Söndag morgon. Tänk om alla helger såg ut så här, en "söndag" till imorgon!

Fast då skulle man bli van det, och tycka att helgen inte var lång nog i alla fall. Det finns alltid MER att göra.

Hur i hela fridens namn bär de människor sig åt, som har det långsamt?

"Slå ihjäl tid" är ett av de knäppare uttryck jag hört!

Nej, av tid- vill jag bara ha mer!

Mer tid åt folket, haha!!! =)

Jag började prata om kungen på det inlägg jag skulle radera, men som blev galet i redigeringen och han kommer ju in fint här, så jag fortsätter tråden nu. Kungen verkar himla roligt, ingen präktig, perfekt människa och det är något jag gillar. Människor som inte är så där slätt perfekta, alltså. Fram för fler MÄNSKLIGA människor, med eller utan blått blod! Han röker ju till exempel. Jag ser förvisso inget alls positivt med att röka men det stör inte eftersom han är kung och det passar så illa för en kung att röka, så det blir bara lite lustigt att han gör det. Just för att det blir så fel, liksom...

Å andra sidan sa han en del saker under intervjun, som fick honom att verka lite ogenomtänkt.

Som att sitta inför svenska folket och säga i TV att de råd han ger sina barn, är att inte ta i för hårt, eller något liknande. Refererar (ej ordagrannt): "Spara lite, i det jobb du gör, ge inte riktigt allt, för då blir det lite mjukare, lite bättre och allt blir roligare."

Ett avstånd på ljusår väller i den stunden fram mellan majoriteten av Sveriges befolkning och kungafamiljens verklighet. Eller... "Vilken verklighet?" skulle jag vilja fråga.   ???

Hör min egen mammas gamla livsråd i bakhuvudet... det jag har fostrats efter: Motsatsen, i princip.
"Allt det du kommer att vilja ha i livet, kommer du att få kämpa för- var beredd på det. Det kommer att vara hårt arbete, många gånger, och långt, långtifrån allt är roligt."

Så pratade vi, min mamma och jag, många gånger om livet. Jag tillhör förresten den generation priviligerade ungar, som hade min mamma hemma när jag kom hem från skolan; på den tiden behövde inte båda förvärvsarbeta, så min mamma och jag fick många, många fina pratstunder vid köksbordet när jag kom hem från skolan på eftermiddagarna. Det var så kallad kvalitetstid, även om det också var kvantitetstid.

Det finns nog inte så många i Sverige (åter till kungens samtal), som på sina jobb bara kan ge sig och spara lite när de börjar bli trötta, så att det blir "mjukare och roligare."

Då har vi nog inte så många heltidsarbetande människor kvar i landet, om vi ska gå efter det råd han ger sina barn.

På torsdag vid lunch skulle vi alla kunna gå hem, skolbarn och hela faderullan, så att det blir ROLIGARE när vi börjar jobba på måndag igen.

Hallå?!

Kanske dags för Hans Majestät Kungen att komma ut i verkligheten och se vad ett liv är- för majoriteten av oss svenskar- eller det gäller nog för övrigt majoriteten av hela världens människor.

Vidare berättade han om hur tufft det var, framför allt för drottningen (som är den av föräldrarna som står sina barn närmast) att lämna ungarna när hon skulle ut på sina "jobb".

Åter förvånas jag. Kan de inte åtminstone försöka vara lite förankrade i verkligheten?

Nio av tio svenska kvinnor, antar jag- gör det varje dag. Lämnar bort sina ungar på dagis eller liknande för att de måste till sina jobb. Jag vet inte om jag skulle kalla det för en tuff tillvaro. Det är bara så, vi måste ju arbeta för att kunna leva.

Men - som sagt: Perspektiven är olika.

Så- då har jag pratat klart om kungafamiljen för den här gången.