Har nyss kommenterat ditt inlägg, Miracle, vilket fick mig att tänka på uppväxtsituationer, kärlek (och brist därpå, stackars ungar ;( och allt möjligt, vilket gjorde mig en smula nedstämd.)

Ditt citat fick mig plötsligt att inse hur priviligerad jag är.

Ars Armandi (Har en benägenhet att falla för latinska citat) betyder "Kontsen att älska"

Jag har som barn blivit "investerad i". Högt älskad av familj och varma släktingar på flera håll. Jag har fått en fruktansvärt fin barndom, vilket har gjort mig till den starka och sega oxe jag faktiskt är. Med fel och brister: Morgontrött så in i bomben och en riktig nattuggla, lat ibland och vid vissa tillfällen en äkta sur, grinig och provocerande menshäxa. Med total nollkoll på vad allt vad ny teknologi innebär, ett riktigt stölpskött ;)

 Har dessutom, som pricken över i:t, svårt för det här med gränser vad gäller festande. Hamnar jag på "fel fest", kan jag rent ut sagt, bli aspackad. Pinsamt, men dessvärre sant... (Säger det igen: Må inte mina barn eller elever läsa detta... ;)

Dessutom tar väl de fysiska lagarna också ut sin rätt när Bea, 165 cm och 59 kg, intar sig samma mängd öl som sina manliga vänner i 80-90-100-kilosklassen.

Hur du än försöker, lilla Bea, kommer du alltid att vara kvinna.

Bara att acceptera...

Nåväl. Här och nu har jag blottat alla mina svagheter. Mina fel och brister. Vem som helst kan gå in på min blogg och läsa det jag har skrivit; Om hur ofullkomlig jag är...

Tråkigt, alltså.. Det vore ju himla kul att få ta sin fullbordade plats på Herrens, Guds allsmäktiges högra sida och säga att "allt jag gör i livet är fullkomligt."

Tyvärr är jag inte riktigt där än, men jag återkommer, kära vänner, när jag är perfekt ;)

Jag fick inte fram mitt budskap här, den röda tråden hölls inte. Jag återkommer... ;=)

 

Muppen

6 februari 2010 15:21

Va? Jag som alltid trott att du är perfekt! Guds gåva till mänskl..eller var det männen? Nåja man lär sig. Det är väl så att man med ökad livserfarenhet lär sig leva med sina tillkortakommanden och har inte samma behov av yta som i yngre dar. Man kommer fram till vad som är viktigt i livet och märker att ens brister inte spelar någon roll i det hänseendet.

 

Bea

6 februari 2010 15:43

Wish I was, Muppen... ;)

Men vet, du vad? Jag tycker att jag har rätt mycket att ge i alla fall. Tycker att jag duger skapligt bra, trots mina skavanker. Och det gör du med (fast du har väl kanske inte så många, men i alla fall...:)

Vad jag vill få fram är att jag tycker vi skall vara stolta över oss själva, trots att vi inte är fullkomliga. (Dock skadar det väl inte att jobba på sina brister)

Och passa oss för att se ner på andra...

http://beabloggar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...