Thåströms musik, som till vissa delar är poetisk, förde mig när jag lyssnat ett tag på You tube vidare till Ultima Thule. (Liknande klipp visades.) "Då svallar vårt vikingablod". FY FAAN VILKEN J-A SKIT!!! "Slagsmål och heta strider är vad som väntar oss."

Må vi vara stolta över vår svenska flagga och vårt vikingablod så länge vi inte ger oss på någon annan. "Blodet i kroppen sjuder. Det kan vi ej rå för." Lyssnar på låten nu. Intressant att lyssna, har faktiskt aldrig tidigare lyssnat till Ultima Thule.

Så att man kan förbereda sig lite, för jag vet att jag har elever som tycker om den här musiken.

Själv är jag megasvensk, med "vikingamolekyler i varje del av min kropp."  Och nog kan jag lugnt påstå, att så mycket starkare än mina vänner och väninnor från andra delar av världen är jag långtifrån. Tvärtom!!! Jag är bortskämd som "rik" svenska. Så styrkan har nog inte så mycket med de nordiska blonda och blå färgerna att göra. Utan snarare  uppfostran, livskraft, bakgrund.

Vi svenskar har det skitbra. Bara så du vet, om du inte redan visste. ;)

...ett par timmar åt att lyssna igenom en massa Ebba Grön, Imperiet och Thåström sedan jag hörde gamla goda Mental Istid idag (se inlägg nedan). Kan tillägga att jag är sommarledig lärare, så jag är inte direkt under tidspress. Underbart skönt...

Blir bara så impad av musiken och texterna. Det här är ju för sjutton en riktig konstnär, poet. Jag var så ung, som sagt, när jag lyssnade på musiken förr och tyckte om den, och fattade nog aldrig riktigt vilka j-a alster han kom med. Jag älskar för övrigt den här människotypen... lite lagom udda, djupa, "knepiga"... Men det är väl för att jag är knepig själv! =)

Undrar hur världen såg ut om vi alla vore likadana? Trist måtto vi har i Sverige tycker jag, med Jante och hela skiten. att sträva efter att likna varandra...

Hörde av en ren händelse Ebba Grön Mental Istid i bilen idag. Jag lyssnade mycket på Ebba Grön när jag var ung, fast då förstod man inte riktigt texterna och innebörden. Jag har sedan jag blev tonåring, åtminstone, inte varit någon schlagerbrud. Det var aldrig min stil. Gillade aldrig Pernilla Wahlgren ex vis, som blev så otroligt poppis. Inte Tomas Ledin och gänget heller. Tra-la-la-la-la, bara... Dock tycker jag om Lena Ph, men det breor nog mest på att min bästa väninna påminner så om henne, och jag tycker jag så mycket om den ena, så jag gillar den andra "Lenan" liksom av bara farten. Tycker hon är härlig när hon leker med micstativet till "Ont det gör ont..." Och "min" Lena dansar precis som Ph. ;)

Men som sagt... Ebba Grön lyssnade jag mycket på. Fast jag fattade aldrig riktigt innebörden och djupet av texterna då. Men jag kan säga; Att rekommendera! Om du känner för något mer än lite "vanlig, alldaglig" glättighet, menar jag. Thåström har för övrigt gjort några pärlor tillsammans med en av mina favoriter: Winnerbäck. Bellmans Märk hur vår skugga har Imperiet gjort en suverän, tycker jag, tolkning av. Och här är Ebba Grön Die Mauer:

E / Ebba Grön / texter / Die Mauer

Ebba Grön texter - Die Mauer

album: Ebba Grön (1982) genre:

