag har fått ett par favotiter genom åren, som jag verkligen gråtit efter, de andra har jag sålt relativt smärtfritt, man är ju trots allt inställd på att de bara är ett lån.

Men nu är det slut på det. Allt har en ände. Lyckligtvis också kraftlösa lågenergidagar med illamående och halsont.


Av Beatrice F Wik - 21 juli 2014 22:15


Jag återkommer ofta till antikroppshysteri, vilket delvis beror på att jag sett anorexi på nära håll (inte i familjen, men på annat sätt) och det är en vidrig och dödlig sjukdom. Jag kommer dessutom ofta i kontakt med ämnet, delvis hemma, som tonårsmamma, men också i skolan och det är varje vuxen kvinnas skyldighet, tycker jag, om man har med unga tjejer att göra, att tona ner den där fixeringen och försöka vara en så sund förebild man kan. För de unga förmågorna snappar upp vibbar från oss gamlingar, även om man tror att de ser oss så stenålders att vi knappt fattar någonting värt att veta ibland.


Har du en gång dragit på dig ätstörningar, är det mycket svårt att bli av med dem, de uppkommer/återkommer vid stress och förvrider verklighetsuppfattningen. Jag kan ana mig till hur det tar känns, det sägs ju att man till en början blir euforisk av att kunna kontrollera vikten och bara bli tunnare och tunnare. Till slut tappar du dock all ork, du kan tappa håret, jag har träffat en kvinna som tappade all kroppsbehåring i samband med anorexi, inklusive ögonfransarna... (inte så kul kanske) mensen försvinner och du skadar kroppen... ja, fortsätter du vet du ju hur det slutar. Den som inte äter dör ju så klart.


Jag anar hur det känns, när hungerskänslorna försvinner eftersom jag upplevde något liknande fast det gällde sömnen, innan jag blev utbränd för fyra år sedan. Jag slutade känna trötthet under en period. Kunde omöjligt slappna av, det var en fruktansvärd känsla och min kropp gick på högvarv hela tiden. Jag sov dock, fast bara ett enstaka timmar per natt och jag avskydde att gå och lägga mig för sömnen var ingen avslappning för mig. Den blev till en prestation "jag MÅSTE sova nu, så jag inte är trött imorgon, måste, måste, måste." Jag har försökt att aldrig göra sömnen till någon större grej för mina barn, inte tjata för mycket om det av rädsla att de ska drabbas av samma sak. Börjar man fixera sig vid sömn är det kört. Och peppar, peppar... mina barn har inga sömnproblem, de somnar sött på kvällarna.


Jag säger inte ett ord om att man inte ska försöka leva sunt, men det är den där f-bannade hysterin som retar mig, och som sagt, det har att göra med att jag vet hur det kan gå. Och går det för långt är det inte roligt längre.

Å andra sidan... nu pratade jag om anorexi, men jag blir allergisk också när jag ser tjejer som går på tjejer åt andra hållet. Jag skrev själv att när jag tränar har jag inte som mål att träna bort mina former, (huvudmålet är välmåendet som kommer i samband med träning) jag har aldrig (förutom när jag var sjuk) varit supersmal men för den sakens skull behöver man ju inte trakassera dem som är det: "Riktiga kvinnor har former" osv sprids på nätet... Vad då... Är inte alla kvinnor riktiga? Låter ju bara som avund, från någon som vill gå ner i vikt. Det lär ju inte vara särskilt upplyftande för den som känner sig för mager, att läsa att man inte anses vara en riktig kvinna bara för att man har en rak kroppsform.


Om man nu ska prata om "riktiga kvinnor", om kvinnor värda namnet, vill jag istället säga: 

"Riktiga kvinnor" visar respekt för varandra.

"Riktiga kvinnor" ger sig inte på andra kvinnor- i syfte att trycka ner någon för att själv framstå som bättre.

Sedan får alla se ut exakt som de vill.

