Läste en blogg om en flicka som är deprimerad, lika gammal som min son, och jag blir bara sååå ledsen.

När man är så ung...

Å andra sidan känner jag mig otroligt hoppfull för hennes del då jag vet att det går att ta sig ur även det svartaste mörker, och denna flicka kommer som ung vuxen att bära med sig en mycket dyr erfarenhet; hon kommer att bli vis som få- det är ju faktiskt så att det som inte dödar, det stärker.

Låter som en klämkäck klyscha, men det är det inte. Vart enda ord är sant. Den eld du gått igen är ENORMT värdefull när du kommit ut hel på andra sidan.

Det gäller bara att lära sig använda elden på rätt sätt. I början kommer man ju ur den lite svart och vidbränd. Inte särskilt stark (i början) naturligtvis. Men man lär sig efter hand att ta vara på erfarenheten, den lärdom man fick av smärtan, och man växer rejält vare sig man vill eller inte av att veta att man fixat det. Att man tagit sig igenom. Sveddrad men hel. I det läget vill man inte vara utan det man upplevt. Man känner sig rent av ödmjukt tacksam och kan unna sig att le i smyg åt de stackare som beklagar sig när de fått ett myggbett. Som tror att jorden går under om de äter en tallrik pasta för mycket. Förvisso är allt relativt och man kan ju inte förringa en annan människas känslor. Om en människa verkligen tror sig vara deprimerad för att hon väger två och ett halvt kilo för mycket är det ju faktiskt hennes sanning och den är så klart inte mindre värd än min.

Däremot känner jag mig tacksam att det jag upplevt fått mig att se livet lite större än så.

Jag är helt enkelt glad just här, just nu- över att få leva och må bra.

Jag sitter här och skriver, lycklig över att finnas till !!! : ) 

Detta trodde jag nog aldrig skulle ske, hösten för tre år sedan. När jag förbannade varje morgon jag vaknade; för att jag ville verkligen inte vakna till ÄNNU en dag av ångest. En ångest så stark att jag inte klarade av att vara stilla (jag var ute och cyklade, som för att liksom komma ifrån mig själv, till och med när snön kommit och det var iskallt ute.) Och denna smärta... En illamående själ smittar av sig på kroppen. Jag hade ont på alla möjliga ställen (psykosomatiska smärtor kallas det tydligen) och jag hade problem med att få ner maten, för jag mådde konstant illa.

Så det där med två och ett halvt kilo för mycket... Det finns större problem. Jag lovar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...