Livet går upp och ner och just nu är det ner. Håller på att samla kraft. Den kraft som fanns där för bara för några år sedan. Styrkan som inte längre finns kvar. Jag behöver styrka, kraft och energi. Som ung tror man att man ska klara allt. Inget är omöjligt, liksom. I Värmland säger vi "Det ordner sig och ordner det sig inte så kvetter det."

För mig har det aldrig funnits begränsningar. Allt Du vill kan Du göra. Du kommer dit du vill om du bara kämpar. Fast det kan ta tid och det kan bli tufft. Men vill du så kan du.

Numera vet jag inte. Känns som om jag tappat både i styrka och mod. Livets hårda läxa har lärt mig att begränsningar finns. Och positive thinking; Dina kom och hjälp mig!!! Livet i allmänhet... Det känns bara segt. Jag känner mig kraftlös och urlakad. Jag har ingen energi, ingen motivation. Jobbigt. Jag går ner i mina svackor emellanåt, men det gör vi väl alla. Kan inte vara på topp jämt, liksom. Men det här sätttet jag tänker på, det har jag inte tidigare haft... Det där att "Äsch, jag orkar inte, det går inte, det struntar vi i för det är för jobbigt..."

Det är inte Bea, det är långtifrån Bea. Men, som sagt, livet går upp och ner. Och just nu är det ner. I min svarta värld finns det just nu inget som jag klarar av eller orkar och min värld är fullproppad av begränsningar.

Kan jag få se ljuset i tunneln någonstans? Jag vet att jag är bortskämd, i-landsproblem som heter duga, men jag måste få skriva av mig.

Jag går ner i svackor ibland, vänner, inget att oroa sig för, jag tar mig upp igen, jag behöver bara få ut det. För att få ordning på, sortera, mina tankar. Och jag vet att ingen annan än jag, jag, jag, jag kan ta över de prövningar jag ställs inför. Jag måste ensam genomlida mina utmaningar, kan inte ringa efter Lena eller Leif, för att de ska gå igenom dem åt mig.

Jag har tappat i styrka. Har tappat i energi, livsglädje, allt. Men så här blir jag ibland. Inget, som sagt, att oroa sig för. Imorgon är en annan dag. Men för tillfället är det f-bannat trögt...

Sov Sött, Vänner

Spännande att se hur lätt man kan bli utnyttjad. Och tragiskt, naturligtvis, att det finns så mycket girighet hos folk. Jag har ju tidigare berättat att jag hamnat i ett amerikanskt nätverk på Facebook som gett mig flera nya vänner och tycker det är jättekul att chatta med, och lära känna människor från andra kulturer.

En av mina nya vänner har skickat flera meddelanden till mig, vi har samtalat och hon ville lära känna mig. Från Mexico. Kul, spännande, intressant. Tills idag när hon skrev att hon behövde pengar och kom en historia med bakomliggande orsaker. Usch, tvi och fy!!! säger jag bara för falska vänner. Undrar om det är guldhalsbandet jag bär på Facebookbilden som lockar dem till mig, eller bara själva vetskapen om att jag bor i ett "rikt" land. Visst; empati och välgörenhet i all ära. Men falska vänner ger jag ingenting för!