... men jag gör det ändå. Det är mycket man inte ska.

Jag är riktigt sliten nu, pga diverse anledningar. Önskar att jag kunde få ta in på SPA någonstans. Bara vara, ta hand om mig själv. Få massage, bara få promenera omkring, träna, få manikyr, göra mig vacker. Som det är nu liknar jag mest en urvattnad disktrasa.

Men så är det väl att vara mamma, antar jag.

Alla mina katthonor har liknat urvattnade disktrasor de med när de haft kattkullar. De tar sist för sig av maten, samtidigt som de diar, vilket resulterar i att de blir så magra att man måste hålla ett extra öga på dem. Ge dem mat när ingen annan av katterna är med, då de släpper de andra före.

Dagge (vår hane) ser alltid till att han blir mätt först av alla.  Han var rolig när han var pappa; morrade åt sina små ungar när de på stapplande ben rultade iväg till matskålen- han var väl rädd att de skulle käka upp hans mat :-). Detta medan katthonan står bredvid och äter först när hon sett till att alla ungar fått sitt.

Usch, nu vet jag att jag är kategoriserande.

Kom ihåg att männsikor inte är katter!!! =)

...Fast det där med urvattnad disktrasa går nog igen hos alla hondjur med kullar av diverse slag.

Och missförstå mig nu inte: Jag älskar mina barn över allt annat i världen.

Så suveränt skrivet!

Hittade nedanstående på "Terapisnack". Någon terapeut som besvarade frågor, och i detta fall handlade det om ångest. Jag har själv lidit av stark och kraftig ångest. "Vanlig" ångest och dessutom panikångest.

Jag har haft fobier (tvångstankar), som jag för tillfället inte heller lider av.

Mina vanligaste tvångstankar rörde renlighet. Jag klarade inte av att inte duscha varje dag, ex. vis. Fick jag inte duscha, kunde jag heller inte sova, och jag inbillade mig att jag då fick klåda över hela kroppen. En annan renlighetsfobi var sängen. Jag bytte under en period sängkläder varje dag för det kändes som om jag hade löss och ohyra i sängen om jag sov med smutsiga sängkläder.

Men jag har (med handledning) lärt mig bemästra ångesten (pepper, peppar..). Utan ångestdämpande medicin tror jag att jag nu mera lärt mig hantera den.

Väldigt bra skrivet, alltså, nedan:

"Ångesten är som en vampyr som dör när den kommer fram i solljuset. Så länge det är mörkt kan den härja och skrämma livet ur en men den är egentligen feg och svag och dör när den kommer fram i solljuset. Sitt lugn och öppna bara dörren till ljuset så dör den. Ditt lugn är solljuset som tar kål på vampyren. Den är bara som ett spöke som kommer med tomma hot, låt den hota men den kan ingenting göra egentligen, det är bara tomma hot. Ett spöke ser farligt ut och kan skrämmas, men det är ju bara luft. Luft kan inte skada någon. Spöket bara slinker iväg med "svansen mellan benen" om man konfronterar det och säger "ja, men gör nåt då, du som är så bra på att hotas, GÖR NÅT DÅ!". Spöket säger "tänkte inte på det!" och flyr skamset iväg.

Låt ångesten få komma, konfrontera och acceptera den. Du är stark. Du kan klara av den. Den ska inte få styra ditt liv, du ska styra ditt liv."

Man borde väl sova, när natten faller på... Men det är så skönt att bara vila i tystnaden. Höra klockan ticka och veta att det är söndag imorgon. Vilodag.

Jag har ägnat dagen åt diverse sociala aktiviteter, inte många måsten idag. Skönt.

Äntligen har jag fått tid att i lugn och ro bara tjejsnacka med fina väninnan Lotta över en megalatte.

Och så har jag blivit friserad i lördagskvällen av världens i särklass sötaste lilla frissa: Wilma.

Och vi har lärt pappa Staffan hur man gör en balettknut.

Han ska skriva upp det på en lapp!!! ;-)