Den spirande våren överträffar tamejf-n allt! Det är helt fantastiskt ute nu, ju.

När vi är så här i början. Allt ligger framför oss; förhoppningar. Vi går mot ljuset.

Och den lilla vitsippan är bland det vackraste jag vet. Så liten, så oansenlig egentligen, men med löfte om att snart står hela världen i full blom, för oss här uppe i norr.

Maj är ju också en underbar månad, dock den allra stressigaste om man valt att jobba som lärare.

Jag har alltid gillat påsken, också. Inte lika kravfylld som julen, vilket känns sååå gött för en heltidsarbetande mamma. Lagom. Vi har det så bra så vi är bortbjudna på påsken också, och jag kan från hjärtat påstå att jag inte gråter blod över att slippa stå med påskmaten. ;)  Att bara få sätta sig ner vid ett dukat bord är bland det lyxigaste en ensamstående mamma får vara med om. Jag är ingen matmor av stora mått heller, vem hinner med sådant? Och om jag så hade all tid i världen, och bara gick mellan dammsugare, tvättmaskin och spis, skulle jag nog bli skvatt galen.

Å andra sidan, hade man inget annat skulle väl det bli ens liv och man skulle istället börja leva för att baka de godaste kakorna och ha det mest skinande hemmet, så är det ju.

Kruxet är bara att det gäller att inse att man inte kan vara på alla ställen samtidigt. Det var en jobbig tid,det där... när man försökte. Innan jag insåg att det är ohållbart- det funkar inte, jag är bara en person, liksom, hur jag är försöker kan jag bara vara jag och jag behöver vila och återhämtning, precis som alla andra emellanåt.

Vi har haft kycklinguppfödning på min skola. Underbara små ulltossar kom till världen när vi såg på. Riktigt häftigt!

I övrigt har jag inte haft så överdrivet mycket påskstämning, jag brukar njuta av påskveckan just för att jag älskar våren så högt, påskpynta och ha mig.

Och pyntat har jag gjort i år med, men det blev inte särskilt lyckat. Jag pyntade ett jätteris med massvis av gula fjädrar och gick till jobbet. När jag kom hem på kvällen hade tre små jägare lyckats dra loss varenda liten gul vippa, det var verkligen fjädrar all over the place och riset var utspritt över hela vår övervåning.

Hur kunde jag vara så korkad att jag ens kunde tro att dessa fjädrar inte skulle locka mina små yrväder?!

Ett av yrvädren hade tydligen födelsedag igår (fy på mig- det hade jag glömt bort, att det igår var på dagen två år sedan hon kom till världen i min garderod) och detta uppmärksammade Agria genom ett sms.

Det tyckte jag var gulligt (jag älskar när små varelser får respekt) och masade mig iväg till affären och köpte lite delikatessmat så de fick fira, hihi, Mimmi och hennes två kamrater. :-)

Jag satt och pratade med en vän idag.

Om känslor- och konstaterade att kärlek kan göra ont.

Jag sköljdes för en kort sekund över av gamla minnen.

Riktigt j-a ont!

Jag vill inte prata om det

-hur du krossade mitt hjärta.

... Det är fredagsmys, det...

F-n. Jag har feber- igen. Ont i halsen och kroppen. Inte särskilt roligt, men då får jag stanna upp och ta en lugn helg. Så lugnt det någonsin går, har några punkter programmet, men det jag kan kommer jag att stryka och bara vila upp mig.

Jag ska berätta något gulligt.

Jag har världens finaste son (förresten... vems son är inte världens finaste? Och dotter med, för den delen.) 

I alla fall... G och jag har en mycket fin och nära relation. Många jag känner vill ha storfamiljer. I all ära. Men det blir också väldigt speciellt, väldigt mysigt i en liten familj. Vi är bara tre: jag, min dotter och min son. Och det har sin tjusning, det med. Vi står varann otroligt nära och har enormt starka band mellan oss. Mina vänner brukar säga att jag är väldigt mycket mamma. Så är det. Men jag är ju MYCKET av allt, hehe!!! :) Det ligger i min personlighet.

