... när jag skriver ibland. Ååå, så duktig jag är på alla de vis, då.

Den bilden av mig stämmer dock inte.

Präktiga felfria människor är det tråkigaste jag vet. Och jag garanterar att jag inte är så fruktansvärt duktig hela tiden i verkliga livet. Önskar ibland att jag var det; det vore skönt att kunna berätta för andra vad som är rätt och fel.

Men när man skriver så här... å, det blir så väääldigt ibland.

Fru Perfekt har talat, liksom.

I verkliga livet är jag stundom Pippi Långstrump med rufsigt hår och sprucken kjol (så gick jag omkring i fredags- jag LYCKAS då verkligen ibland... ;( Jag har en extrakjol liggande i skrivbordslådan för det är inte alls ovanligt om man går i slitsad kjol- i alla fall för mig- att de slitsar upp sig lite VÄL mycket om man springer ex.vis riiitzz- snyggt- nej), jag kan gapskratta på tok för högt och jag är f-bannat morgontrött. Med mera med mera.

Men ibland blir jag så himla präktig... Och det kan jag väl unna mig ibland. :0

Började på en novell igår men hann inte riktigt skriva klart den. Det jag skriver om är självupplevt och får jag den såld kommer du att kunna läsa den i tryckt form. Just denna finns det inga hemligheter i (det gör det i mycket annat jag skriver, eftersom jag ofta skriver om relationer till andra människor- och jag lämnar inte ut andra människor) så därför kommer jag här på bloggen berätta , om den blir såld, vilken tidning den kommer att finnas i. Jag har flera tidsskrifter som jag säljer till, nämligen.

Skriver jag om relationer ändrar jag alltid historien en smula, så att ingen GARANTERAT ska känna igen sig. Jag skriver dessutom anonymt då, eller under pseudonym, rättare sagt.

Måste bryta... I'll be back...