Trött är jag. Och det är så skönt att vara det på kvällen; jag är ju en sådan nattuggla :) Ska snart krypa till kojs.

Jag har haft en lugn och skön helg. Valjobbade lite igår, och hade min son med. Sedan käkade vi kinamat och Gabriel blev helt frälst : "Hit måste vi gå igen." Han har ju alltid velat ha McDonaldsmat när vi är ute och äter, men börjar nu bli så stor att han vill vidga vyerna. Gött, tycker jag, för jag är sååå trött på denna McDonalds!!!

Gabriel var med och jobbade; blåste upp ballonger med kd:s logga som han sedan delade ut till barn som gick förbi. Någon förälder blev riktigt bitsk: "Nej för f-n!!!" men det är smällar man får ta.

Hade verkligen längtat, när jag kom hem igår eftermiddag, efter en promenad med Lena, min bästa väninna. "Här kommer den upptagna" skojade hon när jag kom och ja, jag har verkligen haft häcken full den senaste tiden med diverse aktiviteter, så jag har knappt hunnit prata med henne. På ett bra tag. Men, som sagt, till slut kom jag och det var så skönt att verkligen få prata. Gå, gå, gå; prata, prata, prata.... Det är livet på en pinne!!! =)

Sov Gott! ;)

"In three words I can sum up everything I've learned about life: It goes on."

-Robert Frost

Hittade ovanstående hos en amerikansk Fb-vän. Och visst är det underbart: Du kommer att komma vidare oavsett vad som händer. En trygghet: "Du kommer över det."

En trygghet som nog gjort mig lite tuffare; Vad som än kommer att hända, går livet faktiskt vidare.

nwt.se  › Mera  › Helg

Lilla vän

Så det gör ont saknar jag dig
Fast jag vet jag borde gråta
över växthuseffekten
och över livets orättvisor
eller kanske mitt eget sätt att leva
Men jag är ledsen,
jag har inte tid just nu
och tårarna är redan slut
för jag saknar dig så, lilla vän
Och mitt hjärta brast
när du lämnade mig
men jag lagar det nog,
det har jag gjort förut
Fast det tar lite tid
och vi ses ju igen
I vår himmel, min vän,
skrattar vi tillsammans igen
Lilla svartvita, fyrfotade vän
ska du åter komma springande
när jag kommer hem
med nycklarna skramlande kring halsen
Och meningen med allt
förstår vi säkert sen,
min svartvita fyrfotade vän

Karlstad

BEATRICE WIIK

Dikten ovan skrev jag för drygt tre år sedan, och jag vet att det säkert låter urfånigt för er som inte är djurägare, men jag saknade verkligen min döda Missan (katten) så det gjorde ont. Hon blev påkörd och avled omedelbart. Den som kört på henne var vänlig nog att köra henne till djursjukhuset. Missan var tatuerad i örat, så jag blev uppringd. Fick hämta hem henne i en papperspåse; inte så kul...

Men...ja, jag kom över det. Och vet du vad...

Vad som än händer: "It goes on."

 

Sov Sött ;)

... att sitta här och koppla av lite. Vid köksbordet och stearinljuset. Snart ska jag gå till sängs. Men jag ville skriva lite först.

Idag har det verkligen gått i ett. Jag får skylla mig själv för mina elever har prov i samhällskunskap imorgon; kunde ha konstruerat det långt innan, men jag sparade det till sista sekund, och idag har jag varit på föräldramöte direkt efter jobbet, och konstruerat provet efter det, så jag visste mycket väl att jag skulle få en stressig kväll, men ibland tycks man enbart vara dum... ;(

Jag hade faktiskt; hur lustigt det än må låta,  sett fram emot det här föräldramötet. Min dotter har ju börjat på högstadiet nu. Jag har själv under ett antal år jobbat som högstadielärare och "stått på andra sidan katedern". Har naturligtvis varit på ett antal föräldramöten under mitt liv som mamma, men då med yngre barn, och jag själv har alltid undervisat tonåringar, så det är något nästan lustigt med att sitta där, den här gången som mor till en högstadietjej, och veta exakt vad lärarna snackar om.

