Direktlänk till inlägg 25 januari 2014
Jag såg en film igår kväll. Den utspelade sig i Paris. Å, vad jag älskar de där avenyerna (boulevard säger man kanske om de breda gatorna i Frankrike), 1800-talshusen. Jag har aldrig ens varit i Paris, bara sett foton. Men det där är verkligen en stad jag vill resa till! Lustigt att det aldrig blivit av att jag åkt dit, jag har rest en del i Europa; har sett Wien, Budapest, Berlin, Edinburgh, Hamburg, Bratislava, Munchen, Krakow och Rom, bland annat.
Men aldrig Paris. Jag har mycket kvar att se! Känns bra... Man vill ju inte ha gjort allt som kan göras. liksom... skulle betyda att man var lastgammal! Å det är jag ju inte... otroligt ung är jag, hihi... har knappt hunnit göra någonting!
Tänk att få se det här i verkligheten!
Känna atmosfären, höra bara franska runtom sig!
Franska är världens vackraste språk. Sensuellt och mjukt.
Fast jag är så invaggad i det där, så jag tycker säkert om det just därför. Jag har ju ett franskt namn: Beatrice, det är en del av mig och vart jag än vänder mig heter jag ju så, så man är så illa tvungen att tycka om det. Sitt namn kommer man ju liksom inte undan, det finns med en, hela tiden... (Förvisso är det få som säger hela detta långa; det blir bara Bea, och så vill jag ha det. Min pappa sa "Beatrice" med sträng röst när jag skulle få tillsägelser under min uppväxt och därför är jag nöjd med bara Bea. Fast folk jag inte känner får inte kalla mig det, då ska det vara formellt. Säger man Bea betyder det att man känner mig personligen. Jag blev skitsur på en person som var smått otrevlig vid ett tillfälle och sedan talade till mig som: "Du Bea..." fast jag inte kände henne, det var bara formellt.
"Ursäkta, känner vi varann? Du kallar mig Bea, jag heter faktiskt Beatrice."
Grrr...
Jag har blivit tagen för att vara fransyska också, fast det i själva verket är min kompis som är från Frankrike, men jag tar det bara som en stor komplimang att se fransk ut. Hur nu sådana ser ut... )
Det blev en lång parantes! =)
Hit bara SKA jag innan jag dör. Det ligger inte så rysligt långt bort, men känns ändå så exotiskt. En helt annan kultur än vår svenska.
Moskva vill jag till också.
Att resa är bland det bästa jag vet.
Öppnar upp alla sinnen: Nya smaker, dofter.. allt nytt man ser och hör: Underbart! Det är omöjligt att vara deprimerad och resa samtidigt. Man sköljs med av alla nya intryck och vaknar till liv mentalt vare sig man tror sig orka, vilja eller inte. Att resa är för mig att leva fullt ut.
... Och gamla hus- det är en passion som jag har. Var och varannan dag går jag längs kvarteret Almen i Karlstad- det är så vackert med de där gamla husen.
Så mycket känsla...
Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger. För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...
Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...
Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =) ...
Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen. Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på." ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 | |||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 |
15 | 16 | 17 |
18 | 19 | |||
20 |
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 |
|||
27 | 28 | 29 |
30 |
31 | |||||
|