&

Minns du 70-talet?

Levde du över huvudtaget då? (Jag börjar bli gammal, jag...;)

Den här låten är ju bara sååå söt!

Linnéa är mitt andra namn (Anna Linnéa Beatrice är mitt fullständiga namn) och Linnéa är ett släktnamn efter min mormor, som också min kusin bär i andra namn. På 70-talet, när jag var liten, var detta namn himla ovanligt. Jag tyckte som barn att det lät fruktansvärt, så hette ju bara gamla tanter =)

Numera tycker jag om det, många unga tjejer heter ju så, så jag var lite "före min tid"...

Mina föräldrar spelade den här låten för mig när jag surade över mitt "fula" namn, och när jag hörde att jag hade en "egen" låt, blev jag väl nöjd, antar jag...

Så denna är min;)

Nostalgi.... Visst är den söt?

... för ett par dagar sedan skrev jag på bloggen hur mycket jag älskar hösten. Och ja, det gör jag. Men det hurtiga om att "arbetsdag är glädjedag". Åååå, nu när det drar ihop sig vet jag inte. Det är himla skönt att var ledig också. ;( Nu börjar jag få värsta jobbångesten istället. Hur ska jag klara det här?

Jaa, jag är minsann rolig, jag!!!

Tänker så här varenda lov: Hur ska jag klara av att komma igång igen? Men på något vis har jag ju fixat det efter varje lov förut, så det lär väl gå också den här gången. Det ska i alla fall bli kul att träffa alla gamla goa vänner i Grums igen. Åtminstone något att se fram emot...

Men sommaren gick ju så f-bannat fort! Och jag har inte hunnit med allt jag hade tänkt... Det här är bara för komiskt: En av mina gamla väninnor och jag hade bestämt att vi skulle försöka få till en liten date nu under sommaren, och vips... nu har snart hela ledigheten gått och vi har fortfarande inte setts. Vi har inte nått varandra på telefon och det har kommit saker emellan. Pratade dock med henne igår och innan lovet är slut (om ett par dagar) ska vi ha setts.

Ja, det blir väl ett par hetsiga avslutningsdagar på semestern; nu jäklar, ska jag hinna med det jag tänkt!

Ha en bra kväll... ;)

Detta avsnitt är en sammanfattning av Häxprocesser i Sverige

Sverige var ett land med få häxprocesser i jämförelse med andra länder i Europa. De begränsar sig dessutom till en kort med intensiv period; de åtta åren mellan 1668 och 1676, då den häxhysterin som kallas "Det stora Oväsendet" bröt ut och orsakade en stor mängd häxprocesser i landet. Det är också denna häxjakt som är mest utforskad och som brukar beskrivas i historieböckerna.

Anklagelser - och i vissa fall även domar - om häxeri förekom alltjämt då och då, även senare. Sammanlagt avrättades omkring 300 personer i de svenska häxprocesserna,^[2] vilket är betydligt färre än antalet män som under samma tid avrättades för tidelag. Den 15 juni 1704 halshöggs i Stockholm Anna Eriksdotter, den sista i Sverige som avrättats för häxeri. Den sista gången någon blev dömd för häxeri i Sverige var dock 1724; dessa domar var inte dödsdomar utan spöstraff. Sveriges sista häxprocess utspelade sig 1757; 18 personer blev då förklarade oskyldiga efter att ha utsatts för tortyr. 1779 avskaffades dödsstraffet för trolldom.

Ovanstånde berör mig något alldeles fruktansvärt

Häxbränneri, usch....

Mest intresserad är jag nog för att jag "känner igen mig". Annorlunda kvinnor, som sades leka med trolldom, med Satan. Inte för att jag leker vare sig med trolldom eller Satan, men hade jag levt då hade jag alla gånger blivit bränd på bål... Jag är urtypen för detta, så det är bara att tacka och buga för att jag föddes på 1900-talet.

Jag tror ju för övrigt på reinkarnation. Och om jag nu har rätt i mina tankar är jag helsäker på att jag har avslutat ett av mina tidigare liv på bål. Jag är livrädd för eld, skulle bara vägra att låta mig kremeras den dag jag dör...

Eftersom jag nu inte kan ge mig när jag en gång börjat, med mina musikklipp, vill jag ta fram ett av Nordman. Det här är faktiskt från Melodifestivalen. Och jag som sa att jag inte är så mycket för schlager; här kommer det fram mer och mer, ser jag... ;)

&

Sommaren börjar gå mot sitt slut.

Är du redo för höstens alla prövningar? Själv älskar jag hösten. Inga problem för mig med rusk och mörker. Jag är nog mer en höst- än sommarmänniska, tror jag. Mycket pga att jag alltid tyckt om att jobba. "Arbetsdag är glädjedag" brukar en av mina grannar säga, och något ligger det faktiskt i det. Jag tycker om att vara i rörelse, började sommarjobba när jag var 14 som servitris och städerska på Statshotellet i Karlstad. Sedan tog jag jobb inom vården under tiden som jag pluggade till lärare. Jättegivande; kände att jag inte ville gå från skola till skola och aldrig ha sett något annat än ett klassrum. 

