"Vem skall rädda dig, Bente?

Från tillvarons hundar

Så att de aldrig mer

-kan hugga dig"

Han var som bäst på 80-talet, tycker jag.

Vi pratade om Lundell för en tid sedan, en kamrat och jag. Kamraten jämförde honom med Ledin. Tomas Ledin.

Va?! tänkte jag i mitt stilla sinne. De kan ju inte jämföras, knappt ens sägas i samma mening!

Mycket underligt, anser jag. Ledin är tjugo gånger "lättare". Inget ont om Ledin, men han är ju ganska långt ifrån Uffe. Enda gemensamma nämnaren är väl att de är sångare. Och lika många. "En-två och en-två" =)

Ååå, nu hade jag en gåta på skallen, men jag minns ju inte svaret själv (helt förvirrad)

Svaret kommer på måndag .

"Vet du vad det är för skillnad på en struts?"

Så lyder gåtan i alla fall. Jag har fått den av min fantastiske kollega Mattias. ;-)

Det blir inte många knop här idag, så jag kan lika gärna fortsätta skriva lite. Min grabb är också dålig, så vi hjälper varandra, har vi sagt. =) Vi kurerar oss.

Nu har vi fått i oss lite lunch i alla fall. Allt känns bättre när man har fått mat i magen. :)

Igår slocknade jag när jag kom hem från jobbet, mina barn fick klara sig på egen hand och det gjorde de. Vaknade inte förrän imorse, helt otroligt!

Jag har ju varit yr och jag vet att alla har inte upplevt att svimma (jag har gjort det massor av gånger- tyvärr!) så jag ska berätta hur det känns. Det går ganska snabbt när man känner sig svag och så plötsligt ett kraftigt illamående. Inte så att det känns som om man ska kräkas, utan värre, som ett ilamående i hela kroppen. Där brukar man försvinna och när man väl är avsvimmad känner man ingenting alls. Däremot har jag varit med om något otäckt precis när jag vaknar upp, och det är som att medvetandet kommer någon sekund före det där kroppsliga. Jag upplevde det senast när jag hade feber för ett tag sedan och svimmade när jag skulle gå på toaletten. Jag vaknade upp på badrumsgolvet, såg min svarta katt stirra på mig bredvid mig, fattade ingenting och upplevde att jag inte hade någon kontakt med kroppen, kunde inte röra mig, ingenting. Det måste ha rört sig om någon sekund, men det var en fruktansvärt skrämmande upplevelse! Hualigen.

Nu ska jag klaga igen.

Jag vaknade imorse med värk i hela kroppen. I drömmen var jag ute och cyklade. Ofta i drömmen är jag ung igen- ja, drömmen utspelar sig under min uppväxt. Fast det var en väninna från nutid och hon hade klippt av sina blonda lockar i en åttiotalsfrisyr, var var ute och cyklade i mörkret och tyckte det var så otroligt spännande; det skulle ta oss till nivåer vi aldrig tidigare upplevt och vi cyklade backar upp och backar ner på outforskad mark. Fruktansvärt kittlande!

Så kom jag tillbaka till nutid och fick (bara så där) ett stort hus med en jättegräsmatta- fast där tordes jag inte vara- för där spökade det rejält och plötsligt ringde pappan till mina barn och berättade att han träffat en trevlig kvinna och jag gladde mig- för hon var snäll mot våra barn och han verkade vara lycklig.

Väninnan och jag cyklade glada till en butik som sålde ljuvliga parfymer och där fick jag plötsligt så ont i kroppen att jag var tvungen att ringa till min mamma, som kom och hämtade mig. Så underligt att jag pendlar så i tiden i drömmarna!

Vaknade av att smärtan i kroppen var verklig och nu går jag på alvedon och är bara ynklig.

Jag är yr i huvudet emellanåt, så det känns om om jag ska svimma, vilket i sig inte är så farligt, utan jag är mest orolig att jag ska svimma bland folk för det ställer till med uppståndelse och det är pinsamt. Jag har lågt blodtryck och har svimmat flera gånger och det blir lika surrealistiskt varenda gång- känns som om man är med i en film.

Jag har lågt blodtryck, men det i sig är inget farligt; läkarna säger att det är damerna med lågt blodtryck som lever längst, de brukar skoja och säga stt man får nästan ta död på dem till slut, de blir rysligt gamla. Vi, haha.=)

Men nu... bläää!!! Feber.