Av Beatrice F Wik - 16 juli 2014 22:48


Den här tiden på året har jag alltid upplevt som smått jobbig. Det är så vackert ute att det nästan gör ont. Grönskan, juliblommor, vattnet och solnedgången (jag har just varit ute och promenerat). Jag hade exakt samma känsla när jag för några år sedan var nygift (mååånga år sedan) och vi var i Turkiet för första gången. Det var min andra kväll som gift och vi satt vid Medelhavsstranden i den ljumma svarta kvällen. Det var så vackert alltihop, dofterna, känslan- fast någonstans gjorde det ont. Skönheten var så skör på något vis, så fulländad, det blev nästan för mycket för mig.

Så underbart allt, att det var svårt att hantera.

För mig är mitten av juli liksom kulmen av alltihop. Ledighet, värme, stränder och bad. Det känns som om det vänder nu och det är så vackert att det bor en gnutta svärta över solen som går ner vid Vänerns strand.

Vemod- över alltings förgänglighet.

Av Beatrice F Wik - 16 juli 2014 08:15


Jag har blivit träningsbiten och sticker iväg och gymmar så fort jag får möjlighet. Det är så fruktansvärt skönt; jag är kär i endorfinerna som överöser mig i samband med träningen och jag har har det rätt kämpigt med PMS och det blir bättre av träning, det med. Det är en amazing känsla för övrigt, att känna de små framstegen: hur man bit för bit orkar lite mer ju längre tiden går. Livsbejakande!

När man säger att man ska iväg och träna förutsätter många att man gör det av utseendeskäl. Så infernaliskt korkat, om jag får lov att säga det. Är man någorlunda mogen och tonårsmamma har väl ändå det där lite av förlorat sin tjusning?!

Man tränar väl för belöningen man får av kroppen, för att må bra?

Och ska jag vara riktigt ärlig... om jag enbart ser till utseende tycker jag personligen att det är snyggare när kvinnor ser ut som kvinnor, (men det är jag och min åsikt, sedan får andra se ut exakt hur de vill) jag har inte för avsikt alls att träna bort mina former, varför skulle jag?! Men det där är ju en smaksak och det har inte ett dugg med min träning att göra.

Fast en del tycks anta att alla enbart går till gymmet för att bli smala- ruskigt ytligt, gillar inte. Om sanningen ska fram är jag så trött på ytfixering, så det finns inte. Det drabbar nämligen våra unga tjejer- hårdast- som redan som det är har det tufft med att hitta sin plats, bli vuxna, känna sig trygga i sig själva osv.

Det sista de behöver är vuxna kvinnliga förebilder som spelar med, åker med karusellen, som hänger på det där racet.

  

Av Beatrice F Wik - 15 juli 2014 22:23


Regnig kväll, men det gör inte så mycket. En skön trötthet sköljer över mig i samband med det gråa. Vilokvällar behövs de med. Inte bara fulll fräs med att ta vara på det ljusa i form av promenader och roligheter.

Och min träning då, som jag nu blivit så förtjust i.

Jag blev glad idag när jag öppnade vår lokaltidning NWT och fick läsa positiva nyheter om min skola. När man får läsa i tidningen om att det går bra för det skepp man tar del av att ro känns det jätteroligt! Jag jobbar på en skola som tidigare haft oförtjänt dåligt rykte men nu visar tydligen elevresultaten att det går riktigt bra för vår skola.

Jättestenskolan i Grums.

Jag jobbar som sagt på en skola som haft oförtjänt dåligt rykte (fast det verkar vända nu) och jag bor i en stadsdel där det är samma visa. Jag bryr mig inte så rysligt mycket om vad rykten säger: oftast är verkligheten en helt annan. I den stadsdel jag bor (Karlstads största: Kronoparken) finns det säkert mycket knark och bråk. Men Kronoparken består av flera delar: ett centrum (och det är väl där det kanske kan vara lite stökigt) men sedan finns det områden mot skogen som består av radhuslägenhetslängor (där bor vi) och dessutom villaområden och i dessa är det garanterat lugnt. Jag trivs kanonbra- har ingen tanke på att lämna området.

