Just nu är varken min kropp eller själ i balans, men det är inget allvarligt, så det är ingen som behöver oroa sig. Men det är ju så, när kroppen mår dåligt, är det svårt att vara kry i sinnet. Det går över. Livet kan sammanfattas i tre ord: Det Går Över. Det går upp och ner som en berg-och-dal-bana.

Jag lyssnade på ett radioprogram om stress igår. Det talades om utmattningsdepression, vilket intresserar mig, då jag själv varit drabbad. Jag försöker räta ut alla frågetecken till hur det kunde bli så- och kanske hjälpa någon annan genom att skriva.

1. Det finns ingen människa som drabbas av utmattning utan att först ha haft sömnproblem. Varning alltså när sömnen krånglar.

2. En stark varning till: Ta aldrig till droger i form av alkohol eller medicin (få "vanliga människor" använder väl narkotika- men det är väl om möjligt ÄNNU värre) när kroppen och själen är ur balans. Man drar lätt på sig läkemedelsberoenden och/eller dricker gärna för mycket om man befinner sig i en stressituation. Alkohol har ju en lugnande effekt- för stunden- men löser ju inga långsiktiga problem. Att ta den enkla vägen är tyvärr sällan någon lösning någonstans i livet. Det vore förvisso skoj om det fanns en massa genvägar till lycka, harmoni och välmående- men tyvärr är det inte så. Det är en sanning vi måste förhålla oss till, helt enkelt. Så ser livet ut.

Det var två varningar från mig- till stressade människor.

Vidare förklarade man orsaken till utmattning med krav (kommer oftare från en själv än från omgivningen) i relation med hur man själv anser att man lever upp till dessa krav. De personer som upplever att de lever upp till de krav de ställer på sig själva- blir sällan stressade. Farlig stress uppkommer när man känner sig otillräcklig- under lång tid (Stress under en kortare period är inte skadlig). Känslan av att inte duga är alltså livsfarlig om man bär på den länge. Den bryter ner både kropp och själ.

Jag kan bara tala för mig själv i min roll som kvinna, och det är inte enkelt att vara den kvinna som förväntas sköta allt det där som generationen bakom mig, de kvinnor som inte förvärvsarbetade, gjorde, SAMTIDIGT som man jobbar heltid.

Man MÅSTE dra ner kraven, annars är man ute på rejält hal is. Vila och sömn är livsviktigt. Man måste ha tid för sig själv, för återhämtning. Ibland tvingas man slåss för den tiden, men fighten är livsnödvändig. Man får acceeptera att dygnet har 24 timmar- det GÅR INTE att göra på något annat sätt, då gör man sig själv fruktansvärt illa. Man kan förvisso försöka vara Fru Perfekt i alla lägen, men man måste också inse att det har ett pris. Det kostar. Priset man får betala är att man till slut blir liggande som en grönsak- och jag lovar: DET ÄR INTE VÄRT DET.

"Kaos är granne med Gud"

Lars Norén

Det kan inte vara nyttigt att träna. Jag blev verkligen sjuk under ett träningspass ikväll. Gick in i gymmet helt frisk och kom ut med en känsla av feber och är nu riktigt snuvig Har ont i kroppen. Skit. Jag vill inte bli sjuk i den här kylan, som jag för övrigt inte alls tycker om. ;( Huu... Ynklig...

Funderade när jag stod i den där runnermaskinen om jag ska satsa på Stadsloppet i vår. Det skulle vara riktigt kul, faktiskt. Jag har inte varit med och sprungit på länge, länge och nu är jag ute i god tid, så då hinner jag träna upp mig.

Problemet är bara att om jag ska orka springa så långt snabbt behöver jag bli kvitt några kilo och att banta är så fruktansvärt tråkigt. Men kanske värt besväret.

  Nu ska jag slappa och bara tycka synd om mig själv.

 Sent tog julen slut här i år.

Jag brukar plocka bort julsakerna alldeles innan trettondagen i vanliga fall, men det blev inte så i år. Orsaken till att jag är så kvick är att jag bara blir stressad när jag ser dem och vet att allt är över. Julsakerna är mysigast före jul. Nu vill vi ha tulpaner och vårfärger i vårt hem! :)

Dagge vill med Tomten in i förrådet!

... Och Tomten fick sig en puss i år med. Då klarar han sig till nästa jul!

Julkalas hos morfar när vi klädde granen. De blev så vacker, sååå.

Det blir bara bilder på mig, vilket kan te sig lite ego men jag vill så klart inte fläka upp bilder på andra, det är ju jag som valt att blogga. Katterna får stå ut med fotomodellandet och barnen tillåter bara att jag tar med dem i min blogg om jag först frågar dem- om jag får.

... Men nu är den slut.

Hej då, julen 2013.

Den var trevlig i år.

Insändare

Härom dagen hämtade jag upp min dotter hos en kamrat på Sandbäcksgatan i Karlstad. Det slog mig plötsligt att en av De Stora föddes just i det kvarteret jag befann mig i, nu i veckan. Så nära mig... Häftigt.

Han gick omkring där, som barn, innan familjen flyttade till Filipstad (där han än idag sitter- som staty)

Nils Ferlin har alltid varit en av Mina Stora. Och när jag skriver "alltid" menar jag verkligen alltid- för mig. Så länge jag kan minnas. Min pappa gillade Ferlin, så det lästes mycket poesi i mitt hem. Men det fanns många poeter. Jag fastnade dock för Ferlin. Hans sätt att skriva är så enkelt men sååå träffsäkert, klockrent. Ding-ding- orden sitter exakt där de ska.

Jag gillar det dystra, sorgsna, svarta över honom. Det är vackert.

Tänk om man kunde få resa i tiden... få sitta där i sena kvällen, på ett rökigt café i Klarakvarteren i Stockholm, bland bohemerna, någon gång på 1930-talet. Känna atmosfären.

DU HAR TAPPAT DITT ORD

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort
du barfotabarn i livet.

Söndag morgon. Tänk om alla helger såg ut så här, en "söndag" till imorgon!

Fast då skulle man bli van det, och tycka att helgen inte var lång nog i alla fall. Det finns alltid MER att göra.

Hur i hela fridens namn bär de människor sig åt, som har det långsamt?

"Slå ihjäl tid" är ett av de knäppare uttryck jag hört!

Nej, av tid- vill jag bara ha mer!

Mer tid åt folket, haha!!! =)

Jag började prata om kungen på det inlägg jag skulle radera, men som blev galet i redigeringen och han kommer ju in fint här, så jag fortsätter tråden nu. Kungen verkar himla roligt, ingen präktig, perfekt människa och det är något jag gillar. Människor som inte är så där slätt perfekta, alltså. Fram för fler MÄNSKLIGA människor, med eller utan blått blod! Han röker ju till exempel. Jag ser förvisso inget alls positivt med att röka men det stör inte eftersom han är kung och det passar så illa för en kung att röka, så det blir bara lite lustigt att han gör det. Just för att det blir så fel, liksom...

Å andra sidan sa han en del saker under intervjun, som fick honom att verka lite ogenomtänkt.

Som att sitta inför svenska folket och säga i TV att de råd han ger sina barn, är att inte ta i för hårt, eller något liknande. Refererar (ej ordagrannt): "Spara lite, i det jobb du gör, ge inte riktigt allt, för då blir det lite mjukare, lite bättre och allt blir roligare."

Ett avstånd på ljusår väller i den stunden fram mellan majoriteten av Sveriges befolkning och kungafamiljens verklighet. Eller... "Vilken verklighet?" skulle jag vilja fråga.   ???

Hör min egen mammas gamla livsråd i bakhuvudet... det jag har fostrats efter: Motsatsen, i princip.
"Allt det du kommer att vilja ha i livet, kommer du att få kämpa för- var beredd på det. Det kommer att vara hårt arbete, många gånger, och långt, långtifrån allt är roligt."

Så pratade vi, min mamma och jag, många gånger om livet. Jag tillhör förresten den generation priviligerade ungar, som hade min mamma hemma när jag kom hem från skolan; på den tiden behövde inte båda förvärvsarbeta, så min mamma och jag fick många, många fina pratstunder vid köksbordet när jag kom hem från skolan på eftermiddagarna. Det var så kallad kvalitetstid, även om det också var kvantitetstid.

Det finns nog inte så många i Sverige (åter till kungens samtal), som på sina jobb bara kan ge sig och spara lite när de börjar bli trötta, så att det blir "mjukare och roligare."

Då har vi nog inte så många heltidsarbetande människor kvar i landet, om vi ska gå efter det råd han ger sina barn.

På torsdag vid lunch skulle vi alla kunna gå hem, skolbarn och hela faderullan, så att det blir ROLIGARE när vi börjar jobba på måndag igen.

Hallå?!

Kanske dags för Hans Majestät Kungen att komma ut i verkligheten och se vad ett liv är- för majoriteten av oss svenskar- eller det gäller nog för övrigt majoriteten av hela världens människor.

Vidare berättade han om hur tufft det var, framför allt för drottningen (som är den av föräldrarna som står sina barn närmast) att lämna ungarna när hon skulle ut på sina "jobb".

Åter förvånas jag. Kan de inte åtminstone försöka vara lite förankrade i verkligheten?

Nio av tio svenska kvinnor, antar jag- gör det varje dag. Lämnar bort sina ungar på dagis eller liknande för att de måste till sina jobb. Jag vet inte om jag skulle kalla det för en tuff tillvaro. Det är bara så, vi måste ju arbeta för att kunna leva.

Men - som sagt: Perspektiven är olika.

Så- då har jag pratat klart om kungafamiljen för den här gången.

Jag har varit sjukt trött idag- hoppas jag inte håller på att bli sjuk.

Och vad för knäppgök sitter uppe halv tolv, om hon varit sjukt trött?

Jag. Jag, jag, jag.

Meningen var egentligen att jag tidigare idag skulle korrigera gårdagens inlägg, som blev så platt, men korrigeringen funkade underligt nog inte idag... allt blev bara jättekonstigt.

Så jag börjar på nytt. Här är det bara att börja om när det inte blev som man tänkt!!! =))

Nu är det någon som är lite sur över att jag inte följer filmen vi ser, utan sitter vid datorn, och det är ju inte särskilt artigt av mig, så jag återkommer.