Direktlänk till inlägg 3 februari 2010

Är blod tjockare än vatten?

Av Beatrice F Wik - 3 februari 2010 00:08

Tjejerna ser på film, myser under varsin filt och äter chips. Ser att klockan redan är tolv, vilket inte är ett dugg konstigt i min värld en vardagkväll, men tjejerna är nog trötta så ögonen ser i kors... De har studiedag imorgon, så de får sova ut...

Gabbe & jag har tagit oss en skön bob-promenad nu på kvällskvisten. I snöyran. Mysigt. Relationen mor-son är verkligen speciell. Naturligtvis relationen mor-dotter också; vi är ju så lika, Elli och jag, vilket ibland kan leda till konflikter på ett helt annat sätt än när man hanterar ett barn av motsatt kön.

Som "en av varje" är de ju ändå ensamma i sin roll i familjen. Här känner jag igen mig i min roll som ensamdotter. Min roll i syskonskaran, eller snarare brist på syskonskara har naturligtvis prägtat mig. Jag känner ganska snabbt igen andra vuxna ensambarn, vi är på ett speciellt sätt. Jag fick aldrig konkurrera med någon. Hade min självklara roll i alla fall.

Saknar syskon nu, som vuxen. Har dock utvecklat relationer till människor i min närhet, som nog närmast kan likna den kärlek man kan tänkas känna till en syster eller en bror.

Jag undrar om blod verkligen är tjockare än vatten?

Nog skulle du älska ett adopterat barn lika mycket som ett du själv burit? Eller?

Sov Gott.

Allmänt

Dela

cecylia

3 februari 2010 01:01

Jag har inga barn än ..men kan säga redan nu att jag skulle älska ett adopterat barn lika mycket som det va mitt biologiska.

Så om blod är tjockare än vatten mitt svar är nej..

http://www.cecylia.bloggagratis.se

gubbfan

3 februari 2010 09:49

En jättesvår fråga.
Jag vet inte hur en kvinna ser på saken, men min gissning är att det är av oerhörd betydelse att man burit barnet eller ej.
För en karl kan det bero på hur gammalt barnet var när man tog hand om det, om man har biologiska barn, vilken "ryggsäck" barnet bär med sig resten av livet och om man kan känna igen sig i barnet.
Även om vi karlar kanske är enklare konstruerade så är i denna fråga det nog mer komplicerat för oss män.
Jag tror att jag har en tätare relation till en mycket liten människa som vi tog hand om för ca 30 år sedan, än min fru har.
Så mitt svar blir nog att för kvinnor är blod tjockare än vatten, men för män behöver det inte vara så.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Nettis

3 februari 2010 12:14

Ja visst skulle man älska ett adopterat barn lika mycket som sitt eget :) !

Du har en award hos mig ;) .
Kram!

http://bunkerboende-nettisochmoses.bloggplatsen.se

Dina

3 februari 2010 13:14

Vet du, ibland tror jag att folk man väljer står man närmanre, eftersom det är en person du valt för att du tycker om den, en "familjemedlem" får du vare sig du vill eller inte. Och bara för att man är släkt betyder inte att man passar med varandra.

http://dinasblogg.bloggplatsen.se

Tina

4 februari 2010 08:39

Hej du fina!!
Ja, jag hade älskat ett adopterat barn lika mycket. Kärleken har inga gränser.
Tycker om ditt inlägg! Finns så mycket värme i det!!
Må gott!!
Kram Tina

http://www.tina-livetrhrochnu.blogspot.com

The Miracle

4 februari 2010 17:04

Det är svårt att se självsäker ut när man inte är det.
Jag borde nog jobba på att öka både min självkänsla och mitt självförtroende.
Men jag har börjat prata med en annan i klassen nu istället, så det känns bättre. =)
Hoppas det håller i sig.

Du är världens bästa! ♥
Och vet du, jag har alltid ett extra, lyssnade öra över om du känner att du vill dela med dig av någonting.
Always.

Massor av kramar till den fina människa
som sitter bakom skärmen.

http://abimopectore.bloggplatsen.se

Viveca

4 februari 2010 21:14

Jag tror absolut jag skulle älska ett adopterat barn lika mycket. Jag har fyra s.k bonusbarn, men de kom ju in ganska sent i livet så där blir banden inte lika starka som de nog skulle blivit om barnen varit yngre. De tyr sig till mig och jag har en relation med var och en, men kommer aldrig bli deras mor.

När det gäller omvänt så försvarar ett barn sina föräldrar ofta oavsett hur illa de gjort dem, men det handlar nog mycket om beroendeställning i det fallet. De flesta vill inte anmäla sina föräldrar för misshandel, incest eller vanvård.

Tänkvärt som vanligt Bea!

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Bea

4 februari 2010 22:49

Intressant att höra om era tankar, vänner...

http://beabloggar.bloggplatsen.se

Så roligt var det

Kommentarer (3)

Av Beatrice F Wik - 16 oktober 2015 21:15

Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger. För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

Genom tid och rum

Kommentarer (2)

Av Beatrice F Wik - 10 oktober 2015 22:15

Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

18 år av kärlek

Kommentarer (2)

Av Beatrice F Wik - 30 september 2015 16:45

Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek. Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

Sånt är livet

Kommentarer (3)

Av Beatrice F Wik - 19 september 2015 23:45

Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =) ...

When tomorrow comes

Kommentarer (0)

Av Beatrice F Wik - 19 september 2015 23:00

Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen. Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på." ...

Visa fler inlägg