Jag skriver om drömmar. Nu menar jag inte dagdrömmar och fantasier; verklighetsflykt (som förvisso är underbar, man måste ha DRÖMMAR, visioner, mål). Fast det tänker jag inte skriva om nu. Min dröm är förvisso att bli yrkesförfattare; det kommer ju med all sannolikhet aldrig ske, det vet jag, men på något vis är det ändå kul att hålla drömmen levande!Den sortens drömmar tänker jag inte skriva om just nu, utan nu kommer jag att skriva om sömndrömmar. Jag hoppas, när jag nu skriver ned dem att kunna analysera dem, deras budskap till mitt medvetande jag. För drömmar är ju bearbetningar av den verklighet vi lever i.

Den ena är Bruce Springsteen med i, hahha!!! Detta fick jag fram igår, jag bara kom på det när jag lade in klippet (se nedan)- det är ju så när man drömmer (i alla fall jag) att helt plötsligt kan man få fram en dröm i sitt medvetande, som man inte mindes två sekunder tidigare. Ungeför som en a-ha-upplevelse.

Dröm ett :

Jag kör mellan Karlstad och Grums (som jag gör varje dag) och vid en stor hög bro krockar jag och blir skadad. Jag sitter kvar i den deformerade bilen och bara och väntar. En svart bil kommer bakom mig, stannar och ur kliver Bruce Springsteen av alla människor. Han är svartklädd och på väg till Göteborg, och det känns som om jag vetat att det var just honom jag väntat på, en självklarhet att han skulle komma och hjälpa mig. Det kommer en ambulans som kör mig itll sjukhuset, jag har en vit klänning på mig och av skadan har jag fått en blodfläck på klänningen som bara växer och det ser skitläskigt ut. Springsteen åker med mig i ambulansen som om vi vore nära vänner, fast jag känner ju egentligen inte honom, han bara kom där i sin svarta bil. Han pratar med ambulanspersonalen på engelska och så är drömmen slut innan vi kommit till Karlstad.

Dröm två:

Denna återkommer i princip varje natt, får se om jag skriver "ut den" så har den uppfyllt sitt syfte; gett mig budskapet jag ska ha...

Jag bor hemma hos mamma och pappa, som när jag var barn, fast jag är vuxen och har egna barn, och jag är säkert äldre än mina föräldrdr här i drömmen. Skillnaden är bara att vi bor inte i mitt barndomshem utan i den lägenhet min dotter blev till i. Det finns andar och spöken i min "drömlägenhet" och jag har en speciell förmåga som ingen annan har: Jag kan flytta föremål med blotta tanken. Jag måste gå om hela min gymnasietid av någon konstig anledning och flyttas till en stor skola i Karlstad; flyttar från min barndoms skola. Jag letar febrilt efter en gammal vän i skolan, men det finns tre matsalar och flera restauranger, så under min enda lediga tid (lunchen) är min vän försvunnen. Folk har sett honom, berättar var han är, men jag finner honom aldrig. Och så måste jag plugga mycket hårt, ha gympa (som elev) och det är skittråkigt och i engelska har jag IG.

Hmmm. Spännande attt se om drömmarna fortsätter "tjata på mig" nu när jag satt ord på dem och skrivit ut dem. =)