Ut sementem feceris, ita metes

– Som du sått, så skall du skörda

Jag pluggar... J-arimejen vad KRÅNGLIGT det är. Hade alldeles glömt bort hur det var att läsa på akademisk nivå. Suck, pust, stön... Det här var då inte gjort på en grisblink.

Svenska. Det tror man kanske är enkelt; vårt språk. Det är ju bara att prata och skriva...

Så är det inte riktigt.

Det är inte bara att rätta en elevs uppsats, skall ni veta, om man skall göra det enligt konstens alla regler. Här skall man fundera på hur makrotemat till texten förhåller sig till mikrotemat, om det går att urskilja några topiker, om texten är mono- eller heterotematisk och om temana explicita eller implicita. Bara till att börja med.

Men jag skall klara av det. Punkt. (För övrigt blir jag mer och er säker, ju mer jag läser, på min sak: Behöriga lärare förtjänar, liksom alla som slitit med en akademisk utbildning, en rejäl lön, men det hör väl inte till saken. Jag hör för övrigt till dem som tycker att de som undervisar på högre stadier i skolan förtjänar högre lön än de på lägre, då en gymnasielärare har en betydligt längre utbildning än en förskollärare- och dessutom är det mycket mer tidskrävande med rättningsarbeten, inläsning osv när man undervisar på hög nivå. Det vet jag av egen erfarenhet, när jag jämför grundskola-gymnasium.)

En sak är då verkligen säker: Det var ingen som lovade, när vi kom till världen, att det skulle vara enkelt.

Allt det du vill ha, kommer du att få jobba för och allt har ett pris. Det finns inga genvägar. Den stund vi inser det klarnar ganska mycket i livet.

Skulle det inte vara så, skulle livet bli alldeles för långtråkigt och meningslöst.

Det är inte lätt att vara människa över huvud taget. Den som påstår det har nog inte riktigt fattat vad livet går ut på, tror jag.

Men det är spännande som f-n!!! :))  

... slå på TV:n, trots att jag fick ett sms: "Vad du är lik Carola" och då svarar jag "Nej, det är jag inte" fast vi kanske har samma kropp. Eller det har vi inte heller, för då skulle jag inte sitta här, men vi har kanske samma typ av kropp, små och rultiga, vi är inte så långa och slanka, hihi...

Jag är inte så förtjust i Carola, hon känns så tillgjord, henne vill inte jag vara lik.

Nu avslutar jag med kvällens citat;

"Det blev inte som jag hade tänkt mig- och det är allt en jäkla tur!"

... rent socialt, men jag tänker skippa melodifetivalen ikväll. Tar den sociala smällen.

Barnen är inte hemma och jag kommer med all sannolikhet få reda på vem som vinner i alla fall.

"Så tråkigt att vara ensam ikväll" skrev just en god vän.

Hihi, inte alls, jag NJUTER av stillheten!

En ledig lördagkväll i ensamhet är bland det skönaste jag vet,  

fast det är ju skillnad på att VÄLJA ensamhet och att BLI LÄMNAD ensam. Vore ruskigt att sitta här och veta att man inte hade någon att umgås med, om man ville. Då skulle man istället tycka synd om sig själv när man var ensam. Så jag är jätteglad över mina underbara vänner, så klart! :) Samma som med lov: Det är skönt med ledighet, när man vet att har ett jobb. Skulle man vara arbetslös vore det inte lika roligt att inte göra någonting... Kanske har det med personlighet att göra också. Haha.... vilket J-A EGO: "Ikväll är det bara jag och jag; så skönt, då får jag verkligen njuta av mitt underbara sällskap!!! " =)

Jag är uppväxt som ensambarn; har det i blodet- kärleken till tystnaden, stillheten.

