Igår hade jag bottenrekord på bloggen. 10 läsare. Idag har det, kl 14.00, varit 16 personer hos mig. Det brukar ligga runt 30 personer per dag. Spännande: Jag undrar vilka ni är!

Tack till Dig som läser! Det är för Dig (och mig) jag skriver! Det här är ju för övrigt det moderna sättet att föra dagbok. När jag blir gammal kommer jag att ha varenda dag bokförd på Beabloggar, så när jag inte har något annat kan jag bitterljuvt titta tillbaka och minnas. Just det. Så var det ju då! :)

Vet ni vad jag har gjort, go vänner?

Jag är lite klantig, bara. ;) Jag har lyckats lägga bort min mobil någonstans här i huset och jag hittar den verkligen inte. Åååå, känner mig helt borta utan den, men jag får ju skylla mig själv, som är så j-a borta, redan från början. För det första har jag säkert ringt upp en miljon. Har varit sjukskriven i två veckor och haft sociala megabehovet Allan, så jag har telefontrakasserat halva Sverige. På detta tappat bort telefonen.

För några år sedan söp jag verkligen bort en mobiltelefon, men det har jag inte gjort nu. Jag är så förvirrad i alla fall. =) Det var helmysko; jag och bästa väninnan var på krogen. Hem kom jag utan mobil, fast jag hade kvar skalet. Helt otroligt.

När jag ringde till polisen och anmälde den som bortappad på Harry's krog i Karlstad skrattade polisen och frågade om jag supit bort den. "Svar: ja." Så illa var det.

Nu stannar det liksom inte med dumheter här. Någon duktig människa lär man ju aldrig bli Förra veckan tyckte jag att en väska luktade illa, så jag slängde in väskan i tvättmaskinen. Tvättmaskinen pajar naturligtvis och går inte att öppna (den har varit dålig länge).

Saken är bara att med väskan tvättade jag även min plånbok. Det var ju inte meningen, men det blev så i alla fall. Och som sagt: tvättmaskinen pajade i torsdags. Med min plånbok instäng i sig!

SKIIIIT, liksom!!! Klumpiga, klantiga Bea!!!!

I fredags skulle jag på KBT, men det kom lyckligtvis en reparatör innan dess och fick ut min plånbok.

Det hade ju bara varit för pinsamt tat säga till terapeuten att: "Nej, jag kan inte betala. Min plånbok ligger i tvättmaskinen, som pajat, och jag får inte ut den." Låter som en dålig ursäkt.

Dryga tusenlappen kostar en timmes kognitiv betéendeterapi. Det är dyrt att vara frisk!!!