Mitt humör är lågt och jag är Surmusen Beda, men jag vet vad det beror på. Börjar lära känna mig själv vid snart 40 år. Jag vet att jag -av praktiska skäl- varit alldeles för dålig att prioritera egentid och ensamhet den sista tiden- det har varit hektiskt med tillställningar, avslutningar och fester i maj- tidig juni.

Får jag inte tid att ANDAS, vara ensam emellanåt, blir jag grinig. Urvattnad och sur.

Rent generellt är jag nog, för en gångs skull, tämligen kvinnlig i det här fallet. Män och kvinnor, över en kam, skiljer sig åt här. Män hoppar gärna mellan relationerna; de ser det inte som oss kvinnor; vi vill ta hand om oss själva emellanåt, hämta kraft i oss själva. Gemenskap är rolig, men också tärande. Det går inte att bara ösa och ösa, man måste HÄMTA IN med. Och det gör jag i ensmaheten. Rent generellt är vi kvinnor mera noggranna när vi väljer partner och jag tror att rätt få kvinnor hoppar i säng med vem som helst, bara för att ha lite kul. Alla män gör inte så heller, men jag vet att det finns de som gör det. Säkert kvinnor med, i och för sig, fast det är nog inte lika vanligt. Generellt kan också män hoppa in i de flesta gemenskaper- och tycka att det är givande. Jag har ett jobb med människor och det ingår i min yrkesroll att handskas med människor. Det har jag betalt för- och jag tycker om mitt jobb. Men jag kan inte direkt påstå att det är fritid för mig- särskilt avkoppande- att umgås med människor bara för sakens skull. Och just nu har det varit för mycket ett tag.

Jag väljer mina pärlor med omsorg.