Miraklet

5 oktober 2010 01:05

Att bara ligga och stirra i taket kanske är stressande för dig iomed att du inte är van.. Tror du ändå ska göra lite grann, sådant som är avkopplande för dig, som skrivandet. Men kanske inte för mycket!

Förstår att du svär över arbetet med novellen, har också lyckats "raderat" förut.
Man måste spara det direkt och under tiden så det inte händer. Men lätt att tänka så när det redan är försent :)

Kramar!

Gubbfan

5 oktober 2010 09:13

Datorerna lever sitt eget lilla privata liv.
Han, datorn alltså, gillade kanske inte intrigen eller något sådant.
Så raderade han hela verket.
Känns lite obehagligt när datorerna tar över makten. Lite dystopi alltså.
Men hav tröst. Vi skall nog kunna bestämma över dem.
Jag har lyckats krascha operativsystemet vid något tillfälle. Vet inte hur. Men det visar att det är möjligt att oskadliggöra otäckingarna.
Skall inte berätta hur mina barn såg ut när de blev tvungna att installera om windovs.
:-)

Gull-Britt

5 oktober 2010 09:37

Nu tycks livet tungt. Det mesta går emot. Det är lätt för mig och säga att du ska ta det lugnt och bara vila. Ta lugna promenader och titta på och njut av den natur som nu är så vacker. Inte snabba och hårda så stavarna går sönder. Lugnt bara lugnt.
En dum fråga kanske, men sparade du novellen. Det är lätt att glömma i stressen. Du kanske inte ens ska skriva nu när du känner dig så här.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för att hjälpa dig, men du ska veta att behöver du någon form an hjälp så finns vi här. Du har både adress och telefonnummer.
Sköt om dig!
Nu ska jag ner till pensionärerna och ha datakurs.
Kram på dig

Dina

6 oktober 2010 09:04

Jag förstår precis vad du menar med alla regler vid sjukskrivning. Det var som när jag var och tog bort stygnen efter operationen och just som jag kom ut från omgipsningen ringer tanten från FK. "Hej Dina hur mår du?"
Och jag: "Hej, törs jag säga bra...?"

Spänningshuvudvärk är inte roligt. Jag kan få det ibland, inte i närheten av din, men jag får det när jag varit utan glasögon för länge och spänt mig. Hela huvudet, från pannan och bakåt dunkar..
Krya på dig!

Gubbfan

6 oktober 2010 10:32

Hoppas att det känns bättre i dag.
Vid tillfällen då allt i livet blivit fel och tungt har jag bara gått och gått. Barra tittat på naturen, lyssnat på alla ljud och känt dofterna.
Om det finns något naturområde i närheten av din bostad, ta dig dit och börja knalla och gå där. Gå dig fysiskt trött. Inte ilsket trött utan den där friska sköna tröttheten som kan finnas ibland.
Kanske, kanske kommer du att få en viss distans till ditt vanliga liv. Kanske, kanske kan du få distans till skolan, familjen, alla problem vi har runt oss, problem vi sällan kan greppa och åtgärda ordentligt utan bara hafsa över.
Kanske,kanske kan du få ro i det fantastiska undret att få leva, att få finnas till. Allt, ALLT annat är ju bara småttigheter i alla fall.
Även om det är höst och det blir kallare och råare i luften så ta fram din gamla psalmbok och leta upp Kolmodins(?) psalm "I denna ljuva ...".
Äsch, du kan den bättre än jag.
Gnola på den när du går och tar in livet kring dig.