Som vanligt har jag roat mig med ett quiz på Facebook; Hur ond är du? Svaret blev, föga förvånande: "Du är skitsnäll, du är en ängel." 

  Jag är allmänt känd för att vara snäll, med risk att bli utnyttjad. Och snälla, det är väl för tusan kossorna i hagen med. Det känns nästan lite trist, hur tråkig måste en sådan kvinna vara, liksom?

Förvisso har jag med åren lärt mig att bita ifrån, och se igenom konstigheter, men jag må erkänna att jag har gått på en del smällar med mina naiva, blå ögon. Världen ser inte riktigt ut som jag hade tänkt mig från början. Och varenda smocka har varit fruktansvärd, men så är det ju. Uppenbarligen består inte världen av en massa goda människor, som alla vill varandra väl, det finns hemskt mycket skit, ondska, rent ut sagt, i den med.

Trots att jag kanske är snäll "som kossorna i hagen" må jag ändå säga att jag är glad för det. Jag har förmodligen blivit älskad som barn, eller jag vet att jag blivit det, jag levde ett gott och omhuldat liv, fick aldrig som ung möta vare sig ondska eller misär, och nu har jag mycket att ge tillbaka.

En av de finaste kommentarer jag någonsin fått, fick jag .av en f d kollega, på tal om ämnet. "Det känns när du kommer in i lärarrummet" sa han. "Här kommer det goda."

Må jag bara få tacka och buga (för att jag inte tillhör den "hårda och känslokalla skaran", trots att jag naturligtvis känner sympati för dem som verkligen haft det tufft i livet, och inser att det finns en orsak till allt. Hur svårt måste det vara att ge om man själv aldrig har fått?) för det fina jag har fått i min uppväxt :)

Jaa. Livet är då inte enkelt...

Jag visade nog aldrig hur enormt mycket jag uppskattade det han sagt, utan sa nog bara artigt "tack." Men om jag får representera det goda är jag omåttligt stolt. Sedan får jag väl vara en smula blåögd och korkad. Jag lär mig, jag med... Men jag kommer fortsätta att tro på det varma, det vänliga och kärleksfulla. Folk är inte dumma. De rensar ganska snabbt bort agnarna från vetet...

Sov sött, alla ;)