Send "Die Mauer" Ringtone to Cell Halt! Här får ingen passera, här kommer ingen förbi Kommer aldrig över nån mera, så gå är du snäll om ditt liv är kärt. Över taggtråden såg jag min livskamrat Susanne stod och gestikulera. Jag har gått här i tjugo år snart, men med en K-pist är det svårt att diskutera. Jag gick långsamt hemåt, hemåt den kvällen. Skulle jag få se henne igen? Hjärnan värkte, hjärtat värkte, Skulle jag bli hel igen? En dag så stod så stod den bara där, en mur mellan mej och den jag hade kär. Vi bor två kvarter, ifrån varann .men en grå prick är det enda jag ser av Susanne Vi skulle få leva här vi skulle få leva här vi skulle få leva här vi skulle få le, leva här Alla vackra rosor är våta, av blodet från ert heliga korståg. och jag skall aldrig förlåta det som hände vid muren. Jag har tänkt jävligt mycket, mycket på att fly Jag vill se hennes kropp, jag vill smeka hennes hy, höra hennes stämma, vara henne nära, Jag ska viska i hennes öra; Vi skulle få leva här vi skulle få leva här vi skulle få leva här vi skulle få le, leva här Ja, jag vet, jag vet precis hur, jag flyger över eran mur. Å jag vet, å jag vet, jag vet precis hur, "I´ll be the acid spy" Jag gör vad du vill. Jag vet precis hur, jag vet precis hur Eh oh ah, jag vet precis hur Vi skulle få leva här vi skulle få leva här vi skulle få leva härvi skulle få le, leva här

Minns du när du var ung? Hur låååång sommaren var? När man var liten och gick i skolan var ju sommarlovet oändligt. När man är "stor" och lärare passerar dagarna på en grisblink. Fast jag ska ju inte klaga; jag har en mycket lång semester. Kan bara upplysa alla som inte vet att lärare jobbar in sommarlovet under resten av året. Vi har 35 arbetsplatsförlagda timmer och utöver detta 10 förtroendetimmar, så våra veckor berstår av 45 arbetstimmar. Förtroendetimmarna är den tid det tar för hemarbete; rätta prov, förbereda lektioner osv.

Måste passa på att njuta av den lediga tiden nu. Har bokat in en resa till "Fjollträsk" (Gubbfan! ;) med Elinor och snart (jag talar inte om när, med tanke på att min blogg är läsbar för vem som helst, inte bara mina fina vänner;) blir det lite salta bad på Västkusten. Räkor... Mmmm, alldeles underbart!!! Jag åkte ofta till kusten när jag var ung, för mig och många värmlänningar var/är det sommar, men så gifte jag mig med en dalmas, som inte alls hade samma syn på sommar. Det är ju så olika det där, mycket beroende på varifrån man kommer. Många från de östliga delarna av vårt land firar väl gärna sommar på Öland och Gotland. Där har jag varit ett antal gånger med, förvisso. Gotland är fint. Speciellt. Mycket historia ;Visby... Och Öland har också sin tjusning. När jag väntade Gabbe och gick omkring med jättemagen, för -hjälp!!! 10 år sedan!!! (fast jag minns det som igår) semestrade vi i Skåne. Ett lite annorlunda landskap det med, jämfört med andra delar av Sverige, som man sett. Och ja... vackert.

Men, som sagt: Det går fort. Som en grisblink.

Sov Gott:)

Min dator blev "knäpp" i förrgår, så jag tog den under kvällen till min datakunnige vän, som jag inte träffat på länge. Inga konstigheter lyckligtvis, vet verkligen inte varför den fick ett knäppryck, men det kändes jättebra när den idag funkade hur bra som helst, det verkar vara en frisk dator det här! ;) Peppar, peppar...

Skönt var det i alla fall att bara sitta på min "gamle" kamrats balkong, med utsikt över sjön och bara prata, skratta och ha det gott. Vi satt nog där i hela fyra timmar. Semester. Skönt. Tror att jag börjar finna gamla gnistan åter nu. Känner igen mig i mitt gamla tänk. Jag hamnar sällan i långvariga grubblerier, utan det rör sig om svackor på några dagar. Ibland varierar t o m  humöret från dag till dag. Och mycket har med hormoner att göra.

Nu ska jag snart sova. Trött...

