Jag vet inte om jag kan ge upp min lilla blogg, trots allt. Trots bloggtorkan är detta en skapelse från mitt hjärta.

Som dock stjäl tid och inspiration från annat skrivande (se kommentarer; nedanstående inlägg!) Det finns ju många sätt att uttrycka sig på i skrift, om man nu har det behovet, vilket jag har. Vissa skriftliga uttryckssätt kan man ju t o m tjäna pengar på (novellskrivande etc) och bloggen, som sagt, är en liten inspirationstjuv. Jag är skapt för att berätta. En stor del av mitt yrkesliv; mina intressen, mina privata relationer, består av det jag har att berätta. Och får jag inte berätta blir jag galen!!! ;-)

 Mina barn, som nu börjar bli stora, minns mina berättelser, som jag berättade när de var riktigt små. Jag har fabulerat hejvilt: godnattsagor, historier, "en magisk formel" som "gjorde" att man plötsligt blev trött och somnade in... (Min dotter har på senare tid berättat att hon verkligen trodde att det var en magisk formel- och därför somnade hon alltid). Jag har berättat spökhistorier och sanna berättelser ur vardagen.

Jag har suttit på katedern i skolan och berättat, bara berättat, lektion på lektion, för mina elever om vår historia, samhället, om författare och poesi, om alla "klassiker" som skrivits genom tiderna. Och jag har fortfarande samma kraftiga behov: Jag måste få berätta.

Så jag vet inte...

Kanske måste hon leva vidare trots allt, lilla bloggen! :)

Sov Sött! ;-)