Jag känner mig som en riktig nörd.

En boknörd. Men jag tycker om det, och det är ju det viktigaste. Och det är häftigt att tänja gränser- se hur mycket jag klarar av att läsa på en barnfri helg. :-) Skulle kanske finnas risk att jag går in i väggen- om det inte vore för att jag INTE stressar. Jag tar det i min egen takt.

 Jag suger åt mig otroligt mycket, inte enbart för mitt jobb, utan inte minst; för mitt eget intresse, för att bli en skicklig och stilsäker skribent. Mycket av det jag skrivit rent intuitivt, kan man medvetet lära sig använda sig av för att vässa texten. Att betona en tanke eller slutsats gör man exempelvis inte bara genom att skriva den med kraftulla ord. Den betonas också på olika sätt beroende på längden på meningen. Det blir mera kraftfullt om tanken man vill framhäva placeras i en kort mening (omgiven av långa för att få rätt flyt). Det har jag aldrig tänkt på när jag skriver!

Och det här är definitivt mitt största intresse i livet: Att skriva.

Fredag kväll satt jag tre timmar med min svenska och avslutade ett pm inför uppsatsen jag ska skriva nästa termin. Igår satt jag i sju timmar i sträck och bara skrev på min hemtenta som ska skickas in snarast. Jag är ännu inte klar. Det var så f-bannat, eller ÄR, komplicerat så jag vet inte om jag gjort rätt, men jag kan ju inte ha missuppfattat hela uppgiften totalt, så jag får väl komplettera om något blivit fel.

Det är svårt att läsa på distans, faktiskt- man måste verkligen läsa in allt på egen hand; har inga föreläsningar att luta sig mot, men min lärare där uppe på Mittuni är instruerande och pedagagisk när man pratar med henne i telefonen.

Hann med att träffa min älskade gamle vän Leif- sög åt mig av all energi han har att ge med sitt härliga sätt, åt kinamat och hade det bara gott ett tag.  

...enligt mig och många andra...

Om man gillar country, så klart.

Låten är skriven av Dolly Parton, en fantastisk kvinna, tycker jag.

Hon har det där utseendet, som många kanske förknippar med en riktig korkskalle.

Men det är bara en yta.

Helg igen och påsklovet går mot sitt slut.

Jag kom just hem från gymmet och tänker sätta mig ett par timmar med mina böcker. Barnen har åkt till sin pappa, så nu låser jag in mig med studierna igen. Jag blev motiverad att ta itu med nästa uppgift när jag fick respons på det jag gjort hittills och fick ett högt betyg. Vad viktigt det är, det där med att ge respons till sina elever; det inser jag nu: så fort jag hade pratat med min lärare infann sig motivationen för nästa uppgift. Och den här är tung... så jag varnade läraren och sa att denna gång går det säkert inte lika bra... men så ska man väl egentligen inte säga- då har hon ju de förväntningarna  när hon bedömer min uppgift.  :(  Inte smart.

Vi har haft ett ljuvligt påsklov med mycket sol.

Jag har tränat varje dag utom påskafton, för då var det stängt när vi kom efter middagen- och det där har verkligen blivit ett behov- att få träna. När man jobbar är det dock svårare att komma iväg lika frekvent, men man får prioritera så gott man kan i denna uppsjö av göromål.

Har fått lite kostrådgivning och insett att jag äter helt fel (det är därför jag är så trött emellanåt). Jag äter för få gånger; faktiskt bara två gånger på dag förutom två dagar i veckan då jag äter frukost på skolan. Detta är en katastrof för blodsockret- som pendlar upp och ner istället för att hålla sig på en jämn nivå- vilket sker när man äter flera gånger om dagen. Fem gånger ska jag sikta på att äta. Fast inte mycket, då... Två mellenmål och tre mål, varav ett är frukost, som jag måste börja äta istället för att hälla i mig en massa kaffe.

Fast man kan dricka kaffe också. Kaffe får ALLTID plats i magen. :-)

Imorgon ska jag träffa min gamle vän Leif; känns sååå längesedan. Jag ska åka dit och bjuda honom på pizza har jag bestämt. Men nu är det fortfarande fredag ett par timmar, så nu stänger jag igen här och öppnar för Mittuniversitetet.

