Hela veckan har det varit alla fel på allt. Och alla. I princip alla utom på mig, så klart. Återigen... jag lär mig aldrig, helt otroligt; 40 år och står fortfarande som ett frågetecken när jag plötsligt upptäcker att ilskan till stor del visat sig grundad i mina hormoner. Ooops, PMS. Premenstruella störningar.  Fru Röd gör entré som vanligt utan att jag haft koll på det, koll på att det är den tiden nu i månaden. Den tiden då jag ALLTID är extra känslig och arg. Trött och less på allt och alla. (Ok... inte riktigt alla ;-)

Men de flesta gör fel, tänker fel, är orättvisa mot mig, uppskattar mig inte. Jag bara sliter och kämpar och ingen är det minsta tacksam för det. Det är ruskigt synd om mig och jag är naturligtvis facit för vad som är rätt och fel, för självkritik saknas totalt.

Jag måste dock berömma mig själv för att jag mitt upp i detta faktiskt mognat tillräckligt för att inte låta mina hormoner förstöra några relationer.

Jag har med all sannolikhet sårat många med min ilska genom åren. Genom att leva ut griniga åsikter och bittra tankar- många gånger åt fel håll.

Men jag börjar lära mig att behärska mitt humör.

Vilken styrka! :-) Den är ganska nyvunnen, faktiskt, det har varit MYCKET värre.

Jag lärde mig en hel del genom att se någon jag tidigare känt, totalt och ohämmat leva ut så väl ogrundad svartsjuka som själviska snedvridna och verklighetsfrämmande egotankar bland annat gentemot mig.

Det var så illa styggt att jag i den stund jag blev kallad både det ena och det andra, bara bestämde mig för att aldrig någonsin nedlåta mig till att bete mig så där. Personen i fråga ter ju sig enbart tragisk och patetisk. Eller tragikomisk. Så där pinsam så det kryper i skinnet på en så till den milda grad att man bara måste skratta åt det hela.

Jag tycker synd om den här personen och vill henom (finns mig veterligen ingen objektsfom av hen men jag skriver "henom " iaf... för jag vill inte avslöja hens kön... har ingen anledning eller avsikt att fläka ut personen i fråga så här rätt ut i cyberrymden) inget illa.

Det hela blev bara ruskigt pinsamt och jag tar bara ett kliv bort helt enkelt.

Sååå: Jag börjar lära mig att tygla min ilska. :-) Känns gott faktiskt.

Och vet ni vad... Jag är inte det minsta bitter heller längre.

Det finns ingen anledning, är på tok för destruktivt för att slösa bort sin dyrbara tid och energi på sådant.

 

Hmmm

19 oktober 2013 19:10

Haha...vilket trevligt o spännande ord, henom:-)
Det du beskriver är dock inte lika trevligt, hoppas det har upphört...

Beatrice F Wik

19 oktober 2013 22:24

Hahaha!!! Visst är det?!
Vet ej om det upphört. Jag tar ett kliv bort, bara...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...