Det här är en sång, en blomma

Det här är en hälsning till dom fromma

Dom som inte jagar guldet och äran

Dom som ser lyckan i det dom har nära

 Dom som kan leva en dag i sänder

Utan oljade tungor och blodiga tungar

 Dom som inte alltid letar efter spänningen i natten

Dom som kan leva på luft och vatten

Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar

Det här är en sång, en blomma

Till dom som inte är så tomma

Dom som aldrig patrullerar Gamla Stan

Eller snortar i sig drömmar runt Karlaplan

Dom som inte alltid sneglar över dom som har mera

Dom som sätter barn till världen och får dom att fungera

Dom som inte vill vara en av ringarna på vattnet

Som kan leva under ytan och tycka det är vackert

Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar

Det här är en sång, en blomma

Det här är en hälsning till dom fromma

Dom som kan bygga och bygga och bygga

Och resa sig med solen och känna sig trygga

Som inte schackrar och dealar i en blåfrusen ström

Där varje handslag är ett vapen och varje andetag en lögn

Som inte vill vara en av ringarna på vattnet

Som kan leva under ytan och tycka det är vackert

Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar

Apropå vår egna svenska stjärna, "Uffe".

Den amerikanska förebilden går ju inte av för hackor, heller.

Den här kan man inte lyssna på en enda gång för mycket.

Springsteen är verkligen urtypen av manlighet för mig.

Sååå mycket karl på en gång, inte så dum att titta på =)