Jag har haft det lite kämpigt med min hälsa på sistone. Har drabbats av migränattacker stup i ett. Idag besökte jag min KBT-terapeut. Jag kommer inte att kunna jobba på ett par dagar; jag är sönderstressad. Av privata skäl, som jag här inte kommer att gå in på. Och av professionella skäl, som jag heller inte här kommer att gå in på.

Men... det är kämpigt. Fast jag hoppas att jag kan resa mig igen.

Sov Sött! ;)

Vad glad jag är över att mina barn är seriösa i sitt skolarbete. Nu skryter jag kanske, men det måste man få göra som mamma ibland. För barnen är min stolthet och vore de inte det, så vore det ju hemskt tragiskt för dem. ;(  Så jag tänker nu berätta för alla som är intresserade om vilka fina barn jag har. :) Båda har lätt för sig i skolan, vilket jag är så innerligt glad för. Jag vet ju hur viktig skola och utbildning är- för hela det kommande livet. Kunskap är makt och insatserna i skolan lägger grunden för framtida ekonomi, social status och hela köret.

Gabriel läser frenetiskt i sin bok; sitter djupt koncentrerad; han är jätteduktig och trots att han egentligen inte tycker att det är det roligaste i livet (för det är ju fotboll!) gör han det. Läxan, så den är klar. Och Elinor ber om att bli förhörd (men vänta lite- jag måste ju plocka undan disken först!!! :)

Hon suger åt sig spanska och engelska glosor som en liten svamp och har ett vasst språksinne. Jag kan inte påstå att jag är någon särkilt intelligent person, men jag har väl lyckats föra över mina värderingar. Och deras far är matematiklärare (och jag kan säga att den universitetsmatten som krävs för att få undervisa på högstadiet eller gymnasiet... det är inga korkskallar där, so to say.) Jag har sett "litteraturen", eller vad man nu skall säga: grekiska, typ. Jag hade aldrig klarat av det, inte på långa vägar. Så generna där är kanske inte helt åt skogen. Om man nu kan ärva intelligens; inte vet jag.

Oj, vad jag skrytit över mina barn. Men det förtjänar de, för de är det bästa! ;)

Sov Gott!

... så jag "driter i't" som vi säger på bred värmländska. =) I alla fall för en liten stund! :)

Mera skit kommer nu (här bloggar jag inte som lärare, lyckligtvis:) så nu drar vi ut kanterna!!!  Här kommer ett mindre seriöst inlägg:

Jag är tvättnarkoman, typ. Tvättar varje dag. Tycker t o m om att stå och stryka. Då kopplar jag av och jag tycker om doften av nytvättat. Det blir slätt och fint och ordning och reda i min lilla värld, som är en liten ö i en ocean av oförutsägbarhet...

Men nu har något fruktansvärt inträffat: Vår tvättmaskin är trasig!!! Snacka om att finna trygghet i "det lilla i det stora." När jag väl finner en liten trygghet i vår stora, underliga värld (snackade i föregående inlägg om Sverigedemokraternas framfart) ja.. då minsann passar tvättmaskinen på att rasa samman!!!

Rent psykoligiskt spännande är min reaktion över hela situationen: Men HJÄLP MIG!!! Hur skall jag klara situationen; tvättmaskinen är trasig och jag kommer att behöva tvätta min familjs kläder; nu går jag väl ändå upp i små atomer!!! SKIIIIT!!!!

Som sagt: Det Lilla i det Stora eller Det stora i det Lilla!

Sov Gott! ;)

... vem är inte det? Nu är jag inte riktigt lika glad längre över valsiffrorna. Jag höll på Alliansen och jag festade på Alliansens valvaka, i rummet bredvid, när Karlstads Moderater satt och skrek "JAAAA!" när opinionssiffrorna visades på TV-skärmen. Men idag vaknade jag och läste NWT. För mitt parti har det inte gått så bra, vilket naturligtvis känns trist.Och underligt, i mina ögon... :/

Jag är glad för Moderaternas skull. Svårt att ifrånta mig ideologin. Tror att det har med uppväxtvillkor och barndom att göra. Konservativ. Det sitter i mig på något vis. Jag är blå, trots att jag har stor respekt för Er på den röda sidan, men jag kan inte rå för det. Och jag är inte ond.... Jag lovar.

I alla fall är jag tacksam för allt som "de på andra sidan" har att komma med. Diskussioner. Intressanta. Så ni vänsterpartister; heja på Er, trots att vi tycker olika. Det är meningen. Och vi skall ha diskussioner i en väl fungerande demokrati. Vi skall tycka olika och vi skall ha all rätt i världen att uttrycka våra åsikter. Karl Marx, Friedrich Englels; intressant läsning. Där finns en ideologi; En bakomliggande tanke, som jag trots att jag inte till 100% skriver under på, hyser stor respekt för.

Men vad blev det nu?!

