Jag kom just hem från akuten. De sade att det var det enda alternativet när jag under kvällen ringde sjukvårdsupplysningen för att jag inte kan svälja. Får med möda ner saliv- och vatten. Satt på akuten ett tag, men valde att åka hem pga den långa kön, vill inte sitta där hela natten, och jag lär ju inte prioriteras i första hand, det är ju inget livshotande tillstånd, men det gör illa ont, och det är jobbigt att inte få i sig något, så det hade varit skönt att  antibiotika då det med all sannolikhet är streptokocker. Penicillin tar ju bort det onda ganska kvickt. Men... jag åkte hem och åker till Gripen imorgon bitti istället.

Vanlig ipren hjälper inte mot smärtan.

Min ärkeängel Gabriel har pysslat om mig under dagen, köpt glass (det enda jag kunde svälja) med smärtan tilltog under kvällen och nu går inte ens det. Jag plågade mig upp ur sängen, borstade tänderna och drog på mig en klänning och åkte till apoteket under kvällen. När jag klev ur bilen insåg jag att klänningen var fläckig och jag svettig av vädret och febern, så jag måste ha tett mig som en uteliggare med krokig hållning. Kroppen sjunker liksom ihop när man mår dåligt av en eller annan orsak. Halvt ruinerad efter inköp av diverse starka halstabletter och diklofenak fick jag åtminstone lite fason på det onda. Hjälpte bättre än ipren, men inte helt och fullt. Nu skriver jag för att skingra tankarna.

Undrar vad det är som gör att vissa är mer infektionsmottagliga än andra. Ända sedan jag var liten har jag varit en person som åkt på det ena efter det andra. Vid fyra år hade jag dubbelsidig lunginflammation och därefter har jag åkt på det mesta, känns det som. Ändå lever jag relativt sunt nu förtiden. Jag har blivit intresserad av det här med hälsa (har gått så mycket på Klarahälsan, haha=) och gör allt som står i min makt för att vara hälsosam, ändå drabbas jag alltid. Livet är inte rättvist...

Mina vänner brukar skoja om att de kan gå tryggt bredvid mig när åskan går. Blixten kommer med all sannolikhet att slå ner i mig, om så sannolikheten är en på tusen. På gott och ont. Så har det alltid varit.

Men jag har hittills inte fått något som inte går att bota, så jag bör väl vara glad ändå.

Jag lever och har alla kroppsdelar i behåll, så någonstans har jag ändå en skyddsängel, där, bakom mig, även om jag inte kan påstå att jag glidit genom livet på en räkmacka.

Men jag har alltid löst det, på något vis, till slut.

Det sägs att Gud hjälper den, som hjälper sig själv. =)

;(

Jag kan inte sova, har så ont i halsen att jag knappt kan svälja och jag har feber.

Jag vet att det finns värre saker och jag vet att det går över.

Ska försöka vara lite positiv:

Nu slipper jag det där "måste-ta-vara på solen- sommaren -är -ju -sååå-kort-hetset" och kan bara vara några dagar. Ta det lugnt. Jag bryr mig inte så mycket om jag är brun heller, om jag ska vara ärlig. Är jag blek har jag ju något att skylla på: "sjuk". Barnen är hos sin far, så jag har faktiskt börjat skriva lite. Två noveller ska det bli; en är redan klar. Har jag tur, får jag läsa dem i en tidsskrift om en liten tid. Kanske Du också :-), men du kommer inte veta att novellen är gjord av mig. Jag skriver anonymt med anledning av att jag baserar det på självupplevda händelser. Som jag ändrar en del, ja... så att jag inte ska kunna spåras *skratt* !!! Om jag hänger ut mig med namn, avslöjar jag med andra ord också människor i min närhet, vilket inte är rätt, så klart. Så du kan vara lugn, du som känner mig; Jag ska inte hänga ut dig!!!  =)

Jag brukar sälja noveller, någon gång per år, har så gjort i säkert tio år. En sak är säker: Detta bloggande gör det mycket lättare för mig att skriva mina läsarnoveller, som de kallas. Jag har liksom flytet med mig. Det är igång, jag är igång, behöver inte värma upp utan tutar bara och kör. Har jag en story klar så skriver jag bara, utan uppehåll. Så gjorde jag med den första, den andra är trögare. Har slutet klart, men hur jag ska ta mig dit... vad jag ska berätta utan att det blir långtråkigt att läsa... hmmm... Hoppas de blir tryckta bara!!! Hittills har jag fått nästan alla tryckta. Får man dem inte sålda är det sååå trist, så mycket jobb i onödan. Men, men...

Nu glömde jag bort det onda i halsen. ;P Så bra!!!

Vet du vad?

Jag ska försöka vila nu. När jag vilar ska jag ligga och tänka på något jag är tacksam över i mitt liv.

Vända det ynkliga, sjuka, tanken på en ond hals, kanske...

... Hehe... Nu vet jag vad jag ska ligga och tänka på! ;-)

Heeemlis!!! (hahaha!!!)

?? Vad är Du tacksam för idag ??