Ännu mer lustigt blev det när jag hoppade fram i främsta raden i aulan, bredvid Norrstrands lärarkår. Jag känner ju ett antal av dem, så det var enbart naturligt att placera sig där. En av mina bästa väninnor (en av Norrstrandslärarinnorna) :)  hade först glömt bort att min tjej går i sjuan, och tänkte först att jag bara var där för att hälsa på. De andra föräldrarna må ju ha funderat över vad detta var för parasit!!! =)

Sov Sött! ;)

... att Gabriel är lite bättre idag. Verkade inte vara öroninflammation, lyckligtvis ;) Jag gick alltså till jobbet och Gabbe har fixat en dag sjäv med fiskpinnar, mos och film... Får se om han blir hemma imorgon med; han är som sagt piggare, men har en trist hosta. :(

Jag har tänkt börja rida. Islandshästar. Innan jag fick barn; alltså som ung vuxen var vi ett gäng töser som på södagarna tog oss ut på töltturer. Islandshästar töltar ju; alltså springer, fast inte trav eller galopp, utan de verkligen springer. Helt underbart!!! Men de travar och galopperar också.

När jag var riktigt liten red jag, fast jag blev ingen inbiten hästtjej sedan; en del tonåringar är ju helt galna i hästar, vilket förvisso inte alls är svårt att förstå...

Lite lustig är jag dock: kände idag att "neej, kanske har jag inte tid med det här just nu". Jag kan ju inte direkt påstå att min liv består av oceaner av dötid...Fast då stod bästa väninnan Lena upp (det är hennes idé alltihop) och menade att det här kommer att ge dig energi.  Du kommer att må bra av det här!

Jaa. Det kan jag ju behöva! ;-)

Så jag hänger på trots allt. Det blir nog kul!!! =)

Sov Gott !

En av mina älsklingar är sjuk... Inget allvarligt, dock, men min gabb är sjuk (hör honom hosta i denna stund; det blir ju så här när skolorna kommer igång och vi byter bacillusker med varandra) Inte roligt. ;( Vet inte om det kan vara öroninflammation, är han jättedålig får jag väl ta honom till läkaren imorgon, men är han bättre planerar jag att jobba. Har förberett med lunch åt honom, som han skall få värma i micron. Han är 10 år, så han klarar sig själv ett tag. Om han inte är jättedålig, som sagt; då tar hönsmamman och kristdemokraten (vi sätter familjen i första hand- oavsett) i mig över. Det dåliga samvetet börjar dock skära för mina stackars kollegor, som tvingas jobba dubbelt för att jag lyser med min frånvaro.

Jaa, man önskar att man kunde klona sig för att räcka till överallt. Hur jag än gör, känns det som om jag fattas någonstans.

I alla fall vill jag ge en stor fet eloge till mina underbara kollegor (jag krånglar en smula ibland med sjuka ungar, migränattacker och jag vet inte allt...) Ni är bäst!!! För att vara ännu mer precis, så att alla som läser skall veta vilka som kämpar hårt med att driva skeppet vidare, trots frånfall ibland, så syftar jag på arbetslaget IV på Åsfjärden i Grums.

Sov sött alla! ;)

Gubbfan ( se länkar) och jag befinner oss (se kommentarer) i en politisk diskussion. Politiska dikussioner i sig finner jag intressanta, men Gubbfan skrev något ännu mer intressant till mig: "Lär dina elever att se sig själva och sina medmänniskor som ett stort skämt!"

Det var bland det bästa jag hört!!! Hur trött blir jag inte på alla gravallvarliga människor, som inte (enligt min åsikt) har fattat hur stort livet verkligen är!!! De som måste "göra allt rätt" och som inte fattar att det finns någonting mer. Det finns någonting utöver vardagen, utöver alla "måsten." Faktiskt. Det finns skratt; det finns kärlek...

Men vissa individer, fastnar ju då i det som jag finner, knepiga tänk. Gravallvarliga. Tar sig själva på ett skrämmande allvar. Och finns det något i llivet som skrämmer mig; så är det den här typen av människor. Hjälp!!! Mina hjärnspöken!!!! =)

Har hört ett antal radioinlägg från sossarna:

En mor ringer sin dotter, som är nybliven mor också. "Maja är född för tidigt, så vi kan inte teckna någon försäkring". Skrämselpropaganda. "Vad händer nu, när sjukvården höjer omkostnaderna?"

"Vi är snart tillbaka/ Socialdemokraterna"

Vet inte om jag minns rätt, det är möjligt att jag missuppfattat något, men så dum är jag inte så att jag missuppfattat hela budskapet.

Jag kan i alla fall säga att "vi blå" inte är onda (vilket jag också hört...)

Ett skräcksceario, om de blå vinner i valet; jag lovar och svär, kommer inte att inträffa. Ingen kommer att sättas på pottkanten, vi är ju för sjutton en stark demokrati!!!

Så snälla; lyssna inte på skrämselpropaganda!!! Alliansen består inte av några monster!!! ;)