Direktlänk till inlägg 6 februari 2010
Nu skriver jag för typ fjärde gången idag... ;)
Hej igen, alla goa bloggare!
Har nu tränat. Udda tid, eller hur, blev färdig halv tolv på lördagsnatten med mitt lilla program. ;=) Jag tränar hemma, för den som inte vet. Har gjort det sedan mina barn var små, pga att det var svårt att ta sig ifrån. Har tränat diverse muskler i vardagsrummet på en dyna, med musik och mantlar och med först ett och sedan två barn hängande på mig.
Nu har dessa barn blivit större, så de hänger inte längre på mig i vardagsrummet, men likväl tränar jag fortfarande hemma. Av gammal vana :) Och helt underbar är den där endorfinkicken som fysisk ansträngning ger... Jag kan verkligen inte fatta hur folk kan avstå från att röra på sig när man mår så otroligt bra av det. För mig är det som en drog, en kick... Vi är skapta för att röra oss, dessutom; stenåldersmänniskan satt knappast famför en dataskärm eller en TV.
Härom dagen fick Nettis award mig att tänka tillbaka på en resa jag gjort för tio år sedan, till förintelselägret Auschwitz i Polen. Starkt naturligtvis.
Resan, tror jag, har präglat mig för all framtid. Tio dagars insyn i vad som faktiskt har inträffat. Jag fick ett häfte med mig hem. " Om detta må ni berätta" stod det på framsidan. Och det tänker jag göra. Jag kommer att utnyttja var eviga situation jag någonsin kommer att få till att berätta. Sprida ut. Och här på bloggen har jag en chans.
Jag vill börja med att säga så här:
Fann ett gammalt citat av Albert Einstein som lyder ungefär som följer (minns inte ordagrannt, så därför kommer jag inte citera, däremot referera.)
Den värsta typen av ondska, ansåg Einstein, är den stora massan som tyst såg på när hemskheterna inträffade. Som inte ställde sig upp och skrek i högan sky att: "Det som händer är helfel!!!"
Jag anser att han hade rätt. Du kan inte försvara dig med att säga "Jag såg vad som hände, men det där var liksom inte min ensak."
För det ÄR din ensak. Och min. Så skrik när det blir helt åt skogen. Skrik rätt ut!!! Det är vår plikt som medmänniskor...
Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger. För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...
Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...
Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =) ...
Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen. Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på." ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
|||
15 |
16 | 17 |
18 |
19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 | 26 |
27 |
28 | |||
|