Dags att stänga butiken och sova lite. Sista arbetsveckan, sedan lov.

Det har varit en helg fylld av goda vänner- vad gjorde man utan dem?

Så häftigt hur ödet sammanför oss människor. Ödet för oss samman, sedan är det upp till var och en att förvalta dessa kontakter. Jag har i alla fall en väninna som jag bara blev sååå nära med för bara ett par månader sedan. Vi har känt varann länge men just nu... jag vet inte... vi återfann varann på något vis och pratar numera dagligen med varann. Om livets alla svårigheter, vi löser dem tillsammans. Så för man göra när man lever som skild och inte har den livskamraten hemma. Då får man hitta andra "livskamrater."

Ååå... här fick jag upp ett nytt citat. "Det här kanske inte är den bästa av världar- men det är den värld som finns." (Kommer inte ihåg vem som sagt det) =(

Jag hoppas så klart att den stora kärleken ska uppenbara sig i mitt liv snart (igen hehe... kärleken är evig men föremålen har växlat lite i mitt liv. Jag är sååå avundsjuk på alla dem som fann kärleken som unga och som har hållit ihop hela livet... huuu- vad sorger och bekymmer de har sluppit!!!), men tills vidare har vi varann som sagt. Tills en ny livskamrat kommer in och delar mina skratt och bekymmer. Jag mår rätt bra i min livssituation nu med förvisso, men kärlek vill vi väl alla ha. Kärleken är livets drivkraft.

I alla fall: en helg fylld av vänner och skratt innebär att mitt hem behöver tas om hand. Har inte riktigt hunnit med det. Men det är ingen som kommer hit och stjäl min städning så den kan gott få vänta lite.

"Rom i regnet" heter den ju så klart. Dikten jag skrev om härom dagen, Lundell, som jag citerade: "Det var väl bara nå't som vi sa- som vi sa för att det lät så bra"

Poesi... dikt. Ja, det är egentligen en låttext.

"I oktobernattens grav

i Stockholms svarta skog

värms jag än av det du gav

-och det du tog.

På hyllan under spegeln

där står ditt läppglans kvar.

Buteljen ligger tom i regnet

där våta löven far

-där våta löven far."

Huuu, så klockren! Lundell, Lundell, Lundell.