Sov gott ;-)

För ett par år sedan lånade en av mina vänner en drös böcker om kroppspråk, som han sedan lämnade till mig. Jag blev intresserad, tycker psykologi i allmänhet är intressant, så jag gick iväg och lånade ännu fler, som jag plöjde igenom. En av dessa böcker försvann spårlöst, så jag fick ersätta den. Idag återfann jag den, längst in i en bokhylla, så jag började läsa igen. Ska fortsätta ikväll. Oceaner av tid har man nu på sommaren, inte underligt att man går ner i svackor emellanåt; har jag tid att grubbla kan jag verkligen grubbla ihjäl mig...

Igår , eller om det var i förrgår, roade jag mig med att lägga ut en massa bilder på Facebook. Meningsfullt arbete, =),  men Elli visade mig hur man redigerade bilder och då gjorde jag en del svartvita, skruvade på vissa, osv... Bara för att jag kunde, liksom. Och så hamnade jag där i timmar. Ja. Så är det... Övning ger färdighet.

På temat kroppspråk finns det för övrigt mycket intressant att prata om. Goda talare behöver behärska konsten, undrar om Hitler gjorde det? Han sägs ju ha varit en demagog på mästarnivå. Inte för att jag vet när jag behöver vara talare höll jag på att skriva, men nu är jag ju helsnurrig; detta behöver jag ju för sjutton dagligen i mitt jobb om jag ska fånga uppmärksamheten hos mina elever, fast jag vet inte om jag skulle kalla mig talare. "Jag jobbar som talare, jag talar för mina elever varje dag!" =)

Oj... Kom ifrån ämnet. Kroppspråk och demagogi skrev jag ju om. Hitler kunde ju sin konst att masshypnotisera. Trots att hans tankar var sjuka och jag mycket starkt tar avstånd från dem, kan man väl inte påstå att han inte var slug som få. Han var pedant och nykterist, för övrigt, sägs det. Lite kuriosa, bara...

Kroppsspråk och gruppsykologi: Vi människor är ju flockdjur och anpassar oss efter flocken, vad den än må bestå av: kompisgäng, föreningar, kollegor, alla möjliga sociala sammanhang som vi hamnar i. Vi intar vår roll och vi rangordnar oss, precis som djuren, men möjligen efter andra kriterier. Intressant är att vi eftersträvar att i en grupp likna varandra. Detta märks ju jättetydligt, framför allt hos ungdomar; titta bara på klädstilar. Och vad gäller kroppsspråk apar vi ju i samförstånd efter varandras gester. Spegling kallas det tydligen. Ännu mer intressant; nu rör det sig inte längre om psykologi och kroppsspråk, utan naturvetenskap. Kvinnor i en flock (läs grupp) anpassar sina menstruationscykler efter varandra. Och jag undrar stilla: Vad är syftet med detta och hur sjutton bär vi oss åt? Vi ger ifrån oss dofter, sägs det, som våra urtidshjärnor förnimmer och tar åt sig, utan att vi själva är medvetna om det. För jag har liksom inte koll på när mina närmaste väninnor har ägglossning, mens osv. Men min reptilhjärna har full kontroll på läget och min kropp anpassar sig efter de andra "honorna" i min närhet. Snacka om spooky!!! :)

Intressant...

Min connection med Fb var tidigare borta. Testar nu om den finns...

...har hjälpt mig fixa headern till bloggen. Visst är hon duktig? Usch, jag är urkass med teknink, tur att jag har Elli som kan visa mig hur man gör! ;) Det är naturligtvis också hon som presenterat mig i Facebookvärlden och där satt jag halva natten igår och la ut en massa bilder !!! =)

Känns som om jag har mer harmoni nu. Börjar må bättre... Det är underbart skönt med sommarlov i alla fall! Tack igen alla söta vänner som varit med och "dragit upp mig" när det känts tungt! Utan Er underbara människor omkring mig vore jag ingenting!

Konstigt nog, men trots allt tycker jag att det kan vare en smula intressant att gå ner i djup emellanåt. Vet inte om det var Bergman eller Lundell som en gång uttryckte sig om dalar att: Det kan nästan vara spännande att se det där svarta. Och fundera "Hur f-n hamnade jag här liksom?" Det vore trist om man enbart låg på ytan och guppade. Eller?!

Nej, kanske inte...

Med nedanstånde vill jag sända en önskan om balans till Er alla goa! ;)