Lördag morgon, så mysigt!

Ska ut på rally framåt kvällen och det ska bli så otroligt kul att bara komma ut och träffa folk. Det är bland det roligaste jag vet: att träffa nya människor! Jag har två sidor, är å ena sidan ett socialt djur som har lätt för att få kontakt med nya individer och ÄLSKAR nya vänner. (Älskar förvisso gamla vänner med, men jag är inte typen som sentimentalt måste umgås med de gamla bara för sakens skull. Jag umgås med de människor som ger mig energi, som har något att tillföra.) 

...Och jag drömmer om att flytta till en ny stad och prova på något helt nytt. Tänkte göra det när barnen lämnat boet, bara lära känna helt nya människor, förmodligen blir det studier. Karlstad finns ju alltid kvar.

(Jag är förresten lite udda... Har rädslor för saker som "normala" människor inte skräms av alls, medan jag jag är helt orädd för sådant som skrämmer många andra. Exempelvis råkar jag veta att många tycker det är obehagligt att hålla tal etc inför en massa folk. Sådant rör mig inte i ryggen, jag gör det dagligen i mitt jobb och tycker bara det är roligt med folksamlingar. Många är också blyga för nya människor, vilket jag inte heller är- alls.

Däremot har jag en hel drös med andra rädslor, som många kanske tycker är underliga. Jag har exempelvis tandläkarfobi och har haft problem med smuts... jobbar på det, men jag HATAR fortfarande saker som jag anser orena. Sängkläder som använts mer än ett par dagar, absolut HÖGST en vecka, min kropp om jag inte duschar varje kväll (då får jag klåda och den är med all sannolikhet inbillad) t ex. Men innan du skrattar åt det: Betänk vad du är rädd för själv!!! ... Tycker Du det är underligt att ha ångest, kan jag ju ställa dig framför en folksamling... kanske skulle du kunna hålla ett tal... ja, de flesta brukar rygga tillbaka här. Om Du nu känner för att trilskas och ifrågasätta och aaaldrig känt ångest.)    Hehe :)

Parantes igen: Man kan ju fråga sig varför jag väljer att berätta, skriva allt detta, det som kan läsas för öppen ridå.

Jag vill hjälpa naturligtvis!!!

Det finns säkert fler än jag och någon nytta ska man väl göra i livet.

Jag var så korkad när jag var ung så jag valde att plugga på min hemort. Och blev kvar här naturligtvis- det är ju så man funkar. Man blir kär, allierar sig, skaffar barn och diverse prylar som håller en kvar. Rekommenderar verkligen alla unga individer som läser här och nu att ge er ut i världen, res, se er omkring, medan ni är fria och obundna!

Men jag fick mina barn realtivt tidigt i livet så jag har förhoppningsvis mycket kvar än!

Jag har två sidor, skrev jag. Är å ena sidan en social själ som älskar människor och som är genuint intresserad av människor.

Å andra sidan är jag också en ensamvarg med ett kraftigt behov av stillhet och egen tid ibland, blir galen annars. Sjuk. Så jag stänger definitivt dörren emellanåt och har inget alls till övers för dem som tär, som tar. I mitt liv finns ingen tid, ingen kraft över för energisugare. Jag har fullt upp med mitt och min tid är dyrbar. Jag är ju för f-n över 40 och allt går tyvärr så snabbt... Det gäller helt enkelt att prioritera och hålla blicken mot ljuset.

"Vänd ditt ansikte mot solen- och du ser inte skuggorna" sa någon klok en. Tror det var Arthur Lundkvist... ja, med all sannolikhet var det han.

Nästa vecka har vi sportlov. Det ska bli skönt, så klart.

Under lovets måndag-tisdag ska jag till Stockholm och jobba, vilket jag ser fram emot! Även om jag ska arbeta kommer jag också få lite tid till att bara strosa omkring i gamla stan och kanske shoppa lite. Jag som är ensamstående tonårsmor och har så fet plånbok och smärt kropp ÄLSKAR ju det. (Eller var det kanske tvärtom... hmmm... plånboken smärt och jag mindre smärt???)  =)  Jaja... jag vet i alla fall att värre än så här kommer min situation med all sannolikhet aldrig bli rent ekonomiskt för mig, om jag ser det ur egoistisk synvinkel. Ni vet... tonåringar. Körkort, teknik mm, mm- det kostar... och tonårstjejer vill så klart vara snygga- och det kostar, det med. (Och här kom en till av mina udda sidor fram: Man ska ju egentligen låtsas att man har pengar som gräs. Men jag känner inte för det. Jag är lärare, barnen kostar pengar. Sedan kan man räkna ut själv hur rik jag är, hur mycket pengar jag har över till mig. (Fast jag vet... att så här "får" man inte prata egentligen, så gör man egentligen inte, men men... nu gör jag så ändå.))   :)

Nåväl... lite roligt blir det i alla fall med en liten tur till huvudstaden.

Jag läste på tal om något helt annat ett så bra citat som jag bara måste skriva ner här, avslutningsvis:

"Jag kan offra det mesta-

men aldrig mitt barn, mitt hjärta eller min värdighet."

"Dignity" är ett vackert ord, tycker jag. Det betyder värdighet, ädelhet.

... Att vad som än händer, försöka hålla sitt huvud högt. <3