Vilket slashasliv man lever de här dagarna.

Totalt osunt, men sååå gött!

Jag vet inte hur mycket choklad vi fått i julklapp, och skumtomtar och en massa lakrits- och finns det där, så äter man. Sådan är i alla fall jag. Jag går inte bara förbi, utan äter, liksom bara för att det finns där, fast man börjar bli rätt mätt på det här söta nu. Jag har köpt hem en hel massa frukter också, som står i en skål på vardagsrumsbordet, för lyckligtvis gör man samma sak med det som är lite nyttigare: finns det där i skålarna, så äter man. Barnen med, där framför TV:n. Röda vackra juläpplen smakar alldeles underbart just nu.

För att inte tala om all julmat som beretts inför festen på julafton. Kylskåpet var så fullt, att det knappt gick att stänga, till och med efter julmiddagen.

Och nu är det bara sååå skönt att slippa laga, bara värma och äta. Det blir inte mindre välsmakande bara för att det gått någon dag; frestelsen suger åt sig det gottiga och smakar så bra, så- fortfarande.

Ja, vi lär inte svälta ihjäl här i alla fall.

Slashasliv- några dagar till. Det kan vi gott unna oss. :-)

Annan dag jul. 26 december. Idag är det exakt fyra månader kvar tills jag fyller fyra decennier, vilket känns mycket underligt. Man tyckte ju förr att 40-åringar var gamla. Jag känner mig fortfarande ung, jag smider planer för framtiden som om jag vore tjugo. Nu väntar del två, liksom! :-)

Det här är en glanstid och jag är så lycklig över att jag levt mitt familjelivet så som jag gjort, trots att jag är skild. Just det ingick förvisso inte i beräkningen, men mina barn börjar bli stora, min äldsta går på gymnasiet och jag är fortfarande rätt ung! Det finns så mycket nu, som jag vill göra, som jag kommer att göra när barnen lämnar boet om några år.

Jag har stora framtidsplaner, hihi!!! =)

Det är en härlig känsla, när man börjar inse att de begränsningar man har i livet enbart ligger hos en själv. Eller kanske inte enbart, men till största delen. Vad man måste ha klart för sig är bara att allt i livet kostar. Inget kommer någonsin flygande på en.

"Du ser inte skogen för alla träd" sa min far härom dagen, när jag var rysligt negativ. Eller... fortsatte han: "Du står i vägen för dig själv" Jag slår knut på tankarna ibland, slår knut på hela mig själv- och inbillar mig att jag sitter fast. Vad jag sitter fast i är i själva verket mitt eget grepp. Det gäller bara att komma till insikt. Självinsikt. Inte enkelt alltid.

Tyvärr kommer jag inte att ställa till med något stort kalas. Det är inte alls min grej, jag hade inte ens någon större fest när jag gifte mig. Eller vi, vi var ju två som gifte oss. Vi reste till Turkiet istället. Kanske lite taskigt mot dem som bjudit mig på sina fester, man känner att man vill bjuda igen, men det blir säkert fler gånger i livet. Hahah=), jag kommer säkert gifta mig igen, dååå ska jag bjuda igen! En gång till, sedan får det vara nog med giftermål från min sida; det blir för påfrestande för psyket att hålla på och gifta sig och skilja sig gång på gång!!! =) Nej, skämt åsido...

Eller, ja... Ett allvarligt skämt. En skilsmässa är bland det tuffaste man kan genomgå, det kan nog ALLA som en gång varit där skriva under på. Åtminstone om man har barn ihop- det är det som gäller barnen som är den tuffaste biten. Jag kanske är känslokall, men sanningen är ju faktiskt den att det finns många män (och kvinnor), en make går trots allt att ersätta, men barnen är liksom en del av en själv och även om jag älskar ungar så till den grad att jag valt att jpbba med barn (jag är bland ungar fem dagar i veckan) finns det inte en enda som kan ta mina barns plats i mitt hjärta. Så är det. Kärleken till mina barn överträffar precis allt.

För Dig som aldrig upplevt en skilsmässa kan jag berätta att det är som en känslomässig förlossning, om man jämför graden av smärta. Och precis som när man föder är det olika faser man går igenom, som smärtar i olika grad och på olika sätt.

 Jag kommer bara att ordna något litet mysigt för mina närmaste (nu pratar jag om min födelsedag igen) och så kommer jag att göra en resa tillsammans med mina barn, fast det får nog vänta till sommaren pga att det är svårt att ta semester mitt i terminen när man har det yrke jag har. Vi lärare har gott om lov, men vi kan inte bestämma själva när vi ska ta dem utan vi får snällt ta påsklov när påsken infaller osv.

Ha en fin Annandag!!! Och kom ihåg att älska LITE för mycket!!! (som min gamla bloggkamrat Ingrid uttryckte det så vackert)