Tack, vänner, för att ni i era kommentarer försöker muntra upp mig. :) I alla fall är det roligt att ni är här hos mig. I övrigt borde jag kanske bli lite mer positivt tänkande. Det är rätt, som du säger, Dina, att det är en fråga om inställning. Och jag väljer själv. Eller du...

Jag kan bli galen när jag hör gnällkärringar som klagar på allt och ingenting.

Sedan plötsligt står man där och är allra värsta gnällkärringen själv... Fast man egentligen har det hur bra som helst. En väninna och jag stod vid ett tillfälle på lärarrummet och gnällde över vädret och jag vet inte allt. Så fruktansvärt grått och trist tyckte vi att livet var. En tredje väninna kom då in och sa: Ge er! Ni har i alla fall ben att gå på. En fjärde vänninna satt i rullstol...

Då skämdes man en smula ;(

Tack för att Ni är mina vänner, Vänner!!!