Så där. Nu har jag dementerat Kronoparkens farliga rykte en gång för alla och Jättestenskolans rykte om att vi skulle leverera dåliga kunskaper är en gång för alla nu dementerat i vår lokaltidning, med elevernas betyg och resultat som grund.

Fint... Då vet ni! :)


Hoppas nu att jag slipper höra mer om det.

Av Beatrice F Wik - 14 juli 2014 00:28

  

När jag är ledig skruvar jag gärna på dygnet. Jag älskar nätter, det har jag alltid gjort, och kommer nog alltid göra. Det kommer nog aldrig gå att ändra på. Självklart anpassar jag mitt dygn efter samhället när jag är i tjänst, vad annat kan jag göra? Föreslå nattskola kanske, det finns ju nattdagis.

Men jag har det tungt med mina morgnar. Har jättesvårt att komma upp. Och jag må klaga över lärarlönerna, men när jag kliver ur bilen på skolan har jag nästan alltid hunnit bli på gott humör, för det är ett roligt jobb jag har. Så jag anpassar mig, som sagt. Och det går rätt bra.

 Men nu är jag ledig. Och då njuter jag av de stilla tysta nätterna. ja, inte hela nätterna, men början av dem.

När jag blir pensionär ska jag bli en sådan där knasdam. Inte en sådan där vanlig tant, som ser det som "fint" att få alla sysslor avklarade innan sju på morgonen, utan en som gör som jag vill och fullkomligt ger blanka den i om allt blir bak-och-fram eller om någon stör sig. När jag blir pensionär och inte behöver anpassa mig efter samhället. Jag kan mycket väl bo ensam med flera katter, eller också med en gubbe- under förutsättning att han också är lika knasig.

Jag har väl redan nu smakat på att leva lite udda. Där jag bodde förut bodde bara småbarnsfamiljer- och jag med mina barn och när de var som flest sju katter. Det var katter all over the place och grannbarnen ringde på dörren hela tiden för att få gosa med dem. Jag födde upp katter och har haft 22 stycken, fast i omgångar. Jättemysigt men arbetssamt innan de blir rumsrena, hualigen.


Jag har förstått att Tyskland vann fotbolls-VM och att detta nu är slut, min son sitter vid TV:n och ser, så jag är inte helt off. Fast jag har inte sett matcherna utan var och tränade och handlade under kvällen, vilket var toppen: Jag var i princip ensam i hela butiken och jag var ensam på gymmet. Känns så skönt att ha övat upp liiite styrka nu i alla fall, det blir bättre för var dag som går och jag är så träningsbiten!

      

Av Beatrice F Wik - 12 juli 2014 23:25

    

Nu vill jag stanna tiden lite... bättre än så här blir det inte. Nu börjar min ledighet kan man säga, kvällarna är ljumma och ljusa och de här lata stranddagarna är sååå fantastiska. De är så sällsynta här uppe, så man blir alldeles galen när väl vattnet blir tillräckligt varmt att simma i (och jag är en badkruka, det måste vara minst 19 för att jag ska ta mig i) och nu går det verkligen att simma och vara ute i vattnet ett tag.

Jag är ju förälskad i Medelhavet för övrigt, jag har tillbringat de lyckligare av mina dagar vid Medelhavets strand (har förvisso haft många "lyckligare" dagar här hemma med) och första gången jag såg detta paradis upplevde jag det verkligen som att komma till himlen. Så där vill jag möta evigheten och detta pratade jag med min släkt om igår. Vi skrattade om det, på den nivån är vi med döden... om att mina barn måste ansöka först om de får sprida mig i Medelhavet, och min svärson var med, och han kanske är med då han också, det vet man aldrig.  Mycket trevlig grabb, i alla fall. Min dotters val är med glans godkänt (fast jag har inte med det där att göra, jag vet...)

