Är på god väg att hitta tillbaka till livsglädjen igen, tror jag. Jag "går upp och ner" och nu är vägen på uppåtgående. :) Men jag har fått MYCKET stöttning för att ta mig hit.

Innan jag blir oseriös och flamsig, vill jag visa att jag inte enbart är sådan (då skulle jag väl knappast hamna i dessa svart tankar; så någon form av djup i min skalle besitter jag nog).

Det här är en gammal dikt jag en gång funnit hos min bloggvän Alessandra (Se länkar. Och just nu passar den in i mitt liv; så jag skriver den här.):

En natt hade en man en dröm. Han drömde att

han gick längs en strand tillsammans med Gud.

På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.

Han märkte att vid varje period i livet fanns

spår i sanden av två par fötter:

Det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,

såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han

att många gånger under sin levnads vandring fanns

det bara ett par fotspår. Han märkte också att

detta inträffade under hans mest ensamma

och svåra perioder av sitt liv.

Han frågade Gud om detta, "Herre, du sa att du

aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.

Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv

har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå,

att du lämnade mig när jag behövde dig mest."

Herren svarade:

"Jag skulle aldrig lämna dig under

tider av prövningar och lidande.

När du bara såg ett par fotspår - då bar jag dig."

/ Okänd

Helt gudomligt. Tilll Er som funnits där:Tack!!!!

Och nu kommer min mindre seriösa sida fram. Varning, dock!!! Här är nivån superlåg, så att vi är högskoleutbildat folk med dessa idéer är väl mest underligt =) 

Eller också är det inte det. I mina ögon nästan tvärtom (men alla delar väl kanske inte mina åsikter;)

Jag har, som sagt humor på nivån Allan, och det är nog ofta det som räddar mig från att bli totalknäppp;)

Skall nu försöka att inte avslöja någon...

Dialog

Kollega X: "Var är kollega Y?"

Jag: "Ingen aning. Har letat överallt."

Kollega X: " Han kanske sitter och bajsar."

Ohhh, my Gosh!!!! Sååå oväntat svar; vilket är HÖJDEN av favoriter för mig. Jag älskar folk som gör något helt annat än det man först väntat sig. Som klarar av att hålla masken när man präktigt ställer frågor.

Skrattade åt det här halva kvällen igår och kunde helt enkelt inte få det "out of my mind" så idag när ytterligare en kollega kom och frågade efter kollega Y, lyckades jag faktiskt hålla masken.

"Har du sett kollega Y?"

"Jaaaa. Han skulle gå å bajse"

(På grov värmländska; så det blir ÄNNU knäppare!!! =)

ÅÅÅÅÅÅ!!!! Så kul!!!!

Att se det avlånga ansiktet, innan personen ifråga fattar att man skojar!!! =)

Nåväl. Imorgon är jag seriös och präktig igen. Slut med kiss- och bajshumor!!!

Och varning: Man bör kanske välja sin publik!!!

Lovar, för övrigt, på heder och samvete, go vänner- att jag inte säger så här om någon som inte kan ta situationen!!!! (Jag är inte helt livsfarlig att att umgås med. Men lite!!! ;)

Sov gottis!