Höstmörkret sluter sig allt tätare om oss nu.

Den här tiden tycker jag är ganska mysig. Tiden som alla avskyr; Halloween. Fast det händer något med oss i det här mörkret. I alla fall med mig. Vi måste ju vara menade att leva efter solen- nu ska vi trappa ner, lugna tempot.

Men vi kör på i samma fart. Ersätter solljuset med lampor.

Tre år sedan.. kan det ha varit imorgon? Nej, det var den 27 oktober 2010. Möte med Klarahälsan- läkaren beslutade att långtidssjukskriva mig för utmattning.

Tiden som följde därpå var fruktansvärd. Jag har aldrig någonsin varit så under isen. De sade att jag var "annorlunda" på det där mötet. Att det märktes att jag var sjuk. Det var min kropp, men ändå inte jag. Jag satt ihopkurad och läkaren sa att jag var "skör". Bräcklig som en porslinsdocka.

Jag tänker mycket på den här tiden. Tiden som förändrade allt, som förändrade mig.