Men nu skulle jag ju berätta något gulligt. Jag fyller år nu i april och min son vet att jag gillar smycken, så han ska köpa ett halsband åt mig, jag har fått visa honom vad jag vill ha. Fina killen! Han kommer att bli en underbar framtida make, vet exakt hur kvinnor ska tas. Han blir en vinstlott, det garanterar jag!!! ;)

 I relation till hans "inkomst" (han fyller 14) kommer smycket bli dyrt för honom, men han envisas och vill ge det till mig. "Mamma, du fyller 40, klart att jag ska ge dig något fint". Oavsett pris på halsbandet kommer det i alla fall bli ett av de i särklass dyrbaraste smycken jag någonsin ägt. <3 (Tyvärr har jag rätt dålig respekt för pengar, kan vara alldeles för slarvig, men det är svårt, för i min värld är pengar bara pengar. Rikedom är någonting helt annat. Visst, pengar behövs för att leva, men i överskott är de bara siffror på ett konto, som man kan köpa prylar för- vare sig man behöver dem, eller ej- men man kan inte köpa sig varken frisk från cancer eller fri från ångest. Och det finns inget pris på äkta kärlek.)

Nu drog jag av mig morgonrocken, sitter här och skriver i bara underkläder, har nog feber.

Vill inte... Skulle använda helgen till roligare saker, ju. =/

Är het som ett brinnande element... så jag ska bara vila ;((

God Natt

Hur det kan bli! Jag har lyckats vara med på lokal-TV två dagar i rad!!!

"En gång är ingen gång, två gånger är en vana." Så jag är snart stor TV-kändis som det verkar, hahah!!! =)

Igår hade vi temadag på mitt jobb, vi hade kycklingkläckning på skolan så eleverna fick se hur det gick till (blev riktigt intressant, frågor om evolution och hela faderullan). Där kom jag med, som en linslus, bakom tjejen som blev intervjuad och idag kom Grums skola med på nyheterna igen som den skola i länet där eleverna trivs bäst. Vad roligt!

Och då var jag också med på en liten snutt... det där var filmat för längesedan för jag hade en flyttkartong med mig och det var i december som jag höll på med en flytt, så jag blev jätteförvånad över att sitta och titta på TV:n och så var plötsligt lilla jag i bild! Det tillhör liksom inte vanligheten för mig, att vara med i TV.

Får se vad det blir imorgon då... Jättereportage om Bea Wik och hennes tandtroll, kanske. Vem vet?

Någon skrev om näthat här på bloggplatsen. Vidrigt, precis som allt annat hat. Fast kanske ÄNNU grymmare på nätet med tanke på att den där spärren (som normala människor har när man står öga mot öga med någon) tunnas ut ytterligare framför datorn eller mobilen. Så det kan bli hur grisigt som helst.

Under min vilda period av mitt liv (den tiden jag festade mycket) hade jag en gräns: Gå aldrig ut och skriv något på nätet berusad! Jäklarimejen för att skriva ett blogginlägg när man är rund under fötterna. Det är illa nog med icke genomtänkta saker man sagt i berusat tillstånd, tjugo gånger värre att ha dem i skrift, för öppen ridå, inte att rekommendera!!!

Själv har jag varit rätt skonad från näthat. Jag vet för övrigt att skulle man anstränga sig går det att spåra de kommentarer man får, med hjälp av IP-numret som registreras när man kommenterar. Med detta inte sagt att Du inte kan kommentera anonymt på min blogg, det skulle aldrig falla mig in att bemöda mig att spåra kommentatorn,om det inte var ett hatinlägg. Tycka får man däremot göra som man vill, jag har inget emot att folk tycker annorlunda än jag, verkligen inte.

Sammanfattningsvis (måste sluta nu): ALLT HAT ÄR VIDRIGT.

Fyll hjärnan med något positivt istället, det är roligare, hehe! :-)

"Nobody puts Baby in a corner"

Dirty Dancing

Bara ett liiitet till idag. Sedan får det vara nog med citat för min del, (någon måtta måste det vara) !!!   ;-)

Jag har suttit och tittat på delar av filmen nu, och fann ett till guldcitat. Det här står på Karlstads Uni, utanpå väggen. Studenterna som går där nu, ja de flesta av dem i alla fall, var inte ens födda när den här filmen var på tapeten, men det är underbart att de får ta del av citatet, varje dag! Love it!!!