Och det här anser jag riktigt skrämmande: Sverigedemokraterna. Var är Er ideologi? Var är era idéer om ett demokratiskt samhälle?!

Sov Gott! ;)

Jag är just hemkommen från en valfest med alliansen i Karlstad. OCH JAG SÄGER BARA yeeeeees!!!!! =) Lite trist för Kd (Jag menar med valsiffrorna... ) Skiiit, alltså !

 ;(, men vi får ett borgerligt styre i nästa mandatperiod med! Underbart!!!

=)

Jag har haft en dålig dag idag med migrän. ;/ Inte roligt.

Jag vill fortsätta på inlägget nedan efter stöttande kommentarer jag fått om att lärare kommer att tvingas "logga in" när vi kommer och"logga ut" när vi går. Och däremellan - om man drar det till sin spets, sitta på lärarrummet och fika bort hela dagen, för att sedan gå hem till kammaren (och ja- datorn är det ju nuförtiden, men fortfarande böckerna) och ta tag i sitt jobb. Lärararbetet som sker utöver undervisningen. Ursäkta alla, men jag blir förbannad och har svårt att kontrollera språket: F-ing j-a förnedrande!

Det känns bara så trist att vi håller på att förlora förtroendet. För ett par veckor sedan besökte jag en gammal folkskola, byggd 1910 en bit utanför Karlstad. Jättefin byggnad, full av intressant historia. Bredvid skolan låg Lärarbostaden; en gedigen och för den tiden relativt stor bostad.

Tänk hur det har blivit. Om jag levt för hundra år sedan hade jag i egenskap av lärarinna behandlats med stor respekt. Numera tycks lärarna köras över som daggmaskar, trots att vi tar hand om det finaste Ni har: Era barn och ungdomar.

Hoppas Du redan sover sött, för timmen är sen...

Jag funderar ibland på vart vi är på väg. Alldeles för lama, är vi lärare ibland. Mesar (jag själv inkluderad) som säger "tack" och "jaså?". De flesta yrkesgrupper går ju numera mot att jobba allt mer på distans; via nätet. Allt fler studenter läser på distans. Men yrkesgruppen lärare- vi gör tvärtom. Allt viktigare tycks det bli att vi rent fysiskt befinner oss på vår arbetsplats, även den tid då vi inte undervisar. Jovars; en del av icke-undervisningsjobbet måste skötas på plats. Konferenser med kollegor, elevsamtal, möten med föräldrar etc. Men en ganska stor del av en lärares arbete sker på den egna kammaren (om man nu känner för det... eller var man nu vill befinna sig.) Det rör sig om jobb som planering, konstruktion och rättning av prov, inläsning av ny kunskap, som man sedan skall föra vidare.

Vi lärare har 35 timmars arbetsplatsförlagd tid. Utöver detta 10 timmars förtroendetid, där vi på vår kammare konstruerar och rättar prov osv.

Personligen har jag alltid varit emot den arbetsplatsförlagda tiden över huvud taget. "Ramschema" som det kallas. När jag undervisar: självklart skall jag vara på plats, men varför skall jag inte få förtroende nog att sköta min egen planering själv? Jag är en vuxen människa; planerar jag inte och rättar mina prov finns det ju förutom mina elever en person som får lida för detta: jag själv.

Anledningen till att jag idag skriver om detta är att jag fått höra att lärarna på min skola i fortsättningen kommer att tvingas "logga in sig" när vi kommer till jobbet och "logga ut sig" när vi går. Det hela känns ju enbart förnedrande. "Så att inte gymnasielärarna skall fuska med tiden." Typ...

Som om jag skulle göra mera nytta om jag satt en timme extra och fikade i lärarrummet istället för att gå hem och konstruera ett prov.

Kontrollsverige!!! Hate it!!! ;(

Sov Sött, alla vänsterpartister, kristdemokrater och hela köret! :)

Jag loggade in, fast jag egentligen inte har något att skriva. Börja bli trött på den politiska debatten inför valet nu; må det bli klart bara. May the best man win!!! ;) Neej, inte har jag gett upp, men just nu känner jag mig enbart trött...

När jag blir trött längar jag bara efter promenader med Lena, bästa väninnan. Jättekonstigt... Så är det alltid; ju mer jag får omkring mig, desto mer uppskattar jag hennes lättsamma, kravlösa sällskap. Den som tar mig som jag är. Som inte förväntar sig någonting, utan ändå finns där i alla lägen. Undrar om man kan få till samma situation på något annnat sätt: I en familj, på jobbet och över allt ställs krav. Jag kan ju inte bara komma och bete mig som en vildvuxen brännässla. Inte för att jag planerar det, men i alla fall... Bara en knäpp tanke. =) Men för Lena behöver jag bara finnas till.

Usch, jag känner mig trött; så det här blir bara en enda massa dravel; inget vettigt skrivet för fem öre, så jag ger upp och sover och hoppas att jag kan återkomma med någonting bättre imorgon!!!

Sov Gott!!! ;)