Den här tiden som ligger framför oss har mycket hög mysfaktor.

Det är något speciellt med frisk höstsluft.

Jag minns när jag drog in den allra första luften efter att ha kommit hem med ett nyfött barn. Det var tidig oktober och sååå speciellt, ja, det blir ju gärna det när man har ett alldeles nyfött barn med sig hem, liksom ;)

Jag tycker synd om de kvinnor som inte haft möjlighet att föda på naturligt sätt. När de tvingas föda med kejsarsnitt. Det händer nämligen något mycket speciellt med kroppen i samband med en förlossning... snacka om att kroppen måste skicka ut megaportionen Allan av endorfiner för att man ska stå ut med smärtan av att få ut en unge.

Så allt under de första dagarna med barnet var som magi för mig.

Det är ju magi också, att ha ett helt nytt liv i sina armar.

Att amma- präktigare uppgift kan nog ingen ge mig. Jag gillade verkligen det där. Trots att jag måste sett ut som Dolly Parton; jag är ju redan kurvig innan, och så en massa mjölk i tuttarna PÅ det där, hualigen. Inget fel med Dolly Parton förvisso, men jag trivdes inte så där, rent utseendemässigt. Mjölkkossa. =)

Nu mera är det mysigt att sitta mitt emot min dotter och hennes manlige kamrat, när de sitter på söndagseftermiddagen och jobbar med matte. Tysta, sida vid sida vid mitt köksbord. Jag sitter här, lika tyst vid andra sidan, och skriver. Killen läser till civilingenjör, så mattetalen ser ut som en grekisk uppsats. Nu ska de se på film och jag måste ut och promenera i höstkvällen.

Hösten har hööög mysfaktor. :-)