Intressanta samtal har jag fört idag. En vän berättade att han uppfattar mig som väldigt rak, väldigt "rätt på." Så har jag inte tänkt själv, men det stämmer nog. (Vad okvinnligt!!!) Hoppas innerligt att jag inte bufflar på och trampar ner folk, sån't är inte roligt... Kanske därför jag umgås mest med karlar? Trivs bäst med det manliga sättet att prata, fast några fina väninnor har jag ju också. Bara inte man måste trippa fram i silkesskor för att inte människor ska ta illa upp, det är tröttsamt. Fast man ska naturligtvis passa sig för att såra, ja, det är inte lätt livet, alltid...

 Men nuuu bli det jag å böckerna!!!   

"The devil haunts a hungry man"

Kris Kristofferson

Vi tränar och tränar...

Så härligt!

Hihi... Det är roligt nästan jämt!!! =)

Nu behöver vi inte längre åka till Grums för att träna gratis. Som kommunanställda får vi också träna gratis på Clara hälsan. Super!!!

Jag skojade med dem på Clara hälsan ( fast med allvar)- där har jag gått så mycket att jag inte behöver bevisa med papper och legitimation att jag är kommunanställd, när jag kommer: "Hej Bea" säger de: Det finns INGENTING som inte ni kan göra!!!"

Like Clara hälsan!!! :))

En tjej måste ha idiotförklarat oss, som fotograferade oss i gymmet:

"Varför tar ni kort?"

"Vi dokumenterar" !!!

8 mars- Internatioenlla Kvinnodagen

Till alla Underbara Kvinnor

...för att vi är så amazing!!! =)

... fast det är Anders med!!!

Tomas Gunnarsson, författaren till Att överlista Jante, skriver så mycket vist:

"Jag sitter i bilen och får se en annan bilist sträcka finger åt mig, och så gör jag det som jag aldrig brukar göra - jag svarar med samma mynt och ger den andra bilisten mitt finger.

Så fort jag gjort detta, känner jag att jag hamnat på samma sandlåde-nivå som den andra personen och kan konstatera att jag tagit mig ner i offergropen.

Förhoppningsvis kan jag lära mig något av händelsen och bli mer rustad inför nästa tillfälle då jag ställs inför en liknande prövning. Om jag kan lära mig något av dagens incident, har jag omvandlat ett misslyckande till en lyckad miss."

Två goda:

1) Omvandla misslyckandet till lärdom.

2) Blir du bemött på sandlådenivå (det kan du inte göra något åt): Följ inte med ner! En av mina fantastiska vänner, Leif, lärde mig för en tid sedan att man i möjligaste mån bör hålla sig kall om någon börjar skälla på en. Jag har inte alls lyckats alltid; det är så lätt att tappa fattningen och i den stund man retat upp någon så till den milda grad att denne tappar fattningen, har den "ostadige" hamnat i underläge.

Linus på linjen, liksom. =)

 Jag lyckades nu under kvällen väldigt bra, vid middagsbordet, faktiskt. Men det är inte alltid man gör det man borde göra. Verkligen inte för min del.

 Tackar förresten min lyckliga stjärna för att jag är kvinna nog att inse mina brister och tillkortakommanden.

Det är faktiskt inte alla som besitter den egenskapen- och det finns väl inte mycket som är mindre ocharmigt?! (Skrev jag rätt nu, tro? Jag ville säga att det är frånstötande med människor som hela tiden måste visa sig perfekta; lyckade och felfria på alla de plan). Jag undrar förresten om de tycker så själva (då är det ju fruktansvärt pinsamt!!!) eller om det bara är en fasad de håller upp för att de är otrygga i sig själva, inte tror att de är bra nog, trots några skavanker?

Jag har själv kämpat en del med min syn på mig själv som otillräcklig, men jag tror att jag rott åtminstone en del av lasset i land.

"Alla är välkomna till kyrkan utom den som är perfekt" sa min dotters konfirmationspräst inför konfirmationen och det tänker jag ofta på. Kloka ord.

Ödmjukhet, säger jag bara. Underbart!