• Riksdagsval Värmlands län, plats 24
• Landstingsval Värmlands län, plats 20
• Kommunval Karlstad, plats 10

(Försökte kopiera loggan men det gick inte, det... =)

Här ska det va en fin liten vitsippa :)

Politik med Hjärta <3

God morgon Bloggvärlden!

Skriver jag tio över tio på förmiddagen, men jag har semester, så jag har nyss vaknat. Brukar aldrig ha tid att skriva förrän på kvällen när allt lugnat ner sig, men idag väntar jag på att väninnan som jobbat natt ska vakna för vi ska åka med barnen och bada.

Kärring börjar man bli, med rätt att gnälla. (Citat Dina). Så det tar jag mig rätt till. Gnällt över kylan har jag gjort när det var vinter, så nu gnäller jag över värmen när det är sommar. =)

Ärligt talat längtar jag efter regn nu. Det är skönt med sol, men den här enorma hettan tröttnar jag på efter några dagar. Svårt att sova på nätterna och man blir trött på dagarna. Det enda vettiga man orkar roa sig med är att fläska på stranden och det tröttnar i alla fall jag på efter ett par gånger. Hörde att dödligheten ökar ganska rejält för KOL-patienter och psykiskt sjuka. Det sista tyckte jag var underligt, förstod aldrig riktigt förklaringen till det. Kanske ökar självmordsbenägenheten i extrem värme?

Nåväl. Jag har tröttnat på stranden, men kommer åka dit ändå i brist på annat...

Ha en trevlig dag! 

"Den mätta dagen är aldrig störst" skrev Karin Boye i "I rörelse." Och visst stämmer det väl?

Och så är ju livet. När jag nyss besvarade vännen Tinas kommentar om hur fort ett år gått (sedan lilla bloggen; Beabloggar skapades) kom jag att tänka på att ett år rusar som en fors. Trots detta märks det ganska tydligt att en hel del vatten hunnit rinna under broarna, och det är väl förmodligen det som är själva meningen med allt. ??? skriver jag. För jag har ingen aning, har inget facit.

Kan dock konstatera att det är intressant att se schackpjäserna flyttas. Under ett år. Här står jag i ett helt annat läge än jag gjorde förra året, vid samma tidpunkt. "Där stod jag på den rutan. Nu har jag förflyttats till en helt annan ruta och ser livet ur en helt annan synvinkel."

Stagnation. Döden, eller? Den dag mina pjäser slutar rubbas, antar jag, är dagen jag lämnar livet.

Så lustigt hur man såg det hela som ung, i alla fall jag. Jag tillhörde dem som 20-åring hade hela mitt liv utstakat. Jag hade hittat Mannen i mitt Liv, läste på lärarhögskolan och såg mitt liv i en röd liten stuga med vita knutar och ett bra jobb, med en fin man och två ungar framför mig. Och jag hade tur i livet. Fixade min lärarexamen friktionsfritt och fick jobb ganska omedelbart. Blev snabbt gravid och födde en dotter, två år efter ville vi ha ett barn till; jag blev återigen snabbt gravid och fulländade familjelyckan med att föda en liten grabb.

Japp. Nu är allt klart. Nu skall vi bara gå genom hela livet som på en liten spång...

Trodde man då. Men ack, så många tistlar man skulle komma att trampa på längs vägen. Och tur är väl det...

För "Den mätta dagen är aldrig störst. Den största dagen är en dag av törst."

Karin Boye

-I rörelse