Jag har inte för avsikt att möta evigheten än på länge, men det är ju tyvärr det villkor vi fått för att gå en stund här på jorden. Tiden kommer att rinna ut. Jag försöker att tänka på det så ofta jag kan, för det får mig att se nyktrare på livet. Inte se det som skrämmande på något vis, utan snarare som ett faktum: Tiden här är begränsad så det är totalt lönlöst att haka upp sig på skit. Missunnsamhet och avundsjuka är bara att försöka släppa med en gång. Och bitterhet är enbart förödande (vem vill bli en bitter surkärring?!) Ilska är däremot en annan sak. Ilska kan vara en drivkraft.  

Livet är bara ett lån som vi måste ta vara på, på bästa möjliga sätt. Och till dem som upplever livet som mörkt just nu kan jag säga att inget varar för evigt. DET BLIR BÄTTRE och det kommer att ljusna också efter den svartaste svärta.

Så har det alltid varit så håll fast vid det du tror på.

Av Beatrice F Wik - 10 juli 2014 22:39


Alla män fattar inte, fortfarande, än idag, att man inte kan ge sig på en kvinna- bara för att hon har kort kjol.

Otroligt, men sant. Hon är fri att välja exakt vilken längd på kjolen hon vill. Det kanske inte är så passande i alla lägen, men det hör inte till saken. Man kan inte attackera henne ändå, hon är sin egen person som själv bestämmer över vad hon vill göra med sin kropp, om hon vill ha sex eller inte. Ganska självklart egentligen.

Nu till ett annat dilemma. Föreställ dig en person som är nedbruten. Som klart och tydligt inte är i stånd att försvara sig. Det kan bero på droger, det kan bero på psykiskt illamående.

Är det rätt att ge sig på en sådan här person och sko sig på honom? Bara för att han inte klarar av att försvara sig? Är det rätt att plocka på sig hans plånbok och dyrbarheter, för att han inte är stark nog att hålla i dem och för att tillfälle finns? Man kan ju tänka sig att den här personen får skylla sig själv- precis som kvinnan med korta kjolen. Man får skylla sig själv om man är så psykiskt nedbruten att man tar till droger, det är ju ändå ingen som trycker i en annan människa drogerna. Man får skylla sig själv om man mår dåligt.

Så det är bara att ta för sig. Utnyttja den i underläge.

Det är kanske så man skulle göra... Supa ner fyllona i parken och sedan när de däckat och ingen ser tar man allt de äger. Har de invändningar när de sedan vaknar upp, säger man bara stolt att de fått skylla sig själva.


Moral. Var finns moralen?!

Var finns empatin och medkänslan?

Jag blir så trött... Eller inte bara trött- jag blir rent förbannad på dem som utnyttjar andras svaghet för egen vinning!!! Saken är ju för övrigt den, att livet inte är statiskt. Mycket kan förändras med tiden.

Vem vet om fyllot i parken en dag vaknar upp och tar sig i kragen? Han kanske blir självaste borgmästaren- det kan man aldrig veta innan. Han kan mycket väl vara full av revanschlust och kämparglöd efter nederlagen, som kan ta honom hur långt som helst- det har du ingen aning om! Och han kanske rent av minns hela händelsen; han kanske minns i ett töcken hur Du vid hans sida plockade på dig allt du kunde och stack.

Just i den stunden ångrar Du nog att Du var så rutten. Det kommer att bli rysligt pinsamt för dig då.

Och jag lovar: Allt kan ske i en värld som denna, så tänk dig för!

Han som ligger vid vägkanten har exakt samma människovärde som Du. Varken mer eller mindre.


Och se aldrig ner på en annan människa-  om det inte är i syfte att böja dig ner för att hjälpa honom upp!

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Ovido - Quiz & Flashcards