Ha en skön fredagskväll!!!

... från mina italienska vänner

Jag vet inte hur jag skulle klara av att leva utan mina fyrfota vänner.

Stackars dem, som är allergiska mot pälsdjur.

Mycket kan jag vara utan i livet; men djuren har en given plats i mitt hem.

När barnen åker till sin far bor jag här ensam. Men jag känner mig aldrig ensam- och jag är inte mörkrädd när jag har mina tre små lejon.

 

 

Apropå mörkrädd blev vi riktigt skraja härom natten, min son och jag. Elli sov hos sin kille, och Gabbe och jag var garanterat ensamma, så när som på våra tre katter. Jag sover som en stock; har TRE väckarklockor plus min iPhone som ringer och skränar varje morgon- jag sover VERKLIGEN djupt.

Men halv tre härom natten väckte Gabbe mig "Mamma, varför spelar du Magnus Uggla så högt?"

Jag SOV- men i köket spelade vår gamla cd-spelare Magnus Ugglas "Kung i baren" svinhögt!!! Sååå läskigt. Jag gick upp och stängde av musiken och genomsökte mycket skärrad hela huset- ingen där. Fick förklara för grannarna dagen efter... ifall de hört något, men det hade de inte.

Min teori är att katterna trampat på cd-spelaren, så den satte igång- annars vet jag inte vad det var. Gabriel är dessutom vittne till alltihop- så det är ingen påhittad spökhistoria. Kanske fick vi en liten visit från andra sidan; vem vet?

Jag som tror på övernaturliga ting, och dessutom vid ett flertal tillfällen haft en medial ådra (jag har känt på mig saker som jag berättat om- därefter har det jag förutspått inträffat) ber Dem dock att inte skrämma mig/oss.   

Jag har också vid ett tillfälle klockrent beskrivit var en väns efterlängtade bild fanns- utan att ha sett den. Hon frågade om någon hade en aning om var hennes aurobild fanns- varpå jag, rent intuitivt (utan att veta varför) svarade: "Titta i en byrå som påminner om 1950-tal, Med tre lådor. Där är den- bland andra papper."

Min kamrat letade i byrån jag beskrev (trots att jag inte varit hemma hos henne). Ingen aurabild. Så gick det några veckor, och minvän letade igen, än mera noggrannt. Då fann hon den - där jag sagt att den skulle ligga.

 

Jag har ingen aning om hur detta gick till, men det är sant. Hände för ett par år sedan.

Jag tror ju definitivt att det finns mer än det vi ser. Jag tror desstom på Gud.

Jga ber regelbundet om att kunna hålla mig ifrån ondska. Jag vill vara en kanal för kärlek och godhet- så gott det går. Jag är ju trots allt människa, med tusen fel och brister, och jag bär på en massa synder, precis som de flesta andra människor.

Men man kan ju försöka, åtminstone. Försöka och försöka igen- det är allt man kan.

 

Ha en   fin dag!

 

Det är stor skillnad mellan att vara goda vänner och att ha en relation.

Förvisso... har man en relation är man ju vänner också, men det är definitivt inte tvärt om: Det blir lite problematiskt ibland, när man har manliga kamrater, vissa tycker att det där är konstigt. 

Jag har flera manliga nära vänner- men jag har ingen realtion med någon av dem. Det skulle vara lika knäppt för mig, att bli förälskad i någon av dem, som det vore att bli förälskad i Lotta. Exempelvis. Kompisar blir man bara inte kär i, så är det.

Kamratskap- jag beklagar om det kan missuppfattas. Det är något helt annat än förälskelse.

Men nog så värdefullt- och jag värdesätter mina manliga vänner mycket högt.

Älskar Er- som VÄNNER.

Ikväll blir det mys- bara jag och prinsessan i mitt liv: Elli   

Försöker tänka ut ett ämne som jag ska skriva min uppsats om i svenska.

Vad svårt... Det måste ju vara något jag brinner för- då går allt så mycket enklare. Jag bad min högt ärade och mycket omtyckte före detta lärarstudent om tips (han är fotfarande student). Jag har inte läst på 15 år, sa jag... Hualigen... Hur ska detta gå?

"Uppsatsen skriver sig själv. Du ska tycka det är roligt" svarade han.

Mycket klokt.

Då mindes jag plötsligt hur otroligt kul vi hade som lärarteam, han och jag. Klickade verkligen- det händer inte så ofta det där, men ibland har man tur och finner en liten diamant. Vi var lika djupa; kunde diskutera politik, filosofi och livsåskådningsfrågor, samtidigt som vi båda var (är!!!) lika galna- det slog totalt över ibland och vi kunde bara skratta ihjäl oss, hur fånigt som helst. Ju tyngre livet är- desto tramsigare måste man vara mellan det seriösa- för att få balans! :)Han var lärarkandidat hos mig under en tid då jag hade ett tilläflligt mycket tufft schema, då jag under ett par månader tog över en kurs och några av min kollegas klasser, samtidigt som jag hade kvar mina egna. Det var jobbigt men otroligt kul! Vi läste och läste (kandidaten och jag), undervisade och undervisade- och undervisade ännu mer och SKRATTADE mellan varven; det blev så galet, så det var tamejtusan inte sant ibland!!!

Jag älskar verkligen den typen av människor som har BÅDA sidor; dels den seriösa, djupa, grubblande men också den där crazy, knäppa, lättsamma. Helst ska det bli lite lagom galet emellanåt. DET i kombination är klockrent.

Ja, tycker jag då, men alla är vi ju olika... Slog mig just att man nog dras till människor som påminner om en själv. Så lustigt... här sitter jag och beskriver hur en "klockren" personlighet är (haha- en så'n som är som jag!!!)

Är man som jag, ja då är man enligt mallen, minsann!!! =)

Påminner om när mina barns kusin var liten. Hon är dalkulla och blev förvånad över att jag, som är från Värmland " inte pratade SOM MAN SKA".  

Söt. ;-)

Men som sagt; om Du skulle beskriva en toppenpersonlighet kanske det inte alls skulle låta som jag beskriver det; Alla är ju olika. Du skulle beskriva en som är som Du, hihi!!! :)

I alla fall... Vad jag tappar tråden: Jag ska välja ett ämne för en uppsats i svenska och har ej bestämt mig.

Och Kandidat Mathias kommer att bli en utmärkt lärare. Så det så!!!

(Formad av en Äkta Knäppfia, fast himla klok ändå.)

Vad jag älskar att bo i lägenhet! :-)

Nu byter vi snart, inom samma bolag. Gabbe och jag gick dit, till nya, idag och tittade när de renoverade; två karlar som målade om bad oss välja tapeter, så det ska vi göra tills på torsdag.

När man fick barn var det där så kul; att bygga bo, liksom. Måla, lägga golv och allt det där. Nu är barnen stora och äktenskapet sprucket. Då riktigt njuter man när man bara kan komma dit och tala om hur man vill ha det. Jag är i den fas i livet då jag njuter av att rensa, skala bort så mycket som någonsin är möjligt. Byta ut gräsplätten på baksidan mot en balkong. Där kan jag odla mina plantor, men slipper tänka på att klippa gräs. Lyckligtvis har vi egen ingång. Skönt för katterna- och skönt att slippa trapphus. Göra oss av med några dyra kvadratmeter som bara står oanvända ock kostar massa pengar. Känns mycket bra! :)

Kanske kommer jag in i en ny fas igen någon gång i livet, då jag åter vill expandera eller vad man ska kalla det. Skaffa mer och mer, större och större. Tror förvisso knappast det; nu har jag gjort det där med villa och volvo, jag har både gift mig och skilt mig. Och jag trivs mycket bra med att leva ensam. Frihet.

"Freedom's just another word for nothing left to loose" skrev Kris Kristofferson (tror jag).

Jag anser att han har fel.

Att vara obunden kan vara alldeles alldeles underbart.  

Ingen mans kvinna.

(Jag lyder bara under Gud, hihi...)  =) 

Och att mista sin frihet är väl ändå tungt, om något?

Puh för att gifta om sig och skaffa nya ungar... fattar inte hur de orkar, som får flera kullar...

Men men. Man vet ju aldrig. Jag tar en dag i taget och den som lever får se vad som händer och fötter.

Just nu är jag i alla fall glad och nöjd.