Jag är en höstmänniska, jag.

Tycker det är underbart att den är på gång; ljuvlig och färggrann.

Åååå, för myskvällar och stearinljus, rusk i måttlig mängd och vackra dagar med hög och fräsch luft. Lååånga, never ending promenader. Jag har aldrig varit någon sommarbrud egentligen, fast det är ju en speciell årstid, det där, med lediga långsamma dagar och sol och bad. Visst, det är skönt det med. Fast våren och hösten är det allra bästa. 

Idag hämtade de hem en tredje katt, och spekulanter var här på den sista. Min absoluta favorit. Skulle jättegärna behålla honom (Mårten), men man kan ju inte ha hur många katter som helst och jag har ju hans pappa, Dagge, som är min Älskling bland de tre stora.

Vi har Dagge, som egentligen är Gabbes, och Mimmi, dotter till min halvbirma Tessan som försvann förra hösten och Tessans syster Sotis. Mimmi är också en pärla, snäll som få, lugn lättlärd och duktig. Liksom mån att göra rätt på något vis. Hon hör direkt om tonfallet i min röst blir negativt, om hon gör något jag inte gillar, och tittar storögt på mig. Sedan gör hon inte om det misstaget (fast det kan ju bli nya)...

Hon är verkligen vår alldeles egna katt, född i min garderob, så jag har format henne så gott man någonsin kan forma en katt. Och hennes mamma, som fostrade henne var ju också min, så Mimmi är helt och hållet en Beakatt. Hade jag varit katt hade jag med all sannolikhet varit en Mimmi; ja, det måste ju bli så, eftersom hon är "min produkt". Hihi... fast det där med lugn stämmer inte på mig, tror jag.

Jag vet inte om jag är så lättlärd, alla gånger heller, i vissa fall kanske, men definitivt inte vad gäller teknik. Där är jag helt blåst. Fast jag har lite "duktig flicka" över mig (på gott och ont), jag har en stark strävan att göra rätt, även om det kan bli galet emellanåt. (Intentionen är dock alltid god!!! =)

Mårten är den av de fyra bröderna som blev mest lik sin pappa, det är väl därför jag blivit så förtjust i honom. Usch, han försvinner imorgon, om spekulanterna vill ha honom. ;-( Mimmi är mamman. Jag vet inte varför jag har ett så speciellt gott öga till Dagge, antagligen för att hela han varit så speciell som katt. Så otroligt kelig och kärlekskrank, han var otroligt vilsen när vi fick honom. "Tuttade" på mina ögonfransar när jag sov och ville alltid vara nära. Han var inte helt rumsren, vilket inte var kul, men jag "pottränade" honom, så nu sköter han sig utmärkt. Han har gjort många konstiga saker under sin tid hos oss (roliga och mindre roliga), han utmärkte sig verkligen, mycket olik andra katter på flera vis, så jag har fäst mig rejält vid honom, Dagge-äsklingen.

Nu två skönsjungande brunetter. =)

Lena Ph har jag alltid gillat, inte Carola, vet inte varför. Det borde jag ju göra eftersom jag fått höra flera gånger att jag är lik henne och man borde ju gilla människor som liknar en själv!!! Men jag tycker inte alls det själv, mer än kroppsformen, vi är väldigt lika i kroppen. (Vi är i alla fall inte för smala, hahaha!!!) Lustigt var bara att när jag läste hur lång hon är, såg jag att hon är tre cm längre än jag, vilket jag blev förvånad över, då jag hört att hon är väldigt kort.

Hmmm... hur kort är jag då? :(

Läste förresten att hon förlorat vårdnaden om sin son i en vårdnadstvist. Vad fruktansvärt att vara mamma och bara ha sitt barn varannan helg, det skulle jag aldrig klara av!

Mamma är mamma, och för mig är barnen det viktigaste i livet. Rent generellt tror jag män och kvinnor skiljer sig åt här. Många män flyttar ifrån sin kvinna och blir därmed utan barnen pga av diverse omständigheter, kanske byter stad eller så, kanske flyttar till en ny kvinna.

Detta finns inte på min karta. Finns inte en enda man i världen som skulle kunna komma före mina barn. Hur stark kärleken än var. Det finns inte ens som tanke för mig. Skulle barnen inte gå ihop med en ny styvfamilj, skulle kärleken få vänta.

Mamma är, som sagt, mamma.