Föräldrar: En sak har jag lärt mig. Förr var det så att man liksom skulle gömma undan det som var jobbigt för barnet. Det kunde vara ett dödsfall, en "ful" sjukdom eller något liknande. Barn skulle ju inte ens vara med på begravningar. Det sämsta man kan göra, som förälder i en svår situation, är nog att tysta ner barnet då det behöver prata, gömma undan det som är svårt. Att tiga ihjäl ett problem är den sämsta lösning som finns.

Tänk så många lik detta stackars barn som blivit nedtystad ska gå omkring med i sin garderob. Eller spöken menar jag. Själsspöken. Spöken som aldrig blivit framtagna i dagens ljus och därmed dödade.

Spöket är ju borta i dagsljus. Finns inget spöke om man tar fram det. Alternativt pratar man ihjäl spöket (om det nu verkligen finns ett därinne; ett styggt och elakt ett...).

Barnet med dödsångest, eller han med det ständigt malande dåliga samvetet. Barnet som är ledset.

Låt den som behöver prata prata!

(Gäller för övrigt också oss "stora barn." Vi barn som har levt så länge att vi blivit stora och kallas vuxna.)

Även om det rör sig om tunga saker.

Idealet, tror jag, är när vi föräldrar törs prata med våra barn om allt. Allt från sex till död till ångest till droger (förutom allt det roliga i livet så klart)- även om det inte är enkelt. Pinsamma och jobbiga saker. Det är faktiskt nödvändigt- för pinsamma, jobbiga saker är också en naturlig del av livet även om drömtillvaron är en värld med bara en massa skojigheter.

Baaaara guld och gröna skogar- heeela tiden.

Återkommer till mitt Arthur Lundkvistcitat: " Vi kanske inte lever i den bästa av världar, men det är den här världen som finns."

Jag fick upp detta med tanke på bilolyckan i veckan.

Konsten att döda ett själsspöke stavas alltså: S-A-M-T-A-L. Tig inte ihjäl, du kommer inte att lyckas; då har du snart ett megaspöke där inne i själen.

Stoe eloge också till alla som inte blir livrädda för människor som gråter. Gråtande människor kan vara skrämmande. Då är det enklast att försöka få dem att sluta, genom att lägga på locket.

Då kommer ju grytan att explodera efter ett tag- det är ju för sjutton naturens lag!!! Tids nog kommer den där sista droppen, som gör att det inte längre fungerar. Grytan exploderar- poff!

Tårar finns därför att de har ett syfte och de är inte farliga. Ibland behöver man få gråta ut.

Hmmm... jag är lustig. Jag kom inte dit jag hade tänkt, men det är det ingen som läser som hade vetat om jag inte skrivit det nu.

Måste sluta, på återseende- eller återläsande- eller what ever... :-)