Jag tycker hemskt synd om de ungdomar idag, som möts av arbetslöshet när de är färdigpluggade. För visst ligger det en tjusning i att få tjäna sina egna stålar? Att veta att "dessa kronor har jag plockat från ryggen, jag är värd dem"...

Min mamma sa när jag var ung att "Allt, Bea; du någonsin kommer att vilja ha, kommer du att få kämpa för. Vill du tjäna pengar, får du "ta det från ryggen" (Det är hennes uttryck jag använder) Du kan inte räkna med att vinna en miljon på lotto. Du kommer att bli tvungen att skrapa ihop den själv med blod, svett och tårar."

Jag känner naturligtvis sympati för de som är sjuka eller arbetslösa. Jag vet måste kännas hemskt tufft och det är väl bara att vara tacksam för att man lever i ett "rikt" land. Att stänga någon ute är nog ingen lösning. Vem vet... en dag kan jag hamna där själv, sjukdomar drabbar oss alla och den dag det sker är man nog ganska tacksam över det välfärdssystem vi har.

Måste bara i rent utbildningssyfte lägga in ett nytt klipp... hm... vad sak det bli nu tro? Ja, det här blir passande:

&hl=sv_SE&fs=1&">  

...lägger jag in ännu ett musikklipp i utbildningssyfte ur rent egoistisk synpunkt. Nu har jag lärt mig hur jag gör, så nu måste jag befästa kunskaperna, som man så tjusigt säger på lärarspråk. Där sitter det!!!

Thåström skrev jag tidigare om. Hans musik är ju helt underbar, och trots att jag tror att han och jag är av olika politisk uppfattning gillar jag den här låten, det har jag gjort sedan jag var ung, den har ju ett antal år på nacken.

Det var så kul när Stockholmsfru Dina kommenterade ett tidigare inlägg om Thåström och hon skrev något i stil med "Har du sett honom? Helt otroligt, att en person som är så totalt borta i livet kan få till så'na texter. Han är nog lite din typ..."

Ja, det låter precis som om den här karln vore ganska exakt min typ. Jag har faktiskt ganska ordagrannt fått höra de här orden själv apropå mina lektioner och föreläsningar. Kollegor och vänner som ser mig i verkliga livet upplever mig ibland som förvirrad och en aning vimsig. Kollegor som varit med på mina lektioner blir därför förvånade över hur jag i klassrummet "byter personlighet" och blir lodrät i vinklarna. För att sedan kliva ut ur klassrummet och åter "sväva ut".

Jaa, inte kan man ju jämföra sig med konstnären ovan. Men jag känner igen typen.

Sov sött! ;)

O lala, vad stolt jag blir!!! Jag lär mig, fast det tar lite tid, men jag kliver framåt till slut!!! Kolla....aaaaa.... nu blev det ju riktigt bra!!! ;)

hur detta nu månne bli. Håller på med mina You Tube-klipp, ibland blir det två med mellanrum; får se hur det ser ut denna gång! =)

Gillar Lena Ph, mest, måste jag faktiskt erkänna, för att hon är så lik min "lilla Lena". Alltså min bästa väninna. Annars är jag inte så mycket för schlager. Men Lena... hon är bra!!! ;)

Jag har varit på semester på västkusten Därav min frånvaro på bloggen. Har haft det jättegott. Fiskat krabbor, samlat snäckskal och bara njutit av stillheten. Det gör man ju sällan annars.

Härom kvällen tog min dotter och jag oss en cykeltur till Havet. Vi satt och pratade och bara njöt av solnedgången. När solen gick ner blev allt plötsligt rosa.... Vi satt alldeles ensamma på en brygga, såg ut över havet och när solen gick ner färgades hela himmelen rosa. Och havet speglade himmelen... så det hela blev som en vacker dröm.

Igår gick jag ensam ut på en promenad. Gick, gick och gick genom okänd mark. (Jag älskar ju att bara gå...) Slutligen fann jag min destination. En liten brygga mitt ute i ingenstans. Inte bland övriga båtar på stranden, utan det här var en liten svajade brygga, med bara en liten gummibåt. Här satte jag mig och mötte stillheten. Utsikten var gudomlig; jag var helt ensam, med några segelbåtar på andra sidan viken, eller vad det nu heter när man befinner sig på kusten. Solen glittrade i havet. Det var bara sååå härligt. Jag, havet och stillheten. Lugnet. Ron.

Jag tror att jag är redo nu. För livets alla fighter. För livet är en fight; dra åt skogen... vad trist det skulle va om man bara håvade hem allt helt for free. 

Jag har fått tillbaka den förlorade kraften. I'm back in town... Nu j-ar, får de slå (Har ju genom bittra erfarenheter, som jag tidigare berättat, insett att det finns ju folk till allt. Tyvärr...) Men jag kommer att slå tillbaka. Inte "mesa" mig mera.

 För där och då, i detta ögonblick, mötte jag evigheten.

"Han kan sin sak, han känner sin styrka. Och han vet var den kommer ifrån."

/Ulf Lundell

En av mina absoluta favoriter.

Det rör sig om en man som finner sin styrka i Gud, men inte genom det kyrkliga, utan genom  att helt enkelt ensam gå upp på en klippa och där känna Kraften.

Låter kanske jättefånigt, det jag skriver. Men vet Du vad?

Det skiter jag i!!!

Sov gott, Alla Fina ;)