Jag såg en film igår kväll. Den utspelade sig i Paris. Å, vad jag älskar de där avenyerna (boulevard säger man kanske om de breda gatorna i Frankrike), 1800-talshusen. Jag har aldrig ens varit i Paris, bara sett foton. Men det där är verkligen en stad jag vill resa till! Lustigt att det aldrig blivit av att jag åkt dit, jag har rest en del i Europa; har sett Wien, Budapest, Berlin, Edinburgh, Hamburg, Bratislava, Munchen, Krakow och Rom, bland annat.

Men aldrig Paris. Jag har mycket kvar att se! Känns bra... Man vill ju inte ha gjort allt som kan göras. liksom... skulle betyda att man var lastgammal! Å det är jag ju inte... otroligt ung är jag, hihi... har knappt hunnit göra någonting!

Tänk att få se det här i verkligheten!

Känna atmosfären, höra bara franska runtom sig!

Franska är världens vackraste språk. Sensuellt och mjukt.

Fast jag är så invaggad i det där, så jag tycker säkert om det just därför. Jag har ju ett franskt namn: Beatrice, det är en del av mig och vart jag än vänder mig heter jag ju så, så man är så illa tvungen att tycka om det. Sitt namn kommer man ju liksom inte undan, det finns med en, hela tiden... (Förvisso är det få som säger hela detta långa; det blir bara Bea, och så vill jag ha det. Min pappa sa "Beatrice" med sträng röst när jag skulle få tillsägelser under min uppväxt och därför är jag nöjd med bara Bea. Fast folk jag inte känner får inte kalla mig det, då ska det vara formellt. Säger man Bea betyder det att man känner mig personligen. Jag blev skitsur på en person som var smått otrevlig vid ett tillfälle och sedan talade till mig som: "Du Bea..." fast jag inte kände henne, det var bara formellt.

"Ursäkta, känner vi varann? Du kallar mig Bea, jag heter faktiskt Beatrice."

Grrr...

Jag har blivit tagen för att vara fransyska också, fast det i själva verket är min kompis som är från Frankrike, men jag tar det bara som en stor komplimang att se fransk ut. Hur nu sådana ser ut... )

Det blev en lång parantes! =)

Hit bara SKA jag innan jag dör. Det ligger inte så rysligt långt bort, men känns ändå så exotiskt. En helt annan kultur än vår svenska.

Moskva vill jag till också.

Att resa är bland det bästa jag vet.

Öppnar upp alla sinnen: Nya smaker, dofter.. allt nytt man ser och hör: Underbart! Det är omöjligt att vara deprimerad och resa samtidigt. Man sköljs med av alla nya intryck och vaknar till liv mentalt vare sig man tror sig orka, vilja eller inte. Att resa är för mig att leva fullt ut.

... Och gamla hus- det är en passion som jag har. Var och varannan dag går jag längs kvarteret Almen i Karlstad- det är så vackert med de där gamla husen.

Så mycket känsla...

Om man ser sig omkring i ord och skrift (jag är som Du kanske märker fascinerad av ord) upptäcker man ganska snart att ord kommer och går, precis som vilket mode som helst. (Jag knyter nu an till nedanstående inlägg, gillar att ta upp trådar, hihi!;) ) "Hållbar värld" syftar jag på. Ungefär.

Just nu är ordet "hållbar" ett inneord. Hållbar utvecklig, hållbart samhälle (en kurs på gymnasieskolan som jag upptäckte att jag fått behörighet att undervisa i), hållbar miljö, hållbar ekonomi, hållbar... you name it.

Jag vet inte om det är pga att jag influerats av omgivningen eller om det bara råkat bli så i alla fall, med anledning av att jag befinner mig i mitten av livet och kan nästan säga att jag tvingats tänka till på mitt levnadssätt (Vi lever tyvärr inte för evigt), men då det innebär något gott behöver jag heller inte analysera det, utan det är bara att köra!

Jag jobbar med pedagogik och talar därför ifrån en padagogs synvinkel (det är ju min värld- i alla fall fem dagar i veckan) och kan påstå att inom skolan märker man ganska tydilgt om man varit med i spelet ett tag vilka ord som hägrar för stunden. De kommer nämligen och går i cirklar och det slår tillbaka som en pendel, så det ord som varit inne ett tag ersätts efter en period med ett som ligger ganska långt ifrån. Sedan går det runt. Under mitten och slutet av nittiotalet var gränssättning ledordet inom barnuppfostran. Att sätta gränser, påvisa tydliga ramar. Alla föräldrar måste sätta tydliga gränser- det är a och o. Snart kom ett ord för slapphet, ett svar på upptagna heltidsarbetande mammors och pappors dåliga samvete. "Curla". Ett ord som betyder (som ni vet) att sopa banan för barnen. Det var ett skällsord. Man curlar ungarna för man har så fullt upp med sig själv. Dövar samvetet och orkar inte ta några konflikter hemma och gör allt de ber en om.

Under sjuttiotalet var det fritt. Fri uppfostran är det bästa.

Numera är det mycket helhetsidéer som hägrar i min värld, dvs med barn och ungdomar. Helhetsidéer och entreprenöriellt tänkande. Samarbete mellan ämnen. Allt ska höra ihop i ett sammanhang.

"Tydliga regler" värderas också fortfarande högt. Konsekvenser av rätt och fel.

Undrar vad som kommer härnäst?

Jag gissar att det går tillbaka mot mera fritt tänkande igen inom barnuppfostran. Rutiner, regler och struktur har varit "inne" nu ett tag, så det är snart dags för pendeln att svänga över, det kommer att gå mer åt det kreativa hållet, skapandehållet. Tror jag. Ska bli spännande att se om jag har rätt. :-)

"Tänk" var ett inneord under en period också. Kanske inte så mycket i  just min vardag som lärare, utan mera allmänt. Vi måste ha ett "tänk".

Förutom "sammanhang" är det ju som sagt modernt att vara "hållbar".

Så intressant, tycker jag. Hur man påverkas av mode och svängningar. För det gör vi, vare sig vi vill eller inte.

Dock är det viktigt, anser jag, att vi reflekterar över alla tankar, ord och begrepp som hängs upp där på tapeten- och skaffar oss en egen uppfattning. Det är inte nyttigt att okritiskt svälja allt man hör med hull och hår. Bara apa efter och göra och tycka "som man ska." Då blir man snart en papegoja.

 Man måste fundera lite emellanåt också.

Kom ihåg att Hitlers idéknippe i många sammanhang ansågs som inne under mellankrigstiden. Många svalde det han sa utan att fundera.

I alla fall till en början.

 =( 

Myser och tar det baaara lugnt i vinterkylan på lördagsmorgonen.

I min ljuvliga morgonrock.

Fler än jag gillar den. Vi är två som går omkring i min morgonrock